Spridda tankar

Ja, nu hade jag ju tänkt att jag inte skulle skriva så mycket om religion och politik. Men nu såg jag Uppdrag granskning och vad som hänt i Knutby sedan det uppmärksammade mordet för sådär 10 år sedan. Kristi Brud. Åsa Waldau. Och så väcks frågan: Hur kan vettiga människor gå på en sådan lära? Men vi har ju vår egen motsvarighet: Maria Åkerblom, för länge sedan. Det var bra i början, men det ledde till maktmissbruk, våld och trakasserier. Jag har en lång erfarenhet av många kristna sammanhang. De flesta av dem sunda. Jag tror inte jag skulle ha låtit någon Kristi Brud styra mig. För när någon påstår sig ha ensamrätt på att tolka Guds ord. Och när någon påstår sig sitta inne med den enda rätta läran, och att man inte får ifrågasätta. Då går den ledaren emot det ord som han säger sig följa. För i Bibeln står att man ska pröva allt, och behålla det som är gott. Men givetvis, jag har sett det ena och det andra. Och visst. Vissa tider i livet kunde jag ha blivit offer för något. Men min...

Jag avskyr gymnastik sedan skoltiden. Jag har dålig motorik. Jag har inget taktsinne. Jag är långsam, osmidig och svag. Sedan jag fyllde 50 har jag dock tvingat mig själv att gå på gym, cirkelträning eller stabilitetsträning minst en gång i veckan. Cirkelträning i gymmet är ok, så länge uppvärmningen INTE är Zumba liknande. Zumba har jag provat en gång i mitt liv. Det räckte. Annan träning i grupp gillar jag inte heller. Men jag släpar mig dit. Orsaken är de ryggproblem jag hade. Och jag har en rejäl övervikt idag. Tippar på 20 kg. Har slutat väga mig. Träning är tråkig. Och det har jag burit med mig sedan skoltiden. Hur är det då med dem som avskydde andra ämnen i skolan....

För ett år sedan, den 2 januari, sände vi iväg Nizze1 till Dragsvik. De tänkta 6 månaderna blev till 11 månader. Den 14 december blev han reservist, i stället för i juni. Han blev undersergeant i stället för jägare eller korpral. Så kan det gå. Jag trodde jag vant mig vid att sända iväg honom med tåget till södern. Jag trodde jag var beredd på att han inte flyttar hem mer. Inte på riktigt. I kväll flyttar han till Esbo. Himlar med ögonen när vi ger goda råd om att fixa med studiestöd etc. Säger att han inte tänker komma hem lika ofta som från armén. Och visst. Han är 20. Han kunde ha egen familj. Men i vilket fall som helst, så börjar igen ett nytt skede i våra liv. Han flyger ut. Nizze 2 skriver studenten. Om ett år sänder vi honom till Dragsvik. Våra små pojkar är vuxna och vill leva sina egna liv. Och inte heller Nizze 2 tänker börja studera i hemknutarna. Åbo eller Helsingfors smäller nog högre än Vasa. I övrigt har året gått snabbt. Kan inte förstå att det är tre år sedan jag bö...

Jag läste någonstans att någon man tyckte att detta med metoo är något som feministerna gör för att svartmåla män. (Skribenten använde inte direkt dessa ord, men innebörden är densamma, i min tolkning.) Visst, det kan upplevas som att det hela tagit stora proportioner. Visst, män kan känna sig hotade. Visst, det kan vara svårt att bevisa motsatsen om man är oskyldigt anklagad. MEN i denna kampanj går man inte ut med namn på förövarna. Man berättar anonymt vad som hänt. Och jag har svårt att se att det är i någons intresse att anonymt anklaga någon anonym man för något som hänt någon gång. Eller flera gånger.  Givetvis, en sådan här kampanj kan missbrukas för egoistiska syften. MEN jag tror att majoriteten berättar sin sanning. Och jag tycker vi ska komma ihåg en sak: Det behöver inte vara en man som trakasserar en kvinna. Det kan ju faktiskt vara tvärtom. Även om det inte kommer fram just i denna kampanj. Det behöver inte ens vara sexuella trakasserier. Alla dessa berättelser, ...

Nej, de har inget med varandra att göra i fru Nizzans familj. Råkar bara vara de teman jag tänkt på i dag. Metoo. Nej, jag har inte skrivit metoo i mitt facebookflöde. Därmed inte sagt, att jag aldrig skulle ha upplevt sexuella trakasserier. Jag har bara inte haft lust att redogöra för det så väldigt offentligt. Vissa saker kan jag kommentera. Redan i lågstadiet, när vi var 11-12 år förekom det att vissa pojkar tog oss mellan benen och på brösten. För att sedan kommentera om man hade eller inte hade bröst. Men sexuella trakasserier - vad då? På den tiden skämdes man ju som flicka. Och jag minns en stackars flicka som var väl utvecklad som fick höra att hon har bomull i BHn. I dag vet jag att det är sexuella trakasserier. Det sa ingen då. Det var sådant man fick stå ut med. Och i tonåren minns jag någon flåsande man som ringde och påstod sig göra någon undersökning. Helt saklig i början. Sedan kom frågor som blev allt intimare. Fruktansvärt obehagligt. Så obehagligt att jag minns det...

Det här har varit höstens tyngsta vecka. Både jobbmässigt, vädermässigt och mänskligt. Jag undervisade till kl. 19 både tisdag och torsdag. På tisdagen körde jag hem, packade väskorna och åkte till nattåget som skulle gå kl. 00.08. Tåget gick 00.30. Sov ganska bra i sovvagnen och kom fram till Åbo kl. 8, tio minuter försenade. Hann äta frukost med chefen och avhandla en del jobbärenden. Sedan hade vi ett möte (jag är sekreterare) som räckte ca 45 minuter och därefter drack jag kaffe med några kollegor. Även då hann vi avklara några jobbärenden snabbare än när vi mejlar om dem. Jobbade lite och lunchade sedan med kollegorna och därefter hann vi ännu jobba litet innan det var dags för mig att åka norrut. Övernattade hos en bekant i Vasa. Hade i all hast köpt en present åt henne från Pentik. På väg från tåget märkte jag, att jag hade en väska för lite. Presenten låg i tåget. Sprang till stationen. Och, otroligt nog, märkte lokföraren att jag var där, öppnade dörren och lät mig gå in och h...

Hösten har kommit. Mörkt och eländigt att köra på morgnarna. Men tack och lov, ännu ingen snö. Fru Nizzan ska sova över hos en kompis i Vasa i natt. Slutade undervisa 18.30 och tycker att det börjar kännas i kroppen att det behövs en Vasanatt. Sitter på jobbet och väntar på kompisen, som är på kurs. Men är inte instämplad på jobbet längre. Fru Nizzans goda vän, som vi besökte i juli, finns inte mer. Fru Nizzan fick meddelandet när hon satt i tåget på väg till Åbo för ca 4 veckor sedan. Försök sedan sitta oberörd i en tågvagn med främmande mänskor omkring dig. Tack och lov hade Fru Nizzan arbetskupé, så det var bara en som såg röda ögon och rinnande näsa. Och säkert någon som hörde hulkanden från toaletten. Visst. Det är livets gång. Den vägen ska vi alla vandra osv. Och väninnan hade en hemsk sjukdom. Men ändå. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte att familjen ska mista henne. Utan att försköna något, kan jag säga att den familjen är bland de mest godhjärtade jag känner. ...