Spridda tankar

Maken och jag sitter på tumanhand framför teven. Gossarna är ute på dåligheter, så mor får väl igen, i bästa Lilla Fridolf och Selma-stil stå med brödkaveln i högsta hugg när de kommer hem. För de yngre läsare, som inte läst Lilla Fridolf och Selma-serierna, kan jag berätta att det rör sig om en s.k. toffelhjälte som alltsom oftast smiter ut till krogen Södra Brunn - bara för att få sig en omgång av frugan Selma, när han kommer hem.... Nåjo. Bara de kommer hem levande och utan större skavanker så ska man väl vara nöjd. Världen är oroligare än på mycket länge. Finland får ta emot en massa flyktingar. För ett par veckor sedan dödade IS-terrorister ca 130 parisare i ett flertal, koordinerade attentat. Och mera är att vänta, hotar IS. Och på jobbet hotar samarbetsförhandlingar. Igen. Det är två år sedan sist.

Så är vi där igen. Det blir vintertid i natt. Och Fru Nizzan behöver verkligen den timmen. Hon skulle behöva fler. Och nej, hon har inte tid att sitta här. Hon ska  sortera kläder. Dagen har gått åt till att a) träna, b) vara till frissan, c) vara till gravgården med mor, d) handla med mor, e) laga mat, f) städa undan efter maten, g) sitta framför teven och dricka kaffe, h) leka strumpmemory. Det lyckades inte så bra. Fru Nizzan har fortfarande många strumpor som söker en likasinnad partner.  Men fru Nizzan lokaliserade några söndriga strumpor som inte längre får vara med i memoryt. Nu borde hon ta itu med att sortera rena kläder, stryka kläder och egentligen också tvätta fönster. Men det hinner hon inte mera ikväll innan det blir mörkt. Sanningen är förstås att fru Nizzan inte prioriterar fönstertvätten så högt. Tror fru Nizzan prioriterar en lugn hemmakväll framför teven. Eller så tar hon sig i kragen och förbereder nästa veckas lektioner. Eller rättar tenter. Troligen blir...

Det har varit en lång paus, och jag har inte avslutat reseskildringen. Vi ska se om det blir av. Just nu händer mycket i vårt land. Vi har en aldrig tidigare skådad ekonomisk kris (nåja, allt är relativt. Vi är ganska rika, men det barkar åt skogen). Man kan inte leva på lånade pengar i all oändlighet. Och så har vårt land fått en aldrig tidigare skådad flyktingström. Syrien och Irak lär vara de länder de flesta kommer ifrån. Jag tänker inte säga så mycket, eftersom jag inte debatterar politik och religion med folk jag inte känner. Och allra minst gör jag det på webben. Men vi kan säga som så. Jag tycker synd om dem som måste lämna sitt hem. De måste ha det verkligt dåligt för att lämna allt för at åka en okänd framtid till mötes. Så gjorde de fattiga i Österbotten, när de på 1800-talet åkte till Amerika. De satsade alla sina pengar på att åka till ett land som de trodde skulle ge dem ett bättre liv. Under kriget var det bara de finska barnen som fick komma till Sverige som flyktingar....

Ja...jag brukar undvika att skriva om politik och religion så långt det går. Samtidigt är det saker som berör mig och alla andra. Just nu har jag delade känslor när det gäller situationen i vårt land och vår regerings sätt att handskas med det. Något samhällsfördrag vet vi inte. Vi vet alltså inte vad fackföreningarna tackade nej till. Eftersom de nu skulle kunna tänka sig att förhandla, så kanske det skulle ha varit ett bättre alternativ. Vem vet. Jag tror inte ens vår regering vet hur de ska göra. Jag är synnerligen delad. Jag minns demonstrationerna i Grekland för inte så länge sedan. Demonstrationer mot den regering som försökte göra något för att EU skulle ge mera lån. På fredag ska det också demonstreras. Eventuellt blir det generalstrejk, har jag läst i pressen. Jag har nyligen blivit facklig förtroendeman, så jag gör det som facket säger jag ska göra. Men jag har inga alternativ att ge vår regering. Det är det som är problemet. Mina 38 semesterdagar ska bli 30. 38 semesterd...

Oj, vad länge det är sedan jag skrivit. Det är över en månad sedan vi var på resa, och ännu har jag inte  reseskildringen klar. Mycket beror förstås på att jobbet börja, det har funnits och finns bär att plocka, kläder ska tvättas, det ska motioneras, lagas mat, handlas.... energin finns inte riktigt sedan jobbet kommit igång. Men nu ska jag sätta in några foton till. Inget speciellt att kommentera, bara något vi såg i Berlin, inte alltför långt från Kurfurstendamm. I väntan på att få komma upp i Fernsehturm. När vi kom, meddelades det att det var en timmes väntetid efter att man köpt biljett. När vi köat ca 20 minuter för en biljett, sa hon beklagande, att nu är det 1,5 timmars väntetid. Men, det var tyskt välorganiserat.Vi fick ett papper med information om vad man hinner göra när man har så lång väntetid. Dessutom fanns det nummer på biljetten, så man kunde kolla på en TV-skärm vem som var i tur vilken tid. Mycket professionellt, om man jämför med  Eiffeltornet ...

Alexanderplatz tunnelbanestation. Det fanns både S-Bahn och U-Bahn och ibland gällde det att hitta från U-Bahnstationen till S-Bahnstationen, de fanns inte på samma ställe... Olympiastadion i Berlin är en av de få byggnader som är kvar sedan Hitlertiden. Det här är förstås inte Olympiastadion, utan det är tunnelbanestationen en bit från stadion. Den här kyrkan bombades under kriget, och man har låtit den stå så här för att påminna om kriget. Och kanske för att påminna om att den faktiskt inte blev helt förstörd. På Magdalenenstrasse såg det ut så här. Uppmuntrande. Verkligen äkta östtysk byggnadskonst. På väg till Stasimuséet. Stasimuséet fanns i Stasis forna högkvarter. Och det var inte bara ett höghus... "Hemma" på Alexanderplatz. Och så blev det en utflykt till Potzdam. Tyvärr oförberett, så vi visste inte riktigt vad vi skulle se. Det blev en tur i spårvagn åt fel håll, och så for vi till centrum. Visade sig sedan att vi missa...

I kväll ska jag faktiskt inte publicera foton från Berlinresan, utan berätta en liten historia som hände i dag. Familjen Nizzan umgås ofta med en ung familj (nästan 20 år yngre än Herr och Fru Nizzan), låt oss kalla dem Ungafamiljen.  Ungafamiljen har en dotter som har samma förnamn som Fru Nizzan. Vi säger för enkelhetens skull att vi båda heter Nizzan. För att förstå historien, behöver man veta att Fru Nizzan ofta sover på soffan. Dels för att Herr Nizze snarkar, dels för att ha koll på när Nizzarna kommer hem på nätterna. Just förra natten, var Nizze 1 ute på dåligheter, fru Nizzan kunde inte sova och flyttade således ut ur sovrummet och lade sig på soffan i arbetsrummet. Herr Ungafamiljen kom på besök i dag på dagen.  Han kom in på sitt sovande senaste natt, och konstaterade att han sovit i sängen med Nizzan i natt, det hade varit litet trångt och han var öm i kroppen. Herr Nizze konstaterade lugnt att han nog undrat var fru Nizzan hållit hus i natt.... Jojo. Sådana sm...