6 maj
Ja, i morgon för ett år sedan åkte jag iväg till Paris för att tillbringa en vecka vid Université d'Artois i Arras. I år har jag inget lika roligt framför mig. Däremot ska jag på lunch med ett gäng ASLAK-kolleger i morgon, det ser jag fram emot. Dessutom ska jag träffa en kurskamrat från tiden då jag utbildade mig till arbetshandledare. Det ska också bli roligt.
Jag krattade alltså gården (en liten del av den) på första maj, som studentmössan berättade. Följden var, att jag resten av veckan hade en infernaliskt sjuk axel. Det onda gick ut i armen och fingrarna. Vad värre var, ischiasen kom tillbaka och i går morse hade jag ont i ena vristen. Nu är jag ju 50+, så jag antar att det onda berodde delvis på vädret. Klart är dock att jag måste ta det försiktigt med krattandet.
I dag beslöt jag mig för att åka till gymmet, trots att vädret på eftermiddagen blivit mycket mera tilltalande. Jag tillbringade en timme i maskinerna där och hör och häpna: axeln känns mycket bättre och ischiasen känns mycket bättre. Förklara det, det som kan. Jag som alltid inbillat mig att man gör det onda värre genom att anstränga det. Så icke med ischias, tydligen.
Jag krattade alltså gården (en liten del av den) på första maj, som studentmössan berättade. Följden var, att jag resten av veckan hade en infernaliskt sjuk axel. Det onda gick ut i armen och fingrarna. Vad värre var, ischiasen kom tillbaka och i går morse hade jag ont i ena vristen. Nu är jag ju 50+, så jag antar att det onda berodde delvis på vädret. Klart är dock att jag måste ta det försiktigt med krattandet.
I dag beslöt jag mig för att åka till gymmet, trots att vädret på eftermiddagen blivit mycket mera tilltalande. Jag tillbringade en timme i maskinerna där och hör och häpna: axeln känns mycket bättre och ischiasen känns mycket bättre. Förklara det, det som kan. Jag som alltid inbillat mig att man gör det onda värre genom att anstränga det. Så icke med ischias, tydligen.
Kommentarer
Skicka en kommentar