Nytt år

Sedan sist har jag läst ut boken jag höll på med, "Gräset är mörkare på andra sidan". Boken är i mitt tycke en bok som rör sig på många plan. Dels rent konkret i vissa trakter som jag känner så bra. Så bra, att jag ibland kände rysningar. Dels rörde den sig på det mentala planet, i  olika personers upplevelser som sedan sammanfogades. Vissa saker var väldigt realistiska, vissa mera långsökta. Men vem har sagt att boken ska vara realistisk? För varje kapitel öppnades nya, oväntade händelser. Man kunde gissa, men jag kunde aldrig vara säker på att jag nu kommit till lösningen. Visst lekte jag med tanken "Vem kan Kaj ha menat", men sedan bestämde jag mig för att det är fiktion. Säkert finns där drag av både den ena och den andra som finns eller har funnits i min närhet, men det är ändå fiktion. Jag rekommenderar boken för den som tycker om spänning och psykologisk thriller, men också för den som vill ha något att fundera på när det gäller Livet. Jag mötte tankar och funderingar som inte känns alldeles självklara och bekväma, av olika orsaker. Men det gör inte boken sämre, tvärtom. Det gör att jag måste tänka vidare för att se om personerna i boken kanske har rätt när det gäller frågor jag själv inte hittat svar på.

Det om det. Sedan detta hände, har jag hunnit börja arbeta igen. Efter en lugn, men litet annorlunda jul, har vi firat både nyår (även det mycket lugnt) och trettondag. Så har jag också avklarat min femte arbetsdag. Denna femte dag kom jag hem och skrek ut min frustration. Datorn började bråka i går. Microsoft meddelade hela tiden att det är något problem, programmet avslutas, omstartas och så samma sak igen. Jag kunde inte använda mina gamla dokument, jag kunde inte skriva nya dokument och jag kunde inte printa material till undervisningen.

I dag började jag med att försöka få igång vår bärbara reservdator. Dessutom hade jag med mig min lilla netbook, för säkerhets skull. Innan bärbara datorerna var uppdaterade, innan jag fått alla VPN-tunnlar att fungera, innan jag hittat mitt hemområde och innan jag lyckats få jobbets bärbara att printa, var det lunchdags. I och för sig, lätt sätt att slippa göra något. Men jag hade faktiskt annat som jag planerat göra. Jag hade webbläsaren igång på jobbdatorn, skärmen är behagligt stor, och webbläsaren fungerade. Jag jobbade på min privata dator, för den förstår jag mig på. Så allt jag skulle ha printat förde jag sedan över på USB-minne, satte in minnet i jobbets bärbara och printade från den. Suck, suck. Slutligen kom då datakillen som var helt överbelastad och som säkert blivit helt förvirrad av mina fem sura mejl. Så nu ska vi se om jag har en fungerande dator i morgon. Vad jag förstod, är det saker jag borde kunna göra själv. Men jag har ju faktiskt inte betalt för att få datorer att fungera. Det är nog mera ekonomiskt att låta någon som KAN datorer sköta den biten. Jag skulle säkert göra saken värre.

Så, det om dagens frustration. På hemvägen blev jag utan spolarvätska. Gick in på Sale för att köpa och samtidigt märkte jag att glöggen säljs för -30%. Så det blev spolarvätska och några liter glögg. Låter väl som en trevlig blandning? Ja, faktiskt, köpte mjölk också.....Lär bli en intressant cocktail om någon skulle få för sig att slå den blandningen i spolarvätskebehållaren.

God fortsättning på året!

Kommentarer

  1. Usch, ja, datakrångel är ju pest! Jag har nog skonats från värre problem på jobbet på den fronten, men jag är ändå tacksam att jag jobbar i just den församling som har datakillarna under samma tak. Det är inte så många förunnat, eftersom samma datakillar har hand om en stor del av församlingarna åtminstone i Borgå stift, men jag tror att det även gäller församlingar på andra orter. Så det är inte alla som bara går några meter, knackar på dörren och säger vad det är som inte funkar på datorn och så är det (oftast) fixat på ett kick.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider