Maria Malm, Sandra Eriksson, Aregawi och sjukvårdsdistrikten

Fyra saker jag väljer att kommentera i dag, eftersom jag har Facebookfasta.
A) Maria Malm i Jakobstad. Parkeringen gapar tom, det är parkeringskaos i staden. Jag kan förstå att man inte får parkera helt gratis. Men en euro i timmen är i högsta laget, om man pendlar in till stan för att jobba då och då. Jobbar jag en dag i Jakobstad och parkerar på Maria Malm  får jag punga ut med minst 8 euro i parkeringsavgift. Helst 10, för man vill ju inte dessutom få böter. Det är ganska blodigt pris. 30 euro i månaden är också ganska blodigt om man jobbar max 3-4 dagar per månad i Jakobstad. Varför gör man inte som på parkeringen i närheten av Svenska Hanken och biblioteket i Vasa? 50 cent per timme, men betalar man två euro får man stå ett dygn. Jag betalar gladeligen två euro fast jag bara står där två timmar. Då behöver jag inte springa från min lektion med andan i halsen utan vet att jag gladeligen kan låta bilen stå där till följande morgon klockan 8. 1 euro i timmen och 2 euro per dag kunde jag mycket väl betala i Jakobstad. Men inte 8 euro för en dag. Jag tror staden skulle få in mera pengar på två euro per dygn. Då skulle det kanske bli fullt på parkeringen. Men bättre 200 euro inkomst per dygn än någon enstaka euro...

B) Sandra Erikssons största bedrift i inomhus-FM var tydligen hennes färgade hår, som dels journalister, dels webbkommentatörer måste ha åsikter om. Då talade ingen om att hon sprang 3000 m på under 9 minuter. Har folk inget annat att göra, än att kritisera en idrottares utseende? Hon får väl för 17 ha illgrönt hår om hon trivs med det. Jag må tycka det är fult, men jag måste ju inte ha det. Och hon är ju inte skådespelerska eller fotomodell. Hon är en begåvad löpare.

C) Aregawi. Jaha, ett dopningsfall igen. En "svenska". Det räckte inte med Ludmila. Synd. Det skulle vara intressantare om alla var ärliga och rena osv. Nu väntar man bara på nästa fall.

D) Sjukvården. En mig närstående åldring insjuknade för en tid sedan. Förstahjälpgruppen här i närheten - TACK!  Läkaren på akuten i Jakobstad såg ut som en liten flicksnärta - men jag imponerades av hennes lugn och effektivitet. Ingen stress, men hela tiden klara besked vad som skulle göras. När transporten till centralsjukhuset var fixad pratade hon med patienten, ursäktade att de pratat över huvudet på patienten och förklarade vad det var frågan om. Och ja. MÖCS är helt OK. Men med en patient som aldrig haft möjligheten att lära sig finska i skolan kan det kännas otryggt att ibland ha skötare som inte talar svenska. Jag fixar ju att diskutera på finska med skötarna, inga problem - men sjuklingen...Och när man är allvarligt sjuk fungerar ju inte hjärnan - speciellt när man är gammal. Så jag tycker ju nog att vi borde få ha kvar både Karleby, Seinäjoki och Vasa centralsjukhus. Jag tänker på dem i Lappland. Stackare, som bor upp i Enari. Tänk att få en hjärtinfarkt där och ha närmaste sjukhus i Rovaniemi. Hallå Finland. Är tanken att ta livet av så många som möjligt utanför Ring 3?



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider