Grammatik eller inte grammatik?

Mitt första facebook-inlägg i dag började med ordet "Fascinerande". Uttrycket valde jag för att jag denna vecka inlett en kortkurs i svenska (20 timmar) för utbytesstuderande. Tanken är att de ska få lära sig fraser: Berätta vem de är, varifrån de kommer, vad de studerar, något om sina familjeförhållanden, hur de bor, lära sig siffror, veckodagar, datum, klockslag, köpa något på kafé.... Tanken är inte att de ska behöva traggla så mycket grammatik. Jag har nämligen alltför många gånger fått höra hur dålig språkundervisningen varit, när lärarna bara talat om grammatik. Kommunikationen är det viktiga och det lär man sig inte om tiden används till grammatikundervisning. Det säger alltså de som inte undervisar i språk. Jag har även hört professorer (inte språkprofessorer) tycka att språkundervisningen är föråldrad när de studerande sitter och fyller i finska temaformer som hemläxor. NÅ. Den första gången undvek jag alltså grammatik. Vi lärde oss alfabetet, vi lärde oss litet om uttal, t.ex. att g framför de främre vokalerna e, i, y, ä, ö uttalas "j". Vi lärde oss hälsa på varann och berätta varifrån vi kommer och vilka språk vi talar.  Andra tillfället hände följande: De mest ambitiösa hade själva frågat svenskspråkiga studiekompisar hur verben böjs och frågade huruvida verben böjs enligt person också (som i många andra språk). En annan ambitiös bad om grammatikmaterial, för strukturen behövs, annars kan han inte lära sig svenska. Och nu talar vi alltså en grupp som knappast stannar mer än ett halvt år i Finland. När jag som lärare försöker satsa på att bara lära in fraser DÅ frågar de nästan direkt efter grammatik.

Så nej, jag anser inte att grammatik inom språkundervisningen är ett föråldrat sätt att lära ut språk. Grammatiken är en del av språket och ger  struktur. För dem som lär sig bättre genom att plocka in i "lådor" och system så behövs grammatiken. Sedan är det ju en annan sak, att det ska vara en balans. Man kan ju lära sig ord och uttryck samtidigt som man lär sig grammatik. Och man använder ju grammatiken både när man talar och skriver. Speciellt vid ett universitet tycker jag det är intressant att  grammatiken anses vara så gammalmodig och svår och onödig ibland. Alla andra inom ett universitet får använda de fackuttryck som finns inom vetenskapsområdet. Man SKA använda dem, för att visa att man behärskar sitt område. Man ska kunna tala på en metanivå, som det så vackert heter. Varför anses då uttryck som subjekt, predikat och objekt som så svåra och gammalmodiga? Jag medger att jag brukar ge upp vid adverbial. Ska jag undervisa om det, får jag läsa in mig varje gång. Substantiv, adjektiv, verb, pronomen, prepositioner...Vid konjunktioner brukar jag bli tvungen att läsa in mig. Igen. Men min fråga kvarstår: varför ska man inte få tala om språket på metanivån?

Jag brukar säga till mina studerande, att orden är viktigast. Utan ord har man ingen nytta av att kunna grammatiktermerna utan och innan. MEN det intressanta är också, att jag haft studerande som bott ett år i Frankrike och studerat där och lärt sig franska bara genom att prata. Flera av den kategorin har sedan kommit på mina kurser, talat en mycket bättre franska än jag men ändå velat gå kursen - för att få lära sig grammatik!

Ja, Fru Nizzan tycker att det här är fascinerande. Men så är hon också en fackidiot som i denna blogg använt grammatiken utan att tänka på den. Skulle bloggen ha skrivits på finska eller franska, skulle hon först ha skrivit en version utan att reflektera. Sedan skulle hon ha gått igenom bloggen noggrant och försökt få det att låta rätt. När Fru Nizzan skriver sitt modersmål i en blogg, skriver hon som privatperson och gör många språkfel. Skriver hon en blogg till sina studerande i svenska, försöker hon rätta felen innan den publiceras.

Så Fru Nizzans recept för språkundervisningen är: Vokabulär + Grammatikteori + Grammatikövningar + Vokabulärövningar + Kommunikativa skriftliga och muntliga övningar + Humor. Men, Fru Nizzan är ju inte behörig språklärare. Hon har bara gjort försök och misstag i 25 år. Humorn ska finnas med för att man inte ska vara rädd att säga fel. Vem är hundraprocentig på sitt modersmål? Inte fru Nizzan i alla fall.