Spridda tankar

Nu är september nästan slut. Det har varit full fart, skulle jag säga. En hel del jobb, som inte alltid är så roligt, en del jobb som gör att man orkar jobba, så litet studier som jag borde engagera mig i. När jag nu som vuxen deltar i en del kurser som hålls inom grundstudierna i pedagogik, så måste jag nog säga att jag  tycker lärarna är kunniga, använder varierande arbetsmetoder och försöker bereda de unga (och vissa äldre..) för livet i skolorna. Även bland lärarutbildarna finns det förstås mera och mindre inspirerade lärare och det finns ämnen man som studerande är mindre intresserad av. Men i stort har jag hittills tyckt om de kurser jag deltar i. I dag har vi varit på skogsutfärd och besökt gammalskog. Den anses vara bo- och förökningsplats för flygekorrar, så den bör inte huggas ner. Känns litet bittert att andra kan bestämma vad vi ska göra med vår skog. Samtidigt när jag såg skogen med olika mossor, lavar som hängde från träden osv. så tyckte jag att det var väldigt vac...

NU fick hon äntligen till det, den unga dam jag hejar på: Sandra Eriksson. Finskt rekord är inte illa. Ger säkert motivation inför framtiden. Själv har jag bara lyckats få in 5 studiepoäng på studiekontot. Smäller inte lika högt. Och nog är det ju knäckande att en ung dam springer 3000 meter hinder på samma tid som jag springer ca 1,3 km utan hinder. Men så är jag ju en soffpotatis också. Man ser en viss rivalitet i Sverigekampen - men samtidigt sa idrottarna att de ska ha roligt på banketten tillsammans och att de är glada för alla nya bekantskaper de fått i kamperna. Så inte är det bara konkurrens och tävlan. Minns ni när Thorkildsen och Pitkämäki var ungefär lika bra? Thorkildsen sa att han gillar att slå Tero om Tero är i form. Han tyckte inte om att vinna om Pitkämäki var i dålig form, för då var det ingen riktig kamp. Och minns ni, när Pitkämäki hade örvärk och knappt orkade kasta. Thorkildsen peppade honom mellan kasten "Du kan bättre än så här".  Det finns något a...

Som bänkidrottare är det väldigt lätt att kritisera toppidrottarna. Lika lätt som det är att höja dem till skyarna när det går bra, lika lätt är det att kritisera dem när de misslyckas. Det kan inte vara lätt att vara toppidrottare i dag. Det räcker inte med att du tränar och tävlar. Du ska dessutom representera dina sponsorer, du ska representera din förening och ditt land. Du är allmän spottkopp om du inte svarar vänligt på frågorna de dagar du misslyckats. Du är allmän egendom. Alla har rätt att ha åsikter om din träning och dina prestationer och till och med ditt privatliv. En blyg och inåtvänd person har säkert svårt med detta. Jag såg en dokumentär om Christophe Lemaître förra året. Där framkom att han har svårt med att svara på frågor i direktsändning. Jag tänker på Mika Myllylä. Var hans framgång värd det som sedan hände? Givetvis gick det fel redan när dopningen kom in i bilden - men var fanns alla människor som hyllat honom när han gick ner sig totalt? Det finns ju något so...

Ja, så uttryckte sig Janne Grönroos i Radio Extrem i morse. De som var idioter var Esseborna. Att Ted, som är från Purmo höll med, det kan jag smälta. Det finns ju en viss hatkärlek till invånarna i grannbyn. Men tyvärr var det knappast något skämt när Janne utstötte "Vilka idioter". Orsaken till utbrottet var denna artikel på yles webbsidor: http://yle.fi/uutiset/pietarsaaren_seudulla_sallitaan_taas_rokotukset/6806776 Duon (och också texten) vill få det till att religionen (läs en stark väckelsekristen miljö, där en stor del av invånarna är laestadianer) är orsaken till att man inte vaccinerar sina barn. Det nämns inte att det är ett par damer, från Kronobyregionen om jag inte minns fel, som i ett flertal tidningsinsändare visat på undersökningar som skulle stöda åsikten att vaccinationer kan vara skadliga. Jag skulle aldrig ha tänkt tanken att inte vaccinera mina barn. Jag tillät också vaccinering för svininfluensan. Något jag ångrade sedan narkolepsifallen kom. De fic...

Så är du studiesemestern avslutad. I morgon börjar jag jobba på riktigt igen. Det har varit ganska hektiska veckor och nu känner jag en ofantlig trötthet över mig. Och ändå har det inte varit så mycket längre dagar än mina arbetsdagar. Dagarna har gått åt till att åhöra lektioner, sitta på föreläsningar, hålla egna lektioner, få litet feedback på egna lektioner... Det har faktiskt varit givande. I gymnasiet trivdes jag, inget större fel på högstadiet heller. MEN skulle jag någon gång undervisa i ett högstadium, så får jag verkligen arbeta på strategier för att eliminera de värsta orosmomenten. Jag menar, det är ju gulliga ungdomar innerst inne. Det man måste göra är att på något sätt få dem att respektera andra elever och läraren. Och det är jag inte säker på att jag fixar. Inte efter att ha varit van vid att arbeta med vuxna människor i över 20 år.  Att jag sedan undervisade i mitt svagare ämne, finskan, gör ju inte direkt att lektionerna varit lättare. Mitt element är nog nybörja...

Fru Nizzan har avslutat sin andra semestervecka som studerande. Hon har åhört intressanta lektioner i olika ämnen och fått sin hittills största utmaning: undervisa en klass i högstadiet i modersmålsinriktad finska. Litteratur är ämnet och dagen är tisdag eftermiddag. Fru Nizzan undrar om hon ska spela apa eller om hon ska vara gravallvarlig. Eftermiddagen är inte den mest mottagliga tiden att få en 15-åring intresserad av Minna Canth och Väinö Linna. Handledaren kanske dock inte är så road om gamla Fru Nizzan klär ut sig till Minna Canth och leker att hon är hårdför 1800-talsfeminist. Nizze 1 höll på att skratta ihjäl sig när han hörde att fru Nizzan ska undervisa i modersmålsinriktad finska. DU!!! Eleverna kan ju bättre finska än du! Javisst kan de det. Fru Nizzan är inte alls glad åt gruppen. Hon skulle ha passat bäst i en 7:a med enspråkigt svenska elever. Men livet är fullt av utmaningar och det gör hela den här introduktionsperioden så mycket mera intressant. Franskan skulle jag...

Fru Nizzan jobbade en vecka drygt, sedan tog hon semester igen. Mitt i den tid då hon borde förbereda nästa läsår. Varför i hela friden, tänker hon nu. Fru Nizzan beslöt sig för att studera. Hela tre veckors heltidsstudier. Fru Nizzan hade också tänkt gå någon kurs vid sidan om jobbet i höst, men börjar redan nu ångra sitt beslut. I stället för att använda sin semester till att sova på morgnarna och ta det lugnt, stiger Fru Nizzan upp normal tid och kör den vanliga vägen till jobbet. Ibland går Fru Nizzan in till jobbet och kollar att inte allt rasat ihop för att hon inte är närvarande. Nej, inget har gått fel på jobbet när Fru Nizzan är borta. Fru Nizzan är inte alls oumbärlig. Åtminstone inte ännu. Och vad gör då Fru Nizzan? Jo, hon går en inledande kurs för blivande ämneslärare. Alltså hallå, säger ni. Fru Nizzan klagar ju över sin undervisning stup i kvarten. Och ja, Fru Nizzan har undervisat 20 år, men inte på heltid. Och Fru Nizzan orkar inte klaga över regelverket, för de fa...