Shopping

-
Läste på dagens Vasabladet om Hanna, som haft köpstopp och som syr om gamla kläder till nya. Jag beundrar folk som kan sy. Jag vägrar ta i en synål om det inte är tvång. Och symaskinen har jag gömt undan längst inne i ett skåp. Jag mår illa bara av tanken på att bli tvungen att sy något. I värsta fall kan jag sy i en knapp. Eller tråckla en gardinsfåll. Men sy, nej, nej och åter nej.

Nå, åter till artikeln. Där talades om det välbefinnande man får när man står med ett nytt plagg i handen. Jag känner inte alls igen det där. Visst har jag en massa kläder i min garderob, men de har så gott som aldrig kommit dit, för att jag skulle känna något enormt behov av att shoppa. De har kommit dit av rent och skärt tvång. Jag måste ha något att ha på mig på jobbet. Jag kan helt enkelt inte komma dit i urtvättade joggingkläder. Och jag måste helt enkelt köpa ny jacka , när den gamla är urtvättad eller har fått någon fläck som inte går att få bort. Men njuta av shopping? Få en kick av att stå med ett nytt plagg i handen? Jag känner inte alls igen det. Just nu har jag ETT plagg som jag använder ofta, som jag njöt av att köpa. Men det berodde på att jag såg på det och provade det en lunchrast. Någon vecka efter såg jag en kollega som hade ett exakt likadant plagg. Och jag ångrade att jag inte köpt plagget, eftersom jag tyckte så om det. När jag kom tillbaka till affären, fanns det fortfarande ett plagg kvar i min storlek. Jag har använt plagget ofta, skulle helst ha det varje dag om det inte vore för att jag inte vill nöta det i tvätten så mycket. Men dylika saker händer sällan, väldigt sällan. Det är en pina för mig att shoppa. Undviker det så långt det går. Är jag månne en onormal kvinna?

Kommentarer

  1. Anonym14 april 2013 kl. 21:28

    Man ska shoppa när det finns behov för nya kläder, och inte bara för att det finns kläder till försäljning. Vad är normalt eller onormalt idag egentligen. Kanske vi alla är lite onormalt normala. De du. :D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

-
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö
Läs mer

Bra ursäkter?

-
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."
Läs mer

Semester i covid-19-tider

-
Jag har haft 6 veckor semester. Det kändes förstås lite konstigt att börja semestern, när man suttit hemma och jobbat sedan mitten av mars. Men nog har det varit semester i alla fall, trots att arbetsrummet är vårt sovrum. Vi har hemestrat. På midsommaren hade vi i vanlig ordning knytkalas med våra vänner. Jag har varit med mamma till tandteknikern ett par gånger. Vi har varit och hälsat på min kusin i Larsmo. Jag har träffat väninnor från studietiden. Väninnor som bor på Åland, i Tammerfors, i Pargas och i Helsingfors. Pojkarna är hemma. Maken har pop up antikvariat. Jag har bakat bullar och semlor. Plockat lite hallon. Vinbären står i tur nu, när arbetsveckan ska inledas. Storstädat hos mamma. Här hemma blev det inte storstädat. Mycket bastubadande. Kall och regnig juli, men desto torrare och varmare i juni. Hemester är helt OK.
Läs mer