Juldagskväll
Så är juldagen över, men ännu återstår en dag av julhelgen. I år har vi varit en person mindre vid julbordet, och det känns. När man är i full gång, tänker man inte på det, men visst känns det tomt. Ingen som föreslog ett schackparti med någon av tonåringarna. I år har adventsljusstaken prytt den delen av bordet. Den brukar inte ha rum annars. Men, sådant är vårt liv. Ingen får vara hos oss för evigt. Ändå är det svårt att ta in med förnuft och känslor.
I övrigt har helgen varit ganska kall. Kvällen före julafton trotsade jag kylan, som då gett med sig litet, och gick ut en runda i månens sken. Det var vackert. I dag har jag också varit ute på två promenader. I kväll hade månen kommit fram, så den lyste upp vägen och jag behövde ingen lampa.
På julafton var jag i julbönen. Hade lästur, annars skulle jag knappast ha kommit mig iväg. Jag trivs egentligen i kyrkan, men är alltför lat för att komma mig iväg om jag inte har någon speciell uppgift. Sedan var vi förstås till graven med ljus.
I år kom ingen jultomte till oss. Det var första året som far i huset delade ut klapparna :D.
Nu återstår alltså några dagars semester ännu. Jag har en del att reda upp och borde dessutom försöka komma igång med gymmet igen. Den biten försvann nästan helt, på grund av tråkigheterna i familjen. Orken tog slut någonstans. Samtidigt vet jag, att kroppen bör vara i trim för att psyket ska orka. Och det vet jag: Jag har en hemsk vår framför mig på jobbet - min vana trogen. Ska försöka få eländet kombinerat med gymbesök....
Resten av semestern ska jag inte göra något vettigt alls. Läsa "Gräset är mörkare på andra sidan" (Kaj Korkea-ahos bok), till exempel. Fast det är ju rätt vettigt. Som bosatt väldigt nära bokens Gränby kan man nästan bli mörkrädd när man läser om Raamt och allt annat elände som bokens huvudpersoner upplever. Men efter att ha avslutat första delen av boken kan jag säga att den är lättläst och rör sig ändå på många plan. Hade önskat mig ett SIGNERAT exemplar av boken, men Tomten hade inte lyckats med den bedriften. Författaren såg jag på julafton, men tänker nu inte störa hans julfirande med att gå till hans föräldrahem och begära en signering. Jag får väl vänta på nästa bok och hoppas på bättre lycka då.
I övrigt har helgen varit ganska kall. Kvällen före julafton trotsade jag kylan, som då gett med sig litet, och gick ut en runda i månens sken. Det var vackert. I dag har jag också varit ute på två promenader. I kväll hade månen kommit fram, så den lyste upp vägen och jag behövde ingen lampa.
På julafton var jag i julbönen. Hade lästur, annars skulle jag knappast ha kommit mig iväg. Jag trivs egentligen i kyrkan, men är alltför lat för att komma mig iväg om jag inte har någon speciell uppgift. Sedan var vi förstås till graven med ljus.
I år kom ingen jultomte till oss. Det var första året som far i huset delade ut klapparna :D.
Nu återstår alltså några dagars semester ännu. Jag har en del att reda upp och borde dessutom försöka komma igång med gymmet igen. Den biten försvann nästan helt, på grund av tråkigheterna i familjen. Orken tog slut någonstans. Samtidigt vet jag, att kroppen bör vara i trim för att psyket ska orka. Och det vet jag: Jag har en hemsk vår framför mig på jobbet - min vana trogen. Ska försöka få eländet kombinerat med gymbesök....
Resten av semestern ska jag inte göra något vettigt alls. Läsa "Gräset är mörkare på andra sidan" (Kaj Korkea-ahos bok), till exempel. Fast det är ju rätt vettigt. Som bosatt väldigt nära bokens Gränby kan man nästan bli mörkrädd när man läser om Raamt och allt annat elände som bokens huvudpersoner upplever. Men efter att ha avslutat första delen av boken kan jag säga att den är lättläst och rör sig ändå på många plan. Hade önskat mig ett SIGNERAT exemplar av boken, men Tomten hade inte lyckats med den bedriften. Författaren såg jag på julafton, men tänker nu inte störa hans julfirande med att gå till hans föräldrahem och begära en signering. Jag får väl vänta på nästa bok och hoppas på bättre lycka då.
Kommentarer
Skicka en kommentar