Fredag - och tankar om kulturskillnader

Så har återigen en vecka gått. Det har varit varmt, det har regnat, nu tittar solen försiktigt fram.. varierande sommarväder. En normal finsk sommar, alltså. Enligt prognoserna ska det dock inte bli en traditionell finsk midsommar, som är kallar än julafton. Eventuellt kan det bli kring 20 grader, påstod en långtidsrapport.

Väder - det kan man alltid prata om, om man inte vet vad som är accepterat i en annan kultur. Som resultat av ett FB-inlägg, började jag fundera på kulturskillnader. Det blev ett fruktansvärt ståhej, när en svensk politiker, muslim, inte skakade hand med en kvinnlig journalist. Måste man göra det? Kan man inte visa vänlighet och respekt gentemot en västerländsk kvinna på annat sätt, om det känns främmande pga uppfostran?

Puss på en kind. Puss på två kinder? Kramar? Jag är uppvuxen i en tid när det ännu inte var så vanligt att kramas utanför familjen, kanske inte ens inom alla familjer. När jag i 21-årsåldern åkte till Frankrike för första gången blev jag helt salig - jag blev pussad av så många snygga unga män. Men männen sinsemellan skakade vanligtvis hand.  Kvinnor, däremot, pussade varandra på kinden - eller åtminstone i luften. Men så där annars - för mig hemma i Finland känns det fortfarande inte helt OK att krama personer jag inte känner mig riktigt god vän med. Samtidigt minns jag en sommar för länge sedan, när jag jobbade med folk från olika länder. Av dem fick jag som ung kvinna (drygt 25) blommor och kindpussar och dylikt av männen.  Sedan minns jag fortfarande en avskedskram jag fick av en österbottning i samma sammanhang. Jag minns att jag efteråt tänkte, att den kramen kändes mera värd - eftersom det på något sätt kändes mera äkta. Fråga mig inte varför.  Jag minns inte längre, men det hade nog att göra med den personens uppträdande i övrigt under den tid vi befann oss i samma sammanhang.

En kram är normalt mera för mig, än ett handslag. En kram är för mig mera tillgivenhet, och jag har svårt att krama någon som jag inte riktigt känner mig bekväm med. Att det ändå sedan kanske blir en kram, beror ju på hur den andra personen beter sig.

Jag tror inte detta med kramar, pussar, handslag enbart har att göra med t.ex. religiös eller etnisk bakgrund. Jag tror det är väldigt individuellt. Personer jag känner mig bekväm med, kan stå hur nära mig som helst när vi pratar, hålla handen på min axel etc. utan att jag reagerar. Sedan finns det personer som är helt trevliga, men som jag av någon anledning inte känner mig så väldigt bekant med. Om en sådan person ställer sig vid min sida och lägger armen på mina axlar när vi pratar - då kan jag efteråt tycka att det är en person som inte alls följer den sociala koden.

Vad jag menar är, att jag tycker det är viktigt att jag själv tänker efter mera hur jag uppför mig i olika sammanhang. Utländska studerande kan t.ex. vara vanare vid en distans mellan studerande och lärare. De är ovana vid att man kan kalla sin lärare vid förnamn och du. Speciellt när läraren är så gammal som jag... Och de är ovana vid att lärarna ställer personliga frågor - vissa (t.ex. fransmännen) säger att det hemma hos dem upplevs negativt. Lärare och studerande ska inte befinna sig så nära varandra.

Jag börjar nu bli så gammal, att jag inte borde tänka på att studera mera. Och så kommer då sådana här frågor, som jag tycker är intressanta att fundera på.

Kommentarer

Populära inlägg