Corona

-
Det var länge sedan jag bloggade senast. Nu måste jag ändå skriva, eftersom vi är i den mest absurda situation jag någonsin varit med om i hela mitt 58-åriga liv. Ett nytt virus av coronasort (Covid-19, tror jag det heter) har slagit rot. Det började i Wuhan i Kina. Det har spritt sig till Sydkorea och Iran och i Europa har det hittills slagit till värst i Italien. Också i Finland har vi minst 250 fall i dag. Siffran stiger hela tiden. I Sverige åtminstone 1000. Folk dör i viruset. Vanligtvis är de som dör över 80 år. Men det sägs att om alla blir sjuka samtidigt, finns det inte en chans att alla kan få vård. Man kan nämligen få svår lunginflammation och andningsproblem. Det är alltså full panik. Länder stänger sina gränser. Vi har uppmaningar att inte resa. Sönerna, som jag inte sett sedan januari, hade haft planer på att komma hem i slutet av mars. Eller åtminstone till
 påsk. Få se om det tillåts.

Folk hamstrar mat. Folk hamstrar WC-papper. I städerna har det varit tomt i hyllorna. I hembyn inga problem.

Restauranger stänger. Större evenemang inhiberas. Idrottshallar stängs. Båttrafiken till Sverige ställs in. Flygbolag permitterar. Bussbolag permitterar. Universiteten går över till distansundervisning. Det blir en liten utmaning. Men blir nog bra, bara jag får studenterna med på noterna.

Inför hösten lär jag nog ha färre kurser än planerat. Misstänker att jag inte har några utbytesstudenter eller magisterstuderande. Det är ju inte ens säkert att vi kan ha inträdesförhör eller normal undervisning i höst heller. Jag tänkte först att det här går över till sommaren. Men det är inte alls säkert.

Jag har faktiskt sovit dåligt. Gråtit. Fått panikkänslor. Vet inte när jag nästa gång får träffa mina kollegor IRL. Och förstås är man orolig för hur det ska utvecklas. I Italien är det tiotusentals insjuknade. Och många döda. Jag tror ju jag klarar mig, fast jag skulle få viruset. Men jag är ju ändå snart 60. Tur ändå att unga verkar få sjukdomen lindrigt. Det är ju de som är framtiden.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

-
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö
Läs mer

Bra ursäkter?

-
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."
Läs mer

Semester i covid-19-tider

-
Jag har haft 6 veckor semester. Det kändes förstås lite konstigt att börja semestern, när man suttit hemma och jobbat sedan mitten av mars. Men nog har det varit semester i alla fall, trots att arbetsrummet är vårt sovrum. Vi har hemestrat. På midsommaren hade vi i vanlig ordning knytkalas med våra vänner. Jag har varit med mamma till tandteknikern ett par gånger. Vi har varit och hälsat på min kusin i Larsmo. Jag har träffat väninnor från studietiden. Väninnor som bor på Åland, i Tammerfors, i Pargas och i Helsingfors. Pojkarna är hemma. Maken har pop up antikvariat. Jag har bakat bullar och semlor. Plockat lite hallon. Vinbären står i tur nu, när arbetsveckan ska inledas. Storstädat hos mamma. Här hemma blev det inte storstädat. Mycket bastubadande. Kall och regnig juli, men desto torrare och varmare i juni. Hemester är helt OK.
Läs mer