Lillajulafton i morgon

Tänk i morgon är det igen lillajulafton. Jag sökte efter julgardiner och var alldeles uppe i varv innan jag hittade dem. Jag hade liksom varit så förutseende ifjol, att jag lindat dem på en rulle så de inte skulle vara så skrynkliga - och så sökte jag inte alls där jag satt den rullen. Men efter många om och men...

Oj, vad jag avskyr detta novembermökrer. Alltså, jag gillar hösten på många sätt. Man slipper stressen med att hålla på i trädgården, man ser inte dammet i mörkret när man kommer från arbetet... men nog är det så eländigt mörkt när det inte finns någon snö.

Har rätt mycket på jobbet just nu - delvis självförvållat, alltså. Det är roligt att undervisa, men tar så mycket tid att förbereda.

Nå, hur som helst läste jag Kaj Korkea-ahos blogginlägg om ytliga bloggar. Personligen är jag ingen vän av inredning, ingen vän av att dekorera fina bakverk, ingen vän av mode...ingen vän av något som har med ett perfekt hem att göra, så de bloggarna läser jag inte ens. Skönhetstips är jag alltid intresserad av, men i den här åldern är det lite sent att göra något åt sig själv, så inte heller de bloggarna läser jag.

Och varför skriver jag?? Det undrar jag själv ibland också. I början var det en rolig grej. Tanken var att ge konsumentupplysning om ställen vi besökt, om jag inte minns fel. Sedan blev det en dagbok. Dock inte alltför personlig. Jag kan berätta vissa saker om mig själv, saker som de flesta ändå vet om mig. Bilder av familjen har dock ingen plats i min blogg. De som vill lära känna mig på riktigt, vill jag träffa på riktigt. Jag känner mig som en tjuvtittare ibland, när jag är inne på bloggar och ser mycket personliga bilder från fester och liknande. Säkert är det roligt att visa bilderna för sina riktiga vänner, men jag frågar mig om det är vettigt att sätta ut bilder på allt möjligt. Men åter till frågan, varför skriver jag? Ibland vill jag avreagera mig om något som jag tycker andra kan tänka över också. Ibland vill jag bara skriva. Och ja, tidvis ger jag Kaj Korkea-aho rätt. Det är mycket yta och lite innehåll, precis som när jag babblar för att "hålla kommunikationen igång". Dock litet mindre ytligt i bloggen, hoppas jag. Detta för att det finns en delete-knapp när man skriver. Den har man aldrig när man pratar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider