Spridda tankar

Nästan klar med praktiken. Behöver ännu åhöra några lektioner i klasserna 1-6, sedan återstår "bara" rapporten som ska skrivas. Man ska jämföra läroplanen med det man ser i klassrummet, reflektera över sig själv som lärare osv. Men det lär nog inte bli några djuplodande reflektioner denna gång. Försöker svara på alla frågor som finns givna i instruktionerna, men knappast blir det något som omvärlden blir gladare av. I kväll är det veneziansk. Jag har inte handlat några smällare eller raketer överhuvudtaget. Hade liksom tänkt överlåta det åt grabbarna, tänkte att de har planer för helgen. Men de sa aldrig att vi skulle fara och köpa något att smälla. Så ifall vi tar en runda till goda vännerna/släktingarna  i Larsmo så kommer vi tomhänta. Känns litet pinsamt. Men vi kan ju ta med något gott i stället.

För snart en vecka sedan hade jag hoppats få skriva inlägget: "Yes, jag visste det! Guld till Sandra Eriksson." Så blev det inte. Jag hade en obehaglig känsla när loppet startade. Fråga mig inte varför, jag brukar vara pessimist och jag brukar ofta ha fel av den anledningen. Jag led med Sandra när hon grät efter loppet. Jag vet att hon alltid gör sitt bästa och jag vet att hon gjorde sitt bästa den dagen också.  Vi har alla dåliga dagar på jobbet - det är bara det att våra arbeten sällan borde lyckas till 150% en dag vartannat år. Och väldigt få av oss måste efter en dålig dag på jobbet ställa oss framför medier och förklara varför allt gick snett. Nu efteråt, när jag hört Sandras kommentarer, läst hennes Facebook-inlägg och twittrar upphör jag inte att förvånas över hur stark hon är och hur bra hon kan analysera en tung situation. Jag har aldrig träffat denna unga dam, jag bygger min bild av henne på det jag sett i media och i sociala medier. Hon kan vara en helt annan männi...

Fru Nizzan har nu tillbringat två veckor i sitt gamla gymnasium. En lärare finns kvar från fru Nizzans studietid, rektorn är fru Nizzans klasskamrat, en lärare har varit fru Nizzans reskamrat på en Interrailresa till Belgien och Frankrike samt till Cypern och en lärare är en tidigare kollega från Vasa. Fru Nizzans handledare studerade också samtidigt med fru Nizzan i Åbo, men då kände de inte varandra. Så en liten distans i alla fall. Fru Nizzan tycker hittills att detta har varit en mycket positiv upplevelse. Att undervisa finska i gymnasiet känns otryggt, även om fru Nizzan är gammal och van. MEN eleverna är underbara. Och fru Nizzan skulle förstås vilja sitta enskilt med var och en som är rädd för finskan och bygga upp kunskaperna och framför allt självförtroendet. Om fru Nizzan vågar göra bort sig så mycket, att hon i en ålder av 53 år som praktikant ställer sig framför en klass och undervisar i finska - då kan alla lära sig finska.  Men, som Nizze 1 sa: Det är nog inte många...

Så har fru Nizzan inlett semestern igen. Dvs. hon har bytt ut sin semesterpeng i ledig tid, för att hon ska vara på fältpraktik i sitt gamla gymnasium. Gårdagen var en VUK-dag = Verksamhet Utanför Klass. Fru Nizzan var med på lärarmöte och lärarnas planering och försökte få ihop ett vettigt schema. Inte klart än. I dag inledde även sönerna sin skolgång. Inte populärt med morsan i samma skola, men vi försöker undvika varandra. Kompisarna stöter jag dock på. Har varit med på två informationstillfällen och två lektionspass. Det andra var repetition av det första, så jag frågade om jag fick vara hjälplärare andra passet. Det fick jag. Tips till andra studerande: Hösten med skolstart är inte bästa tillfället att vara på fältpraktik. Välj veckorna från vecka 47 och framåt om möjligt. Jag gjorde min inledande praktik för exakt ett år sedan. Vid skolstarten går en massa tid åt till annat än de vanliga lektionerna, vilket gör det svårare att samla de obligatoriska 20 timmarna i ett stadium ...

I elfte timmen kom familjen Nizzan sig iväg på en semesterresa. Vid 11-tiden i går, satte vi oss i bilen och körde mot Haparanda. Första stoppet var i Karleby, där vi tankade och köpte litet mellanmål för resan. Ca 20 km från Uleåborg stannade vi för ett mellanmål. Där började sedan det stora åskvädret. Det åskade och blixtrade när vi körde vidare. Fru Nizzan försökte filma spektaklet, men det kom inte riktigt till sin rätt. Skrämmande och mäktigt på samma gång. Allt gick dock bra och vi kom fram till Torneå stadshotell vid 16-tiden på eftermiddagen. Efter att ha vilat, åkte vi till IKEA för att äta. Givetvis kom det en del andra saker i vår vagn också, det räckte inte med maten. Vi gjorde vissa fynd - tallrikar för en krona styck och andra tallrikar för 15 kronor styck (fast jag trodde att de kostade 19 kronor). Billiga lakan hittade jag också. Det skulle vi förstås inte ha, men de behövs alltid. Vi handlade också vid ICA - tvättmedel etc. Efter shoppingen tog vi en tur till Kukkolafo...

Vi hade gäster på söndagen. Samtidigt kom det ett ordentligt åskväder, så vi fick litet välbehövligt regn. Trots att det var bara en vecka sedan det regnade senast, är gräsmattan gul på vissa ställen. På söndag kväll blev vi i vår tur bortbjudna för att beskåda ett uterum. Det var dock så varmt att vi flyttade från uterummet ner till ån. Fantastiskt nog inga myggor, så där satt vi tills solen försvann bakom trädtopparna. I går, måndag, var jag på en promenad på förmiddagen. Svetten rann när jag kom in. Luften var varm och tung. Vid 12-tiden brakade det lös. Det mullrade i ett, men inget regn här hos oss. Däremot lär det ha regnat ett par, tre kilometer längre bort. Och i Lappfors och Alajärvi lär åskan ha varit  svår. I går kväll började det blåsa svalare, nordliga vindar. Vi fick gäster och hade en trevlig stund. I dag var jag med mamma till ögonläkaren till stan, samtidigt som jag löste ut mina egna nya glasögon. Bilen har fått fnatt. Den påstår att jag har för litet olja i b...

Återigen en vacker sommardag med ca 30 graders värme. Jag har gjort i princip ingenting. Steg upp vid halv 10, gjort normala hushållsbestyr men i övrigt har jag legat ute och läst en bok eller slappat. Nå, nu blev det så att vi får lunchgäster i morgon, så jag borde ha städat. Jag valde dock att göra en efterrätt (crème caramel) och en vinbärspaj till kaffet i stället. Jag säger som förr: det är våra vänner och de dömer mig inte utgående från hur ostädat jag har det. Verkar som om jag slipper skjutsa sönerna någonstans i kväll. Inte vet jag hur sunt det är att sitta vid datorn  i detta väder, men ingen har talat om någon stadsresa i dag, så jag säger inget. Bara de varma smörgåsarna är klara, ska jag ta en promenad. Temperaturen börjar gå mot 25 nu i alla fall. Eller till och med under. Men nog var det helt otroligt i går natt. Man kunde gå barfota i sandaler klockan 12 på natten utan att frysa. Det var nästan 20 grader ännu kl. 00.05 när vi satte oss i bilen. Men hur som helst...