Söndag vecka 3

Om vi huttrade för ett år sedan, så svettas vi i dag. 26 grader har termometern visat i skuggan i dag. Jag var på en länk på förmiddagen, mestadels i sol. Joggade 3 km på 24 minuter och gick sedan hem. Såg ut som en kokt kräfta i ansiktet när jag kom hem. I mitt Facebookflöde i dag fick jag ett meddelande om att bebisar som helammas eller får mjölkersättning inte behöver vatten. Det gav mig en flashback tillbaka till sommaren 1997 när Nizze 1 var 2 månader (juli månad, alltså). Det var så otroligt hett. Och vackert. Han tog inte napp och han tog inte flaska. Återstod mina bröst. Jag minns bara att han bodde vid mitt bröst den sommaren. Jag gjorde nästan ingenting annat än ammade. Dygnet runt. Far i huset (som hade semester) tog cykelturer för att det var så fint väder. Jag låg i sängen och ammade och drack vatten och ammade. Och kände mig väldigt övergiven. Så ja, de behöver inget vatten i värmen. De får nog allt de behöver ur maten. Men det kan bli väldigt påfrestande för mamman om barnen inte tar nappflaska. Och så i denna stund kommer jag också att tänka på det som Mirjam Kalland skrev om föräldrar som håller på med sina mobiltelefoner i stället för att skapa kontakt med sina barn t.ex. när de ammar. När det gäller amningen, så vill jag inte att man ska skuldbelägga unga mammor. Jag kände mig skuldmedveten för att jag satt och såg på såpoperor i teve dagarna i ända medan jag ammade. När man har barn som vill ha bröstet en timme, för att sedan sova max 45 minuter, så orkar ingen normal människa skapa kontakt med barnet hela tiden. Däremot, sedan barnen börjar förstå något så är jag helt i samklang med att man borde låta bli telefonen när de vill prata. Jag har själv en ful ovana att sitta och fingra på telefonen när jag pratar med någon, om det inte är något mera seriöst samtal. Och rör det sig då om barn som vill berätta eller visa något, så är nog de tekniska rackerierna en mycket ful ovana.  Så i dagens läge håller jag helt med Mirjam Kalland. Men inte när det gäller spädbarn som ammas mest hela tiden. Då tror jag nog att det viktigaste är att de känner mammas närhet. Och en mamma på gott humör i den tiden av livet är nog viktigare än en mamma som krampaktigt och trött försöker uppfylla alla möjliga krav på att vara närvarande i amningssituationen. Tänk nu på min generation. Och ännu äldre generationer. Då var barnen en bisak. Amningen skulle gå snabbt så de skulle kunna gå ut och jobba på åkern igen. Då fanns nog ingen tid till aktiv närvaro. Visst. De fick stanna hemma tills de började skolan, för det fanns alltid någon vuxen i närheten (eller äldre syskon).  Men de vuxna hade nog inte barnen som sin huvudsysselsättning. Och vi har blivit ganska stabila människor i alla fall, många av oss. Så ja: Vi bör tänka över hur vi använder sociala medier. Är de en ovana? Tar de över vårt sociala liv In Real Life? Men vi ska inte skuldbelägga föräldrar med småbarn för att de sitter och surfar på datorn eller telefonen medan de ammar eller ger flaskan. Speciellt inte om det rör sig om spädbarn som vill ha mat varannan timme.  Men även vi gamlingar (speciellt jag själv) har nog ovanor att ta itu med när det gäller surfande på telefon.....