Så var glada julen slut, slut, slut...

... ja, verkligen. Högsta Chefen hade informationsmöte i dag. Nå, det mesta visste vi. Det hade vi läst i protokoll och hört i TV och radio. Nu fick vi tidsschemat och strukturerna. Vecka 10 ska vi vanliga dödliga få veta om vi får behålla våra arbetsplatser. De som arbetar inom de akademiska enheterna får besked i slutet av mars. Dystert, dystert. Jag har haft en bra arbetsgivare i 25 år och har inte en aning vad jag ska göra om jag är en av dem som får gå. Visst försöker de så mycket som möjligt med pensioneringar. Men det är inte riktigt så enkelt. Det beror ju på vilket jobb som ska utföras också. Och hur det blir om man får bli kvar. Vill fru Nizzan vara kvar då? Se avvecklingen av det hon varit med om att bygga upp? Det är oroligt och deprimerande. Det är aldrig trevligt att se avveckling, det må så gälla företag eller universitet. Arbetsmotivationen sjunker betydligt. Och i morgon ska fru Nizzan starta en ny kurs som hon använt förra veckan till att planera. På med skådespelartalangerna och lärarrollen. Tjoho. Bort med sura, deprimerade Nizzan som inte har lust att göra något alls.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider