Alla helgons dag

-
Så har vi firat Alla Helgons dag. Jag har inte firat alls, tände bara ljus på gravgården och en lykta ute på gården. Lyktan ska få brinna här i höstmörkret, har jag tänkt. Bara jag kommer ihåg att köpa ljus.... I år känns Alla Helgon mera aktuellt än på många år. En väninnas pappa har avlidit efter en svår sjukdom. En bekant från arbetsgemenskapen avled för en vecka sedan. Själv upplever jag sjukdom i familjen och allt vad därmed följer. Man tvingas inse att livet förändras. Ingenting blir som förr. Därtill ska man försöka orka vara människa. Som vi brukar få höra på cirkelträningen: Det som inte dödar dig, gör dig starkare....

Kommentarer

  1. oops7 november 2012 kl. 22:10

    Att vandra på gravgården en sådan afton gör att man vill varva ner och tänka på de som inte finns med oss mera. Nej, inget blir som förr, men vi skall se framåt, trots de bakslag som vi får tackla. Det är det som gör oss starkare. Finns numera på www.posshill.wordpress.com
    mvh
    Oops

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

-
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö
Läs mer

Bra ursäkter?

-
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."
Läs mer

Semester i covid-19-tider

-
Jag har haft 6 veckor semester. Det kändes förstås lite konstigt att börja semestern, när man suttit hemma och jobbat sedan mitten av mars. Men nog har det varit semester i alla fall, trots att arbetsrummet är vårt sovrum. Vi har hemestrat. På midsommaren hade vi i vanlig ordning knytkalas med våra vänner. Jag har varit med mamma till tandteknikern ett par gånger. Vi har varit och hälsat på min kusin i Larsmo. Jag har träffat väninnor från studietiden. Väninnor som bor på Åland, i Tammerfors, i Pargas och i Helsingfors. Pojkarna är hemma. Maken har pop up antikvariat. Jag har bakat bullar och semlor. Plockat lite hallon. Vinbären står i tur nu, när arbetsveckan ska inledas. Storstädat hos mamma. Här hemma blev det inte storstädat. Mycket bastubadande. Kall och regnig juli, men desto torrare och varmare i juni. Hemester är helt OK.
Läs mer