I had a shit day
Den sången brukar vår cirkelträningsledare spela då och då. Precis så känns det dessutom just nu. Tja, dagen i sig har väl varit helt OK. Inte nöjd med mitt sätt att engagera studenterna i morse kl. 8, men så har jag inte heller någonsin fått pris för att vara årets lärare. Jag menar, skulle man någon gång ens ha varit på förslag till en dylik utmärkelse skulle man kanske få en värre panikchock när man märker att de fyra på sista raden babblar om helt andra saker än det de ska. När man är en vanlig dödlig, tar man det med en axelryckning. So what. I nästa år kan man anses obehövlig på jobbet, så det spelar ingen större roll. Dessutom såg sig mina studenter tvungna att hjälpa mig att ställa in SmartBoarden rätt. Ridå.
Shit day. Skulle skriva reseräkning elektroniskt. Enkelt, trodde jag, eftersom jag hade gjort resplanen elektroniskt innan jag åkte till Åbo. Men, se enkelt var det inte. Chefen bjöd mig på mat i Åbo. Ärliga fru Nizzan tänkte då skriva in att hon fick mat andra resdagen. Men det gick inte. Man måste sätta halvt dagtraktamente hela tiden, något annat fattade inte programmet. Vackert så. Jag är inte girig. Men nog borde ett dyrt program vara så konstruerat, att en oteknisk person som fru Nizzan kan skriva in, att från 15.20 ena dagen till kl. 7.30 andra dagen stod hon för sin mat själv. 7.30 fick hon frukost och kl. 12 fick hon lunch på jobbets bekostnad andra dagen. Men det gick alltså inte att förklara för dataprogrammet. Och om det gick, så hittade jag inte svaret på hur jag skulle skriva det. Skräp samma. Det blev nog säkert rätt så där. Men jag undrar hur man gör, om man är många dagar på resa och blir bjuden på mat en dag, men inte de andra dagarna. Är man då oärlig (för att det är enklast) och skriver att man inte fick ett enda mål mat bekostat av arbetet?
Dessutom kom jag ihåg att jag inte rapporterat min arbetstid de senaste två veckorna. Undrar vem, förutom dataföretaget, som tjänar pengar på att jag fyller i en rad att jag jobbat två timmar med allmän administration, en timme med samhällsnyttiga uppgifter, 2 timmar undervisning och 2 timmar undervisningsrelaterat arbete. en dag. Arbetsgivaren kan knappast tjäna på det, eftersom det tar mig minst en halvtimme i veckan att göra det. Om jag vill vara sanningsenlig, menar jag. Man kan ju fuska och bara kopiera föregående veckas program. Arbetstidsallokering heter detta i alla fall med ett fint ord.
Som om inte detta skulle vara nog...
Hemvägen var eländig. Startade litet tidigare, för jag hade tänkt komma mig hem i tid, för en gångs skull. Vad händer? Jo, i Kvevlax är det LÅÅÅÅNG kö. Där höll de på med något asfaltarbete, så bara en fil i gången fick köra. Jaha. När vi sedan fortsatte vår färd, träffade kön på ett antal traktorer. När jag så började dra en lättnadens suck, i Bennäs, kom följande bilkö - mitt på järnvägsbron. Hurra, hurra. En bil (MTV3, stod det på den) gjorde en U-sväng för att ta en omväg. Jag tänke göra detsamma, men se då mötte jag en brandbil. Och efter brandbilen kom en rad asfaltmaskiner, traktorer, långtradare....
Vägen hade tydligen fått litet ny asfalt och så hjälpte brandkåren till med att städa bort något skräp. Denna hemresa kändes som en evighet, och då tog den bara 20 minuter längre än vanligt.
Och nu, till på köpet, är jag dödstrött och sträv i halsen. Farväl, Sju Sjöars-loppet. En annan gång, kanske. Jag följer i stället med Sandra Erikssons blogg om Lidingöloppet. Heja, Sandra!
www.sandraeriksson.fi
Shit day. Skulle skriva reseräkning elektroniskt. Enkelt, trodde jag, eftersom jag hade gjort resplanen elektroniskt innan jag åkte till Åbo. Men, se enkelt var det inte. Chefen bjöd mig på mat i Åbo. Ärliga fru Nizzan tänkte då skriva in att hon fick mat andra resdagen. Men det gick inte. Man måste sätta halvt dagtraktamente hela tiden, något annat fattade inte programmet. Vackert så. Jag är inte girig. Men nog borde ett dyrt program vara så konstruerat, att en oteknisk person som fru Nizzan kan skriva in, att från 15.20 ena dagen till kl. 7.30 andra dagen stod hon för sin mat själv. 7.30 fick hon frukost och kl. 12 fick hon lunch på jobbets bekostnad andra dagen. Men det gick alltså inte att förklara för dataprogrammet. Och om det gick, så hittade jag inte svaret på hur jag skulle skriva det. Skräp samma. Det blev nog säkert rätt så där. Men jag undrar hur man gör, om man är många dagar på resa och blir bjuden på mat en dag, men inte de andra dagarna. Är man då oärlig (för att det är enklast) och skriver att man inte fick ett enda mål mat bekostat av arbetet?
Dessutom kom jag ihåg att jag inte rapporterat min arbetstid de senaste två veckorna. Undrar vem, förutom dataföretaget, som tjänar pengar på att jag fyller i en rad att jag jobbat två timmar med allmän administration, en timme med samhällsnyttiga uppgifter, 2 timmar undervisning och 2 timmar undervisningsrelaterat arbete. en dag. Arbetsgivaren kan knappast tjäna på det, eftersom det tar mig minst en halvtimme i veckan att göra det. Om jag vill vara sanningsenlig, menar jag. Man kan ju fuska och bara kopiera föregående veckas program. Arbetstidsallokering heter detta i alla fall med ett fint ord.
Som om inte detta skulle vara nog...
Hemvägen var eländig. Startade litet tidigare, för jag hade tänkt komma mig hem i tid, för en gångs skull. Vad händer? Jo, i Kvevlax är det LÅÅÅÅNG kö. Där höll de på med något asfaltarbete, så bara en fil i gången fick köra. Jaha. När vi sedan fortsatte vår färd, träffade kön på ett antal traktorer. När jag så började dra en lättnadens suck, i Bennäs, kom följande bilkö - mitt på järnvägsbron. Hurra, hurra. En bil (MTV3, stod det på den) gjorde en U-sväng för att ta en omväg. Jag tänke göra detsamma, men se då mötte jag en brandbil. Och efter brandbilen kom en rad asfaltmaskiner, traktorer, långtradare....
Vägen hade tydligen fått litet ny asfalt och så hjälpte brandkåren till med att städa bort något skräp. Denna hemresa kändes som en evighet, och då tog den bara 20 minuter längre än vanligt.
Och nu, till på köpet, är jag dödstrött och sträv i halsen. Farväl, Sju Sjöars-loppet. En annan gång, kanske. Jag följer i stället med Sandra Erikssons blogg om Lidingöloppet. Heja, Sandra!
www.sandraeriksson.fi
Kommentarer
Skicka en kommentar