Hösten går

Vi har hunnit ha minusgrader, snöslask och höststorm. Nu skiner solen igen. Jag och hundarna var på en lagom lång och lagom snabb förmiddagspromenad. I övrigt funderar jag på prioriteringar i livet. Jag har varit på hälsokontroll via arbetshälsovården och fått konstaterat att jag har litet förhöjt kolesterol, för stort midjemått och för högt blodtryck. Ålderskrämpor, alltså. Ändå återstår det drygt 10 år av min arbetskarriär. Karriär och karriär. Det blev nu ingen karriär. Jag fastnade på ett ställe 1989 och där har jag varit. Inga karriärsmöjligheter. Samtidigt trivs jag väldigt bra med mitt jobb. Nu, när jag har drygt 10 år till pensionen, barnen klarar sig själva... då börjar jag fundera på att studera igen. Håhåh. Ännu har jag inte inlett ämnesstudierna i pedagogik för ämneslärare. Ändå kom jag på mig själv i går kväll, när jag satt och funderade på hur mycket man måste läsa till för att bli specialpedagog. Hallåå. Jag är 50+, snart färdig för ättestupan och tänker som om jag var ung och hungrig. Det är bara en sak: Huvudet och kroppen börjar säga ifrån. Nu försöker jag bestämma mig för vad jag ska skära ner på. Motionen? Nej, då stiger både vikten och midjemåttet och antagligen blodtrycket. Mina kvällskurser på jobbet? Ja, om tre veckor. Då är de över. Jobbet? Nej, jag måste jobba heltid nu, tills jag ska vara studieledig. Städningen på helgerna? Ja, då vågar snart ingen normal person komma in hit. Städningen är redan mycket minimal. Fast det är ganska lockande. I dag är det söndag. Mamma ville inte till pensionärnas kyrksöndag, så jag fick ta hand om mig själv och ta en promenad. Jag har inget emot att gå i kyrkan. Jag tror det skulle sänka blodtrycket ganska mycket om man unnade sig att sitta en timme varje söndag utan att behöva prestera något annat än att sitta i kyrkbänken och stiga upp när alla andra gör det och sitta ner när alla andra gör det. Jag har nämligen aldrig ro att följa en gudstjänst i radio eller TV mera än kanske 15 minuter. Och inte någon annan form av avkoppling, heller. Stabilitetsträning. Det borde man kunna göra själv, en timme varannan kväll eller var tredje kväll. Men det blir max 10-15 minuter. Därför är jag med i en gruppträning en timme per vecka,  fast jag avskyr gymnastik som pesten sedan skoltiden.
Jag tror jag ska ta hand om mig själv resten av dagen också. Trots att morgondagens kvällslektion ännu är oplanerad. Den tar vi på talang, tror jag.
Men först ska jag plocka äpplen och hänga upp tvättade kläder. Och sen borde jag värma lunchen (herr Nizze kokade en stor kastrull köttsoppa på fredag kväll) och sen borde jag koka lingonsylt. Ja, herr NIzze köpte lingon i år. Jag vägrar sätta mina korta lediga stunder på att först gå i skogen och plocka lingon (något jag avskyr) och sedan tillreda dem (något jag avskyr lika mycket). Och sen borde jag hälsa på mamma. Men sen kanske jag tar min egen dag. Kanske. Eller så varvar jag det hela och ligger framför TV:n en halvtimme mellan varje pass. Fast då ser jag hur smutsiga fönstren är på utsidan. Jag borde kanske tvätta dem också.