Spridda tankar

Så är då julen över. Jag inledde mitt julfirande förra onsdagen, då tog jag semester. Nåja, semester och semester. Jag städade, handlade, lagade potatislåda och fruktsoppa, klädde granen (med hjälp av sönerna), var till frissan, på skoljulfest... Julafton åt föräldrarna traditionsenligt lutfisken här, sedan åt vi risgrynsgröten hos dem och så kom de till oss för julklappsutdelningen. Juldagsmorgonen vaknade jag kvart över sju för att hinna till julottan. För mig är julottan viktigare än julbönen. På något sätt tycker jag det inte är jul förrän på juldagsmorgonen. På eftermiddagen åt mina föräldrar jullunch hos oss och sedan sov jag ordentligt ett par timmar....På julannandagen hade vi gäster. I går började jag således min semester på riktigt. Jag har inte gjort något vettigt alls de senaste två dagarna, vilket har varit väldigt vilsamt. På juldagskvällen skrek jag och ropade över att det bara är jag som sköter om huset och passar upp de andra. Samtidigt, på natten, slog det mig att män...

Jag var ute och åt lunch med några kolleger på Epoque i Jakobstad i dag. Min enhet är en liten enhet, så jag kunde inte bjuda kollegerna på jullunchen, utan vi åt den vanliga lunchen som kostar 8,40. När vi kom frågade jag om det var någon skillnad var vi sätter oss. Nej då, det var det inte (detta var vid 13-tiden). Nå, vi fixade med betalningen, åt och övergick så småningom till kaffet. Strax efter klockan 14 kom ett stort gäng som hade förhandsbokat. Tydligen hade de två platser för lite. För plötsligt kom servitören och tog bordet där en i mitt gäng satt och drog det till gänget bredvid. Och stolen tog han också. Hallå - var är servicen???? Bara för att vi åt för ynka 8,40 istället för 29 euro per person ska väl inte en servitör få uppföra sig så där?? Eller? Det hör till saken att det absolut inte var fullt i salen. Att de antingen dukat åt två för lite eller att gänget beställt för få platser var ju inte vårt fel. OK, vi var inte särskilt lönande där vi satt med våra kaffekoppar....

Varför ska jag alltid bli så upp i varv den här tiden på året? Var på en trevlig julfest i går och hade planerat denna dag nästan i detalj i förväg. 1) Städa 2) åka till stan och köpa julfestkläder till ungdomarna 3) laga mat 4) förbereda lektioner 5) gå och sova. Fick sedan höra att vi ska bort i kväll (vilket i sig är trevligt), men på förmiddagen fick det mig att vara sur och arg. Jag exploderade totalt, så herrn i huset dammsög. Alltså jag exploderade inte för att vi blev bortbjudna, utan för att det tydligen finns bara en person i detta hus som märker att huset ser ut som ett bombnedslag. Nu sitter jag här och konstaterar att jag inte kommer någon vart i mina förberedelser. Jag är bara stressad. Mera kaffe, kanske??? Två timmar tills vi ska iväg.

Tänk i morgon är det igen lillajulafton. Jag sökte efter julgardiner och var alldeles uppe i varv innan jag hittade dem. Jag hade liksom varit så förutseende ifjol, att jag lindat dem på en rulle så de inte skulle vara så skrynkliga - och så sökte jag inte alls där jag satt den rullen. Men efter många om och men... Oj, vad jag avskyr detta novembermökrer. Alltså, jag gillar hösten på många sätt. Man slipper stressen med att hålla på i trädgården, man ser inte dammet i mörkret när man kommer från arbetet... men nog är det så eländigt mörkt när det inte finns någon snö. Har rätt mycket på jobbet just nu - delvis självförvållat, alltså. Det är roligt att undervisa, men tar så mycket tid att förbereda. Nå, hur som helst läste jag Kaj Korkea-ahos blogginlägg om ytliga bloggar. Personligen är jag ingen vän av inredning, ingen vän av att dekorera fina bakverk, ingen vän av mode...ingen vän av något som har med ett perfekt hem att göra, så de bloggarna läser jag inte ens. Skönhetstips är jag ...

I dag har vi firat min far, som faktiskt är 86. Egentligen tyckte jag att jag borde ha suttit inne och förberett veckans lektioner eller strukit kläder eller så... men så tänker man i det riktiga perspektivet: Det är inte alls 100 % säkert att jag kan gå in till min pappa nästa farsdag. Och jag kan lova: mina lektioner skulle inte ha blivit bättre av att jag skulle ha suttit här de få timmar jag satt där. Det jag däremot ska göra nu, är att sluta fundera på svenskans konditionalis, svenskans oregelbundna verb och svenskans ordföljd. I stället ska jag ta mig en promenad på ca 30 minuter med hundarna. Dagens rubrik kommer givetvis från Pleppo LIve, som jag inte sett. Jag bokade alltså biljetter en vecka före premiären och första lämpliga kvällen var på nyårsafton.. Har beställt biljetter till hela familjen, inklusive maken som var på teater en gång i gymnasiet och har åsikten att det inte är värt. Alltså är det möjligt att någon annan trevlig herreman får göra mig sällskap på nyårsafton....

Började dagen med att vattenlöpa en halv timme. Det var rätt skönt, med tanke på att jag inte motionerat ordentligt sedan i tisdags. Sov i Vasa natten till torsdag och då var jag så trött och kände mig flunsig att jag inte orkade gå på gym. Just nu mår jag nästan illa, jag hoppas att jag inte håller på att bli sjuk. Det har jag inte tid med, jag har lektioner att förbereda, jag ska läsa texten i kyrkan på söndag, jag ska till frissan i morgon..... Almanackan är fylld, så det finns inte utrymme för spysjukor eller flunsor.....detta skrivet med ironi. Jag har blivit tjockare igen, vilket stör mig. Jag har motionerat mera än på länge, men har slarvat med maten.Det blir alltså ytterligare en utmaning dessa stressiga kommande 4 månader.

Alla helgons dag lider mot sitt slut. I kväll var jag med konfirmanden till kyrkan på en konsert, allt för att få en anteckning i lilla konfirmandhäftet. Ja, han fick en namnteckning, inte jag. Duktiga ungdomar framträdde. I mina ögon ungdomar, alltså. Vissa var ju nog i 30-årsåldern. Konfirmanden var föga imponerad, men när vi gick till bilen råkade vi passera byns kändis Kaj Korkea-aho som tydligen varit på samma konsert med SIN mamma, så kvällen var ju räddad på sitt sätt. Den senaste tiden har jag sett ett par filmer som fått mig att tänka. Schindlers lista var en. Visst har jag sett den förr, men den var tankeväckande även denna gång. Tänk att det fanns sådana som var medlemmar i nazistpartiet som försökte göra något för att rädda judar. Att han försökte så till den grad att han KÖPTE judarna till sina fabriker och sedan inte producerade det som tyskarna ville ha. Jag vet inte hur mycket sanning det är i filmen och hur mycket som är sägen, men otroligt välgjord film. Den andra fil...