Jag kan flyga....

-
...jag är inte rädd, sa visst Stig-Helmer i Sällskapsresan. Sådan är jag också. Jag är fruktansvärt flygrädd. De allra flesta jobbresor jag företar mig går med tåg. Så inte i dag. Jag flög, både tur och retur. Finncom strejkade inte, så jag kom till och med hem. Nu är dock min fråga: Vad är egentligen fördelen med att flyga till Helsingfors? Om man jämför med Pendolino är det ju ingen tidsvinst. Varför flög hon i dag då, undrar förstås den uppmärksamme läsaren. Hon flög, för att mötet började kl. 9.00. Pendolino anländer 9.30. Alternativ två skulle ha varit att ta nattåget som startar ca 00.40 och är framme 7-tiden. Alternativ tre var att ta eftermiddagståget på måndag, sova över på hotell i storstaden och gå till mötet till kl. 9. Alternativ 4 var flyget. Denna gång det billigaste alternativet - eller åtminstone varken dyrare eller billigare än alternativ 2 och billigare än alternativ 3. Och trots att det är arbetsgivaren som står för fiolerna, så måste jag ju som min enhets förman visa litet vilja att hålla kostnaderna nere... Se bara på hur det gått med Kuntsis chef. Nåja. Jag har inte köpt skor för 290 euro på firmans konto. Säkert har jag begått andra fel, men förhoppningsvis sköter jag ekonomin acceptabelt. Nå, åter till flygandet och tidsredovisningen. Vanligen, när jag åker på möte till Hfors, så börjar mötet 10 eller 12 och slutar 15-tiden. Då tar jag antingen tåget som går 5.43 eller 6.05. Jag startar då hemifrån mellan 5.15 och 5.45. Är då framme 9.30 eller ca 11.30. Vanligtvis är mötet i Böle, så det betyder att jag har fem minuters promenadväg till mötesplatsen. Slutar vi femtontiden, kan jag ta tåget 15.30 och så här jag hemma senast kl. 20.

I dag när jag flög, startade jag kl. 4.45 hemifrån. Boarding 5.30, framme på flygplatsen i Hfors kl. 7. Buss in till stan gick 7.20 och framme vid järnvägsstationen var jag kl. 8. Därifrån tog jag lokaltåget till Böle och var framme 8.25. Således ca 3 timmar och 40 minuter för den resan.

Hemresan började kl. 14.30. Framme vid flygfältet kl. 15.25. Boarding skulle ske kl. 16.05, men vi blev försenade och kom i väg ungefär 17.15. Framme i Kronoby var vi ungefär 18.20, så jag var hemma ungefär 18.50. Resan tog alltså drygt fyra timmar. Ungefär som tågresan, alltså. Skillnaden är att man vet att tågresan räcker drygt fyra timmar, man har med sig dator och sitter och jobbar mera effektivt än man kan göra när man sitter på ett flygfält och väntar.

Så: jag kan flyga, jag är inte rädd... men jag kan fortfarande inte förstå att folk tycker att det tar så mycket längre tid med tåg. Lyckas man få billiga flygbiljetter (jag betalade nu ca 160 euro tur och retur) så är de förstås inte så mycket dyrare än Pendolino, som nu kostar 124 euro tur och retur till Helsingfors från Bennäs. Jag kommer dock antagligen att hålla mig till tåg nästa gång jag ska på möte. Mycket enklare och smidigare.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

-
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö
Läs mer

Bra ursäkter?

-
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."
Läs mer

Semester i covid-19-tider

-
Jag har haft 6 veckor semester. Det kändes förstås lite konstigt att börja semestern, när man suttit hemma och jobbat sedan mitten av mars. Men nog har det varit semester i alla fall, trots att arbetsrummet är vårt sovrum. Vi har hemestrat. På midsommaren hade vi i vanlig ordning knytkalas med våra vänner. Jag har varit med mamma till tandteknikern ett par gånger. Vi har varit och hälsat på min kusin i Larsmo. Jag har träffat väninnor från studietiden. Väninnor som bor på Åland, i Tammerfors, i Pargas och i Helsingfors. Pojkarna är hemma. Maken har pop up antikvariat. Jag har bakat bullar och semlor. Plockat lite hallon. Vinbären står i tur nu, när arbetsveckan ska inledas. Storstädat hos mamma. Här hemma blev det inte storstädat. Mycket bastubadande. Kall och regnig juli, men desto torrare och varmare i juni. Hemester är helt OK.
Läs mer