Åbovecka

Fru Nizzan har tillbringat en arbetsvecka i Åbo. Jag tror det är 7 år sedan jag var så här länge borta från familjen. Fru Nizzan hade ett möte i Åbo på tisdag. Bestämde denna gång helt kallt att inte först arbeta i Vasa på måndagen för att sedan offra kvällen på att sitta på tåg. Åkte i stället till Åbo på dagen, var in via jobbet som i Åbo ligger här
Efter jobbet vandrade jag runt i staden och var ute och gick lite.

Följande dag jobbade jag normalt i Åbo, hade ett möte på eftermiddagen. Vädret var fint, så på kvällen tog jag en promenad till mitt gamla hem i Studentbyn. Det var nostalgiskt. Jag irrade runt en del, innan jag kom till "min del" av Studentbyn. Men sedan kände jag igen mig och det var jätteroligt. Mindes kvällar och nätter vi vandrat dit. Nätter/morgnar när vi suttit hos någon och gått hem tillsammans. För på den tiden gick man inte gärna Ågatan mot Studentbyn på kvällar och nätter. Mindes min granne (numera präst) som brukade hitta på practical jokes. Oj, vad roligt vi hade. Och oj, vilka djupa diskussioner gänget förde ibland - mellan alla practical jokes.  Det var den tiden, när man skulle förbättra världen, man sökte sina ideal...


Hallis fors var inte mycket till fors just nu. Det har nog inte regnat så mycket i Åbo, heller. Det vita huset långt i bakgrunden fanns där redan på min tid (det är troligen gammalt på riktigt). Längre till vänster (syns ej på bild) har det vuxit upp studentbostäder och en S-market, som inte fanns på min tid. I Studentbyn fanns nu nya hus, parker och kolonilotter, som jag inte kommer ihåg från 80-talet.

Här var ändhållplatsen för Studentbyns bussar (nummer 50) på 80-talet. Jag grillen, som jag hade utsikt över från mitt fönster, finns ännu kvar. Men den har tydligen blivit pizzeria.

Här, rakt fram, var min ingång till huset. I huset till höger bodde dåvarande teologen, som jag var god vän med. Som synes kunde man gå mellan husen, utan att behöva gå ut, så det blev en del spring däremellan. Som kuriosa kan jag berätta, att när jag var på inledande praktik för att bli ämneslärare var jag studiekompis med denne teologs son. Det var en speciell känsla. När jag studerade som vuxen, kände jag mig jämlik med mina studiekamrater - tills min studiekompis' son dyker upp... Då känner man sig....gammal...


 På onsdagen jobbade jag normalt, förutom att jag var på en personalfortbildning med Tony Dunderfelt. Han talade dels om vikten av att lyssna - 30 sekundersregeln, dels om känsla, emotion coh beteende och så temperamentsläran. Allt förstås väldigt förenklat. Inget nytt, men på något sätt ändå värt att tänka på.

På kvällen hade jag en annan av mina gamla bostäder som mål. Här bodde jag när jag var 21-23 år. Och - mycket var sig likt. Vägen dit var ungefär densamma, förutom att Kuppisparken förändrats en hel del.
Huset såg ungefär likadant ut som på 80-talet. Bilden tog jag från platsen där vår närbutik var. Men någon närbutik fanns inte där längre. Samtidigt kom jag också ihåg väninnan S, som senare bodde i ett litet nyare hus på samma backe (bakom min rygg, när jag fotograferade). Hon bor i regionen, men det är ett tag sedan vi haft kontakt med varandra, tyvärr.

Följande dag hade vi chefsseminarium med samme Tony Dunderfelt. Ungefär samma saker diskuterades, men ur ledarperspektiv och med tanke på arbetshälsa. På kvällen hade vi teamövningar och slutligen fick vi åka med Ukko-Pekka. Det var trevligt att bli bekant med lite "högre" chefer också lite mera informellt.

Och i dag avslutades det hela. Jag skulle åka tåg hem, för att inte bli så sen. De andra Vasaborna åkte buss. Vad händer. Tågets lok gick sönder efter ca 15 km. Och vi blev 80 minuter sena. Nu verkar det som om vi blir kanske 30 minuter sena. INte så farligt.

Kommentarer

Populära inlägg