Sportlov utan lov
Sönerna har sportlov, det har inte fru Nizzan. Främst för att hon förra året fick ligga i maginfluensa när hon hade tänkt vara ledig ett par dagar. Nu jobbar hon i stället normalt. Väntar med spänning på eventuellt uppsägningsbeslut från arbetsgivaren. Vecka 10 har de lovat meddela. Håhå.
I övrigt har jag funderat på en sak, nämligen kyrkoherdetjänsten i Karleby. Jag brukar försöka hålla min blogg ganska fri från argumentering när det gäller religion och politik. Under studietiden var jag dock god vän med den som nu inte ansågs behörig för arbetet och därför har jag funderat. Jag kände honom väl, och jag vet vilka åsikter han står för. Jag vet också vilken fin människa det är - även om jag inte i dag delar hans inställning till kvinnliga präster. Trots att mina åsikter förändrats, undrar jag varför det alltid är de som är konservativa som ska tvingas till tolerans. Är det inte lika viktigt att de får utrymme i kyrkan? Det heter att kyrkan ska vara kärleksfull och tolerant och ta emot alla. "Här är inte jude eller grek, här är inte träl eller fri, här är inte man och kvinna. Alla är vi ett i Kristus" skrev aposteln Paulus. Borde det då inte också gälla "här är inte konservativ eller liberal, utan vi är alla ett"? Vi har kvinnliga präster i vår kyrka sedan 1986. Varför kan inte de liberala visa samma hänsyn gentemot konservativa och ge dem utrymme? Till exempel genom att ge en kyrkoherde som har svårt med kvinnliga präster möjlighet att "väja". Dvs. inte delta i samma gudstjänst som en kvinnlig präst? Och vice versa. Om en kvinnlig präst har svårt att hålla gudstjänst med en kvinnoprästmotståndare så borde det väl gå att ordna rent praktiskt så de slipper jobba tillsammans. Jag har säkert fel, men jag tycker att det känns konstigt att en person som är formellt behörig och lämplig som präst ska anses icke behörig p.g.a. olika tolkningar i teologiska frågor. Det påminner om diskriminering - lika mycket diskriminering som att prästen inte vill samarbeta med kvinnliga kolleger. Jag tänker inte ge mig in i någon polemik gällande detta. Jag bara konstaterar att det är tankar som rör sig inom mig just nu. Jag har inte träffat denna person på många år, så jag är inte påverkad av honom på något sätt. Men eftersom vi en gång var goda vänner, så får det hela mig att tänka.
I övrigt har jag funderat på en sak, nämligen kyrkoherdetjänsten i Karleby. Jag brukar försöka hålla min blogg ganska fri från argumentering när det gäller religion och politik. Under studietiden var jag dock god vän med den som nu inte ansågs behörig för arbetet och därför har jag funderat. Jag kände honom väl, och jag vet vilka åsikter han står för. Jag vet också vilken fin människa det är - även om jag inte i dag delar hans inställning till kvinnliga präster. Trots att mina åsikter förändrats, undrar jag varför det alltid är de som är konservativa som ska tvingas till tolerans. Är det inte lika viktigt att de får utrymme i kyrkan? Det heter att kyrkan ska vara kärleksfull och tolerant och ta emot alla. "Här är inte jude eller grek, här är inte träl eller fri, här är inte man och kvinna. Alla är vi ett i Kristus" skrev aposteln Paulus. Borde det då inte också gälla "här är inte konservativ eller liberal, utan vi är alla ett"? Vi har kvinnliga präster i vår kyrka sedan 1986. Varför kan inte de liberala visa samma hänsyn gentemot konservativa och ge dem utrymme? Till exempel genom att ge en kyrkoherde som har svårt med kvinnliga präster möjlighet att "väja". Dvs. inte delta i samma gudstjänst som en kvinnlig präst? Och vice versa. Om en kvinnlig präst har svårt att hålla gudstjänst med en kvinnoprästmotståndare så borde det väl gå att ordna rent praktiskt så de slipper jobba tillsammans. Jag har säkert fel, men jag tycker att det känns konstigt att en person som är formellt behörig och lämplig som präst ska anses icke behörig p.g.a. olika tolkningar i teologiska frågor. Det påminner om diskriminering - lika mycket diskriminering som att prästen inte vill samarbeta med kvinnliga kolleger. Jag tänker inte ge mig in i någon polemik gällande detta. Jag bara konstaterar att det är tankar som rör sig inom mig just nu. Jag har inte träffat denna person på många år, så jag är inte påverkad av honom på något sätt. Men eftersom vi en gång var goda vänner, så får det hela mig att tänka.
Kommentarer
Skicka en kommentar