1 maj - Nizzans studentmössa berättar

Dagen till ära har jag, Nizzans studentmössa fått äran att skriva min livshistoria. Jag är ju faktiskt redan 32 år, så jag är vuxen. Första gången jag träffade Nizzan var våren 1980, när hon köpte mig i Jakobstad. Jag tror att jag bodde på Jakobstads Beklädnadsaffär då. Ja, så fick jag då komma till studentdimissionen och   ligga på podiet framme i festsalen tills jag trycktes ner på Nizzans huvud den 31 maj. Jag fick vara med på studentfesten på Polaris, fotografering och så några studentkalas hemma hos Nizzan. Sedan fick jag obevekligen krypa ner i min mörka låda ända till valborgsmässoafton 1981. Då fick jag igen komma fram. För första gången i mitt liv fick jag vara med på Vårdberget i Åbo, höra studentkårens ordförande uttala orden "Studenter, våren är här, mössorna på och åter igen få sitta på Nizzans huvud. Oj, så festligt det var att träffa alla kompisar från olika delar av landet. Om jag inte minns fel, fick vi också träffa de finskspråkiga mössorna, som brukar sättas på huvudet på Puolalabacken i Åbo. Tillsammans brukade nämligen de finskspråkiga och svenskspråkiga gå till Liljastatyn och ge henne en studentmössa. Efter det fick jag gå med Nizzan till Studentmissionens vappfest och så sent omsider hem för att vila för att sedan igen få gå ut på stan och träffa alla kompisar på första maj. Livat, livat, var det.
Ungefär på samma sätt gick det till år 1982, med den skillnaden att jag då fick flyga norrut tidigt på morgonen den första maj, eftersom Nizzans mormor fyllde 90 år. Jag minns att vi gick så tidigt till flygbussen att de som festade ordentligt inte ännu hunnit hem. När jag tänker efter minns jag inte ens om Nizzan sov något den natten... Men så plötsligt, när vi kom hem till Österbotten stoppade hon in mig i ett skåp. "Inte går man med studentmössan på landet", sa hon. Tja. Det var hennes åsikt, inte min.
Vårt liv tillsammans fortsatte. Jag var instoppad i ett mörkt skåp hela året, på Valborgsmässoafton och första maj fick jag leva ut. 1987 flyttade Nizzan bort från Åbo, men jag fick ändå komma med och hälsa på mina Åbovänner till första maj, både 1987 och 1988. 1989 blev vi Vasabor, Nizzan och jag, och i Vasa fick jag också vara med när Topeliusstatyn fick sin mössa, men några större festligheter blev det aldrig i Vasa. En gång, sedan Nizzan träffat nuvarande Herr Nizzan, gick vi på stadsorkesterns konsert och en gång var vi på Fondis och åt - men jag började känna att min glanstid var förbi. Jag var ju redan vöer 10 år....En gång vid Topeliusstatyn blev jag nedstänkt av champagne och de fläckarna finns fortfarande kvar som ett minne av fornstora dagar. Men nej, det var inte Nizzan som förärade mig champagnen, det var yngre studerande. Från och med 1995 har jag inte fått vara med om så mycket roligt. Nizzan och Herr Nizzan flyttade ut på landsbygden. Någon gång har jag fått vara in till Jakobstad på första maj, någon gång har vi varit till Kovjoki station och kört med Emma-loket. Mer och mer har jag bara fått vara på Nizzans huvud inomhus. Och så har hon infört en tradition jag inte gillar: hon envisas med att ha mig på huvudet när hon krattar ute i trädgården den första maj. Vilken skymf för mig, som en gång fick vara ute i vimlet bland alla andra vita mössor. Nu är jag här helt ensam tillsammans med Herr Nizzans mössa. Herr Nizzan använder nästan aldrig sin, så tillsammans får vi sitta och sura över vårt öde. Så här är det när man är pensionär. I TV har vi sett våra gamla kompisar som nu delvis blivit gula. Men de får vara med i alla fall. Undrar om studentmössorna har någon fackförening, jag borde anmäla Nizzan för förargelseväckande beteende. Ha mig på huvudet när man jobbar på första maj. Hujedamej. Det var bättre förr i världen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider