Spridda tankar

Fortfarande njuter fru Nizzan av lugnet att inte behöva åka till jobbet i mörkret. Sena nätter och långa sovmorgnar. Julafton gick åt till det traditionella: julfred från Åbo, koka lutfisk, äta lutfisk, delta i julbönen där fru Nizzan hade lästur, Sedan var det dags att koka risgrynsgröt, äta gröten, vänta på jultomten och dricka glögg. Jag fick det jag köpt åt mig: icebugs. Nu smalt ju snön bort, så jag har inte provat dem på riktigt hala vägar, men åtminstone verkar de nog vara mycket bättre än vanliga skor när det gäller att hålla mig på fötterna. På juldagen åt vi jullunch med lammstek och lådor. I övrigt gick det mycket lugnt till. Jag hann till och med sova en stund. Även julannandagen gick lugnt till. Vi åt rester.. Nizzarna fick besök på kvällen och vi var bortbjudna. På fredagen åkte jag på mellandagsrea och köpte 2 (!) jackor. Det var inte meningen och de var inte billiga, men den ena är en Didriksson som passar i kallt friluftsväder. Den vill jag inte nöta genom att ha de...

Jag drömmer om en grön jul... Nej, verkligen inte. Jag tycker inte om jular när våtarvet ser oförskämt piggt ute ute i gångarna i trädgården. Inte heller gillar jag att det syns att jag inte "hann" kratta bort löven i höstas. För att inte tala om att jag avskyr "klaka" som gör att vår gård är (var åtminstone igår och i förrgår) en fara för alla som försökte gå där. På fredag kväll låg jag raklång på plattorna utanför huset när jag skulle gå och hälsa på mamma. Tur att jag inte bröt något. I går tog jag sparkstöttingen ut till vägen, som började bli nästan lerig. Sedan lånade jag mammas sparkstötting för att ta mig till uthuset och leta reda på hennes utetomte. Det mest onödiga jobbet jag gjorde på vilodagen i går var att försöka göra en ny "fot" åt utetomten. Jag sågade och sågade och konstaterade slutligen att det inte blir till något. Jag hade ju typ 6 i handarbete och slöjd i skolan. Eller om det nu slutigen blev 7 på avgångsbetyget. Så började jag leta...

Fru Nizzan steg upp klockan 7 i morse för att se till att Nizze 2 skulle komma sig iväg till julfesten. Visade sig att Herr Nizze skulle till byn ungefär samtidigt som skolbussen gick, så jag slapp föra unge Nizze 2 till byn. I stället började fru Nizzan med den trevliga julstädningen i Nizze 2:s rum. Nizze 1 sov, så där skulle hon inte göra sig besvär. Risken fanns att Nizze 1 skulle ha bränt sina broar med jultomten om fru Nizzan skulle ha kommit in med dammsugaren. Att städa Nizze 2:s rum var inte något nöje. Sannerligen tror jag, att herrarna inte dammsugit under sängen och i hörnen sedan fru Nizzan storstädade där i somras. Rent hälsovådligt i vissa hörn. Intressanta saker man hittar. Det är pennor, dammråttor, godispapper, strumpor, småmynt...och på datorbordet saftfläckar, godisfläckar, damm.... Kan konstatera att Nizze 1:s rum inte såg bättre ut, när jag kom så långt. Även om det var snäppet bättre. Och nu tycker förstås den Prydlige Läsaren att fru Nizzan borde ta bättre hand ...

Julen närmar sig med stormsteg. Klapparna oköpta, maten oförberedd och huset verkligen ostädat. Satte upp litet tomtar i fönstret när jag kom hem. Tänkte att de kanske kryper upp ur vrårna och städar på nätterna och tillverkar julklappar också.  Men på fredag och lördag ska jag städa om inte tomtarna gör det.  Nåde den som kommer och stör mig då. Då ska det fejas. Annars kanske inte jultomten kommer. Har ätit tre julluncher i år. Den första på Fyrlövern i Vasa. Priset var 25 euro. I det ingick en jultallrik med diverse fisk- och köttröror. Litet av varje, ca en matsked skulle jag säga. Varmrätt var antingen kött eller fisk. Efterrätten var en efterrättstallrik med kanske fem eller sex olika sorters efterrätter. Det var ett lyckat koncept. Man åt sig inte fördärvad och kunde njuta av maten. Helt acceptabelt och rekommenderas. Det andra julbordet var på Svenska Klubben i Vasa. Även det kostade 25 euro. Här fick man ta allt själv. Förrätterna var helt OK, sillar, gravad lax o...

Nej, jag har inte handlat julklappar i dag. Jag har inte städat heller. Jag har bara varit på jobb. Dagen började för övrigt inte så bra. Jag var tvungen att tanka. Och det blir man inte glad av. Tänk, vilka skattepengar jag ger åt staten. Hörde jag rätt i dag, var det inte 75% av priset som är bränsleaccis? Nå, längs vägen pep det till. Då var spolarvätskan på väg att ta slut, men jag klarade mig till jobbet. När jag kört upp ur garaget på hemvägen pep bilen till igen. "Coolant, check level", sade displayen uppfordrande. Vad då, hur kunde nu kylarvätskan ha tagit slut plötsligt? Överväganden. Vågar jag chansa och köra till Esse? Eller vågar jag åtminstone köra till Oravais? Kanske det bara är givaren som har fnatt, så kanske jag inte behöver stanna på vägen. Men blir inte motorn snabbare varm än den brukar? (Det märks att fru Nizzan är totalt oteknisk.) Summa summarum, fru Nizzan körde in till TB i Smedsby. Var hittar man kylarvätska nu då? Det kanske inte är så bra om man...

Så hette filmen jag tog mig tid att se i går. Fram till halv fyra på dagen var jag så uppstressad över att jag inte kommer att hinna någonting inför julen. Så tog jag en promenad efter maten och den lugnade mig. Jag fick kylskåpet städat. Sedan fick det räcka. Sedan såg jag på filmen. Den var tänkvärd. Det är en tantfilm, som herrarna Nizze föredrar att kalla dylika filmer. Handlingen är i alla fall en mamma som yrkesarbetar och som dessutom har full koll på allt hemma. Allt bakas själv till julen, all mat hemlagad, ordnar med makens julfest för institutionen, sönernas julfest för kompisar och basketlag osv. Hon ber dem hämta julsaker, komma med och välja gran, men det kommer alltid något i vägen - för dem. Så hon går i strejk och får en massa andra kvinnor med sig. Männen ska slutligen visa att de fixar det här. Lyckas kanske inte så bra, så de beställer julklappar på nätet, beställer catering till julfesterna, ger bort fruns hemliga kakrecept till ett bageri, som bakar åt dem. Förstå...

Det blev en spännande dag, fastän det skulle varit en vanlig arbetsdag. Vi fick resultatet från samarbetsförhandlingarna. 64 personer får gå från min arbetsplats. Vi är visserligen över 1000 anställda, men för den som drabbas är det ändå lika jobbigt. Och också för de som får stanna, eftersom vi igen ska ha en omorganisering.  Det andra som tog mig en del arbetstid (faktiskt en dryg halvtimme övertid) var att ställa en dator i ordning inför en tentamen i morgon. En tentamen som jag inte själv kan övervaka av olika skäl, så jag hoppas allt fungerar. Hemvägen blev alltså spännande. Det har ju varit halt. E8 var dock i princip fri från is, inga andra problem med körandet än att det var mörkt och fuktigt. Och så när jag närmade mig Edsevö, såg jag fullt med blåljus och ett par unga män som meddelade att jag inte alls för svänga mot Alajärvi. "Kör till Neste och kör övre vägen, där får man köra.". Ok, jag gjorde så. När jag närmade mig bilolyckan, stod en ung man och viftade m...