Metoo = häxprocesser?

Jag läste någonstans att någon man tyckte att detta med metoo är något som feministerna gör för att svartmåla män. (Skribenten använde inte direkt dessa ord, men innebörden är densamma, i min tolkning.)

Visst, det kan upplevas som att det hela tagit stora proportioner. Visst, män kan känna sig hotade. Visst, det kan vara svårt att bevisa motsatsen om man är oskyldigt anklagad. MEN i denna kampanj går man inte ut med namn på förövarna. Man berättar anonymt vad som hänt. Och jag har svårt att se att det är i någons intresse att anonymt anklaga någon anonym man för något som hänt någon gång. Eller flera gånger.  Givetvis, en sådan här kampanj kan missbrukas för egoistiska syften. MEN jag tror att majoriteten berättar sin sanning. Och jag tycker vi ska komma ihåg en sak: Det behöver inte vara en man som trakasserar en kvinna. Det kan ju faktiskt vara tvärtom. Även om det inte kommer fram just i denna kampanj. Det behöver inte ens vara sexuella trakasserier.

Alla dessa berättelser, säger de inte något om vad (mest) kvinnor varit med om i många, många år? Man ska tåla något. Sådant som vi kanske inte ens förstått är trakasserier, som kvinna har man mest känt skam. Eller, i ung ålder, kanske till och med känt sig lite smickrad och sedd.

Det där med gränser är svårt. Men de män som är oroliga att de går över gränsen, de behöver nog inte vara oroliga. För till män som är rädda för att vara påträngande så har vi nog en sådan relation att vi kan säga till om det känns obehagligt. Och tack och lov uppför ju sig de flesta män och kvinnor bra. Trots alla vittnesmål.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider