Spridda tankar

För ett år sedan, den 2 januari, sände vi iväg Nizze1 till Dragsvik. De tänkta 6 månaderna blev till 11 månader. Den 14 december blev han reservist, i stället för i juni. Han blev undersergeant i stället för jägare eller korpral. Så kan det gå. Jag trodde jag vant mig vid att sända iväg honom med tåget till södern. Jag trodde jag var beredd på att han inte flyttar hem mer. Inte på riktigt. I kväll flyttar han till Esbo. Himlar med ögonen när vi ger goda råd om att fixa med studiestöd etc. Säger att han inte tänker komma hem lika ofta som från armén. Och visst. Han är 20. Han kunde ha egen familj. Men i vilket fall som helst, så börjar igen ett nytt skede i våra liv. Han flyger ut. Nizze 2 skriver studenten. Om ett år sänder vi honom till Dragsvik. Våra små pojkar är vuxna och vill leva sina egna liv. Och inte heller Nizze 2 tänker börja studera i hemknutarna. Åbo eller Helsingfors smäller nog högre än Vasa. I övrigt har året gått snabbt. Kan inte förstå att det är tre år sedan jag bö...

Jag läste någonstans att någon man tyckte att detta med metoo är något som feministerna gör för att svartmåla män. (Skribenten använde inte direkt dessa ord, men innebörden är densamma, i min tolkning.) Visst, det kan upplevas som att det hela tagit stora proportioner. Visst, män kan känna sig hotade. Visst, det kan vara svårt att bevisa motsatsen om man är oskyldigt anklagad. MEN i denna kampanj går man inte ut med namn på förövarna. Man berättar anonymt vad som hänt. Och jag har svårt att se att det är i någons intresse att anonymt anklaga någon anonym man för något som hänt någon gång. Eller flera gånger.  Givetvis, en sådan här kampanj kan missbrukas för egoistiska syften. MEN jag tror att majoriteten berättar sin sanning. Och jag tycker vi ska komma ihåg en sak: Det behöver inte vara en man som trakasserar en kvinna. Det kan ju faktiskt vara tvärtom. Även om det inte kommer fram just i denna kampanj. Det behöver inte ens vara sexuella trakasserier. Alla dessa berättelser, ...

Nej, de har inget med varandra att göra i fru Nizzans familj. Råkar bara vara de teman jag tänkt på i dag. Metoo. Nej, jag har inte skrivit metoo i mitt facebookflöde. Därmed inte sagt, att jag aldrig skulle ha upplevt sexuella trakasserier. Jag har bara inte haft lust att redogöra för det så väldigt offentligt. Vissa saker kan jag kommentera. Redan i lågstadiet, när vi var 11-12 år förekom det att vissa pojkar tog oss mellan benen och på brösten. För att sedan kommentera om man hade eller inte hade bröst. Men sexuella trakasserier - vad då? På den tiden skämdes man ju som flicka. Och jag minns en stackars flicka som var väl utvecklad som fick höra att hon har bomull i BHn. I dag vet jag att det är sexuella trakasserier. Det sa ingen då. Det var sådant man fick stå ut med. Och i tonåren minns jag någon flåsande man som ringde och påstod sig göra någon undersökning. Helt saklig i början. Sedan kom frågor som blev allt intimare. Fruktansvärt obehagligt. Så obehagligt att jag minns det...

Det här har varit höstens tyngsta vecka. Både jobbmässigt, vädermässigt och mänskligt. Jag undervisade till kl. 19 både tisdag och torsdag. På tisdagen körde jag hem, packade väskorna och åkte till nattåget som skulle gå kl. 00.08. Tåget gick 00.30. Sov ganska bra i sovvagnen och kom fram till Åbo kl. 8, tio minuter försenade. Hann äta frukost med chefen och avhandla en del jobbärenden. Sedan hade vi ett möte (jag är sekreterare) som räckte ca 45 minuter och därefter drack jag kaffe med några kollegor. Även då hann vi avklara några jobbärenden snabbare än när vi mejlar om dem. Jobbade lite och lunchade sedan med kollegorna och därefter hann vi ännu jobba litet innan det var dags för mig att åka norrut. Övernattade hos en bekant i Vasa. Hade i all hast köpt en present åt henne från Pentik. På väg från tåget märkte jag, att jag hade en väska för lite. Presenten låg i tåget. Sprang till stationen. Och, otroligt nog, märkte lokföraren att jag var där, öppnade dörren och lät mig gå in och h...

Hösten har kommit. Mörkt och eländigt att köra på morgnarna. Men tack och lov, ännu ingen snö. Fru Nizzan ska sova över hos en kompis i Vasa i natt. Slutade undervisa 18.30 och tycker att det börjar kännas i kroppen att det behövs en Vasanatt. Sitter på jobbet och väntar på kompisen, som är på kurs. Men är inte instämplad på jobbet längre. Fru Nizzans goda vän, som vi besökte i juli, finns inte mer. Fru Nizzan fick meddelandet när hon satt i tåget på väg till Åbo för ca 4 veckor sedan. Försök sedan sitta oberörd i en tågvagn med främmande mänskor omkring dig. Tack och lov hade Fru Nizzan arbetskupé, så det var bara en som såg röda ögon och rinnande näsa. Och säkert någon som hörde hulkanden från toaletten. Visst. Det är livets gång. Den vägen ska vi alla vandra osv. Och väninnan hade en hemsk sjukdom. Men ändå. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte att familjen ska mista henne. Utan att försköna något, kan jag säga att den familjen är bland de mest godhjärtade jag känner. ...

Här sitter jag ute i solen och svettas med datorn i famnen. Och nej. WiFi vill inte ansluta till datorn så jag får använda telefonnätet. Vem hade trott att det skulle bli så i september, när man frös i juli. Fick i alla fall största delen av vinbären och krusbären plockade i går. Svettades då också. Och vädret gjorde att jag inte planerade min MI-kurs, som jag tänkte göra enligt planen. Nå. Kommer tid, kommer råd. Man har ju dragit några nybörjarkurser i franska i sitt liv. Prinsessan av Wales, Diana. Varför skriver jag hennes namn som rubrik? Jo, därför att det är 20 år sedan hon dog, och för att teve uppmärksammat detta. Lady Diana blev Stor-Britanniens kronprinsessa när hon 1981 gifte sig med kronprins Charles, som var mycket äldre. Kronprinsessan Diana och jag var båda födda 1961. Som en blåögd tjugoåring trodde jag att kronprinsens känslor för denna söta flicka var äkta. Jag tyckte det hela var så romantiskt. Trots att Lady Diana kom från helt andra förhållanden än jag, så kan j...

Denna sista vecka har jag tagit det lugnt. Vi hade gäster på onsdagen, har varit till Jakobstad och Strandis i Larsmo för att det var fint väder - men inget speciellt i övrigt. US Nizze 1 fick tillsammans med andra ur den äldre kontingenten vara och se på pjäsen Okänd soldat i Harparskog. Den fick bra kritik av Nizze 1. Just nu är fru Nizzan helt ensam i huset med hundar och katter. Resten av familjen har åkt till Svärmor i södern. Fru Nizzan hade inte lust att åka en extra runda längs riksåttan, eftersom jobbet börjar på måndag. Och då är det ca 16000 km som ska avverkas innan det är dags för semester. Ve och fasa, dessutom märkte fru Nizzan att hennes konto är nästan tomt. Och då är det ännu 10 dagar till lön. Blev en dyr semester. Vi har skaffat lite inredning åt Nizze 1. Och så ska vi börja betala hyra också. Hujedamej. Nå. Det jag egentligen just började fundera på, var diskussionen gällande vad man får göra på söndagarna. Är det OK att klippa gräs på söndagen? Som uppvuxen på e...