Vad är en beväring värd?
I Österbottens tidning läste jag på midsommarafton om en av dem som skadades i den svåra olyckan mellan en rälsbuss och ett militärfordon i Raseborg i slutet av oktober 2017. Denna pojke överlevde olyckan, svårt skadad, men har nu tränat sig tillbaka så pass att han klarade av att springa 13 km i ärevarvet. Jag är full av beundran att han haft sådan motivation, trots att han i olyckan miste sin bästa vän.
I samma tidning intervjuades pappan till en av pojkarna som dog i olyckan. Han nämnde priset på en beväring: Begravningsunderstöd på drygt 4800 euro (och att brigadkommendören pallrade sig till begravningen, inflikade min son, som själv var i armén då olyckan skedde). Inga pengar i världen kan givetvis ge familjen sonen tillbaka. Men det är nästan upprörande att de unga män, som plikttroget gör sin armétjänst inte är mera värda. Det är, förhoppningsvis, inte så många gånger dylika olyckor händer, så man kunde ju förvänta sig en ordentlig ersättning för sveda och värk till dem som drabbas. Givetvis borde säkerheten vara sådan att olyckor inte sker. Men vi är alla människor, och saker kan gå fel. Men när man ska skicka iväg en son till armén igen, kommer tankarna. Jag minns fortfarande hur jag skakade efter att jag talat med sonen, som meddelade att han inte riktigt visste varför han skulle ringa - men de hade fått order att göra det. Jag minns att jag nästan grät av lättnad, när jag faktiskt fattade att han levde och inte alls varit i närheten av olycksplatsen.
Och samtidigt den där känslan att det var tre som aldrig fick samtalet. Tre familjer.
Och. En beväring är alltså värd drygt 4800 euro för finska staten. Det finns medborgarinitiativ för allt möjligt. Vore det här något att ta upp i riksdagen? En ordentlig ersättning till dem som skadas eller till anhöriga OM någon måste sätta livet till? Jag bara frågar.
Och att det är chauffören (inte försvarsmakten) som misstänks för brott. Det är ganska intressant. Beväringarna är där för att de måste. Och de lyder order. På arbetsplatser brukar det vara arbetsgivaren som råkar illa ut om någon skadas på jobbet. Inte arbetskamrater som inte varit tillräckligt försiktiga. Men andra regler gäller tydligen i armén.
I samma tidning intervjuades pappan till en av pojkarna som dog i olyckan. Han nämnde priset på en beväring: Begravningsunderstöd på drygt 4800 euro (och att brigadkommendören pallrade sig till begravningen, inflikade min son, som själv var i armén då olyckan skedde). Inga pengar i världen kan givetvis ge familjen sonen tillbaka. Men det är nästan upprörande att de unga män, som plikttroget gör sin armétjänst inte är mera värda. Det är, förhoppningsvis, inte så många gånger dylika olyckor händer, så man kunde ju förvänta sig en ordentlig ersättning för sveda och värk till dem som drabbas. Givetvis borde säkerheten vara sådan att olyckor inte sker. Men vi är alla människor, och saker kan gå fel. Men när man ska skicka iväg en son till armén igen, kommer tankarna. Jag minns fortfarande hur jag skakade efter att jag talat med sonen, som meddelade att han inte riktigt visste varför han skulle ringa - men de hade fått order att göra det. Jag minns att jag nästan grät av lättnad, när jag faktiskt fattade att han levde och inte alls varit i närheten av olycksplatsen.
Och samtidigt den där känslan att det var tre som aldrig fick samtalet. Tre familjer.
Och. En beväring är alltså värd drygt 4800 euro för finska staten. Det finns medborgarinitiativ för allt möjligt. Vore det här något att ta upp i riksdagen? En ordentlig ersättning till dem som skadas eller till anhöriga OM någon måste sätta livet till? Jag bara frågar.
Och att det är chauffören (inte försvarsmakten) som misstänks för brott. Det är ganska intressant. Beväringarna är där för att de måste. Och de lyder order. På arbetsplatser brukar det vara arbetsgivaren som råkar illa ut om någon skadas på jobbet. Inte arbetskamrater som inte varit tillräckligt försiktiga. Men andra regler gäller tydligen i armén.
Kommentarer
Skicka en kommentar