Ensam i stan IGEN

Åh, vilken vecka. Trots att det bara är onsdag, är jag helt mör. Undervisade mellan 17 och 19 i kväll (och varit på jobbet från kl. 10), så jag vet verkligen att jag lever.

I går kväll var jag tillsammans med min man och ett stort antal, ca 300, andra och åhörde president, Nobels fredspristagare 2008, Martti Ahtisaari. Han höll en föreläsning på ca 40 minuter och därefter följde en paneldebatt med FD Tom Gullberg, TD Mårten Björkgren och PM Elli Flén.
Han talade förstås huvudsakligen om sina uppdrag som konflikthanterare och jag kan gott säga, att min aktning för den mannen steg i går kväll. På något sätt fick jag inte någon bra bild av honom som president, men efter att ha hört honom förstår jag att man inte ska tro på den bild man får via medier. Han var kunnig, klar och redig, klara åsikter, står för jämlikhet. T.ex har han många kvinnor på ledande poster i sin organisation. Inte för att de är kvinnor, sa han, utan för att de är duktiga.

Ahtisaari säger sig också vara en försvarare av det svenska språket. Han sade själv, att han lärt sig svenska och engelska med pakistansk accent genom sitt arbete med bistånd och konfliktlösning.

När det gäller konflikter, så återkom han ofta till att det börjar med oss själva. När någon i publiken ställde just frågan om finlandssvenskar gentemot finnar ställde han en motfråga: Vad gör ni själva? Varför är ni så artiga att ni talar finska utan att någon ber om det?

Jag kan inte alls sammanfatta de intryck kvällen gav, men helt klart är att jag hädanefter högaktar president Ahtisaaris arbete på ett helt annat sätt. Han sa bl.a. att han inte tyckte det var intressant att vara president. Jag är inte politiker, sa han. Visserligen medgav han, att han kanske inte skulle ha blivit återvald heller men kontentan var, att han tyckte det var roligare med fredsarbete än att vara president i Finland. Jag är glad att jag satsade kvällen på att få höra Ahtisaari. Det är antagligen enda gången i mitt liv jag sett en Nobelpristagare.

Veckan i övrigt... när vi var på väg hem slutade den automatiska växellådan att fungera. Som tur var, kom vi till busstationen där vår andra bil var parkerad och maken kunde köra den söndriga bilen till verkstaden. Det blir nog en nätt liten utgift, så någon södernresa behöver vi inte drömma om. Som om det inte skulle räcka, har ena klacken på mina vinterskor gått sönder och ena klacken på mina pumps (bästa skor) håller på att gå sönder. Tala om otursvecka. Stämmer inte alls med mitt horoskop. Hade tänkt ta en tur på stan och köpa skor, men jag orkade bara inte. Nu ska jag borsta tänderna, bädda och krypa i säng.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider