Semestern är slut...
...nästan. En futtig dag kvar och så helgen. Men så har jag också fått vara ledig sex veckor. Det är inte illa. Vädret har varit varierande. En massa regn. För mycket för jordbrukarna. För mycket för mig också, tidvis. Men det har varit varmt också. Jag hade tänkt försöka lata mig denna vecka, men det tog inte länge, innan jag hamnade i semesterdepression (främst för att det regnade och att jag inte kunde plocka vinbären, inte kunde klippa gräset och inte kunde hitta på något utejobb som skulle ha gjort att jag sluppit se eländet här inne. Som borde städas, alltså. Men nu tänker jag inte använda en endaste semesterdag till på städning denna sommar. Det får se ut som det gör. Nizze 1 är inte kry. Han har haft stegring en vecka, så i morgon ska vi försöka få en läkartid. När en 19-åring inte orkar ut på onsdag kväll och när en 19-åring ligger en hel dag utan att spela på datorn. Då är det illa. Han orkade bara en halv Kotzone i kväll också. Så något lurt är det.
Jag har för min del läst två böcker denna semester. Den ena ,"Löftet till Nadja" (Zana Muhsen) var sådär. Den berättade om kampen för att få ut en syster från Jemen till Storbritannien, hur de lurats på pengar av påstådda legosoldater, dokumentärfilmare... Och hur myndigheterna inte bryr sig. Boken var ett avskrivet biblioteksexemplar, så det är ganska länge sedan detta var aktuellt. Man borde säkert ha läst den första boken "Såld", för att förstå helheten. Som litteratur imponerade den inte på mig - men innehållet var tänkvärt.
I dag läste jag äntligen ut min julklappsbok "Usko, toivo ja raskaus" av Vuokko Ilola och Aila Ruoho. Det har tagit mig mera än ett halvt år att läsa den. Inte så mycket för att den är på finska, som för innehållets skull. Det är alltså en undersökning de gjort, baserad på 30 respondenter inom den gammallaestadianska rörelsen. Det går inte att sträckläsa boken, eftersom jag, när jag läst respondenternas kommentarer varit tvungen att fundera och reflektera hur jag själv tänker och varför. Det är så lätt att avfärda det hela. "Hur dum och hjärntvättad får man bli. Man måste ju tänka själv." Men det är inte så lätt. Du har vuxit upp i något, du har i princip hela ditt liv där. Du är kanske själv övertygad att det är just så där det är. Jag beundrar speciellt skribenten Ilola som vågat ta steget att skriva om känsliga frågor - hon, som vuxit upp i detta. Har du sedan barn hotats med att du hamnar i helvetet om du ifrågasätter de religiösa auktoriteterna, så är det inte så lätt att våga tänka själv. Och att göra det offentligt.
Jag försöker, som sagt, undvika att skriva om religion och politik. Och även när det gäller denna bok, uppmanar jag den som är intresserad att läsa boken och själv tänka och reflektera. Jag föredrar att föra djupa diskussioner ansikte mot ansikte med folk som jag känner och där det finns en ömsesidig respekt och förståelse och åtminstone delvis samma referensramar. Boken beskriver 30 livsöden. De är ganska få i en rörelse som samlar 50 000 på suviseurat. MEN jag har svårt att tro att deras berättelser skulle vara exceptionella. Boken rekommenderas om man är intresserad av att få veta mera om denna andliga rörelse och de individer som finns inom den.
Jag har för min del läst två böcker denna semester. Den ena ,"Löftet till Nadja" (Zana Muhsen) var sådär. Den berättade om kampen för att få ut en syster från Jemen till Storbritannien, hur de lurats på pengar av påstådda legosoldater, dokumentärfilmare... Och hur myndigheterna inte bryr sig. Boken var ett avskrivet biblioteksexemplar, så det är ganska länge sedan detta var aktuellt. Man borde säkert ha läst den första boken "Såld", för att förstå helheten. Som litteratur imponerade den inte på mig - men innehållet var tänkvärt.
I dag läste jag äntligen ut min julklappsbok "Usko, toivo ja raskaus" av Vuokko Ilola och Aila Ruoho. Det har tagit mig mera än ett halvt år att läsa den. Inte så mycket för att den är på finska, som för innehållets skull. Det är alltså en undersökning de gjort, baserad på 30 respondenter inom den gammallaestadianska rörelsen. Det går inte att sträckläsa boken, eftersom jag, när jag läst respondenternas kommentarer varit tvungen att fundera och reflektera hur jag själv tänker och varför. Det är så lätt att avfärda det hela. "Hur dum och hjärntvättad får man bli. Man måste ju tänka själv." Men det är inte så lätt. Du har vuxit upp i något, du har i princip hela ditt liv där. Du är kanske själv övertygad att det är just så där det är. Jag beundrar speciellt skribenten Ilola som vågat ta steget att skriva om känsliga frågor - hon, som vuxit upp i detta. Har du sedan barn hotats med att du hamnar i helvetet om du ifrågasätter de religiösa auktoriteterna, så är det inte så lätt att våga tänka själv. Och att göra det offentligt.
Jag försöker, som sagt, undvika att skriva om religion och politik. Och även när det gäller denna bok, uppmanar jag den som är intresserad att läsa boken och själv tänka och reflektera. Jag föredrar att föra djupa diskussioner ansikte mot ansikte med folk som jag känner och där det finns en ömsesidig respekt och förståelse och åtminstone delvis samma referensramar. Boken beskriver 30 livsöden. De är ganska få i en rörelse som samlar 50 000 på suviseurat. MEN jag har svårt att tro att deras berättelser skulle vara exceptionella. Boken rekommenderas om man är intresserad av att få veta mera om denna andliga rörelse och de individer som finns inom den.
Kommentarer
Skicka en kommentar