Spridda tankar

Såhär känner jag mig i dag.  Bilen som inte gick genom besiktningen förra veckan skulle in för svetsning i dag. Det visade sig dock att det är så mycket rost att det inte hjälper med något svetsande. Vi har två alternativ: skrota bilen eller göra en större renovering av det som är rostigt. Bilen kostade inte så väldigt mycket när vi köpte den för två år sedan. Jag har kört ca 100 000 km med den sedan dess, så jag ska väl inte klaga. Pappas gamla bil som står och rostar i garaget är medkörd kanske 60 000 km sammanlagt. En överslagsräkning... Låna 25 000 till en ny bil. Ränta...5 procent skulle visst ge en räntekostnad på 1250 euro per år. Alltså en större service. Men då skulle man dessutom ha en utgift för amorteringen också. Storleken förstås beroende på hur länge man tänker ha pengarna lånade. Så kanske man lika gärna kan slänga ut pengarna till service för den gamla bilen i alla fall. För även om man köper en nyare bil, kommer man inte undan service när man kör 50000 km per år....

Oj, vad tiden går. Nu har jag redan varit tjänstledig en månad. Tre "lediga" månader återstår, sedan blir det "semester" i drygt två veckor innan studierna är klara. Jag borde göra en stor "att göra"-anslagstavla där alla uppgifter är insatta. Att ha dem i datorns eller telefonens kalender hjälper inte. Jag borde ha en hel vägg där allt finns på gula lappar. INte bara deadlines utan också VAD jag ska göra. Ouppmärksamma Nizzan mejlade i går en lärare för att fråga om innehållet i en uppgift. Det hade presenterats första gången. Ridå. Gissa om en gammal tant skäms. Men när man får deadline efter deadline av olika personer, blir man till sist rätt yr. I dag fick vi stoffet för våra 13 lektioner denna modul. Det ska nog gå helt bra. Jag har ju gjort motsvarande i 25 år, men nu ska det jag gör bedömas och det är inte min egen grupp. Nu har jag talat med mamma igen - vi far nog inte på begravningen. Ingen av oss var särskilt hågad. Det är rätt skönt, för då...

Idag har jag varit så himmelens trött. Kände redan i går när jag kom hem att jag var svag i kroppen. Trodde jag skulle svimma när jag åt. Men sedan kom jag mig ut på en halvtimmes promenad i alla fall. Det har jag inte kommit mig för i kväll. Det blev bara knappt 30 minuter stabilitetsträning. Vackert så, i och för sig. Men när det nu visade sig att pappas kusins fru blir begravd på lördag och mamma sist och slutligen tycker att vi kanske borde åka till begravningen, så är jag litet ledsen för att igen missa ett träningspass. Det senaste missade jag för att jag var på en konferens i Vasa. Jag har så svårt att få in träningspass i kalendern just nu. När man är studerande borde det vara lättare. Men så är det inte. Sist och slutligen är det inte studierna som stressar, utan det som jag inte hinner här hemma. Nizze 2 ska få hit två flickor från Seinäjoki nästa vecka. Dels kommer jag att vara borta när de är är och dels har jag inte haft tid att städa ordentligt efter julen. Detta betyder ...

Fru Nizzan trodde att livet som studerande är ett liv i sus och dus med fester var och varannan kväll. Men se, så är det inte. Studielivet levs precis som ett vanligt arbetsliv, åtminstone om man ska bli ämneslärare. Startade med att åhöra en lektion i finska i högstadiet kl. 8.30. Dagens tema var bl.a. imperativ och ord och uttryck som har med säkerhet att göra. Det var brandfiltar och det var askkärl och det var plåster och uppkastningssirap och ormförpackningar. Andra delen av timmen satt klassen och övade orden med programmet Didactor. Vissa gick in för det med liv och lust, andra inte. Som normalt är. Därefter åhörde jag en lektion i modersmål med klass 7. De hade skrivit egna noveller, läste varandras noveller och gav feedback. Jag var imponerad av, hur väl de klarade den uppgiften. Jag, som själv är så dålig på att ge och ta feedback. Resten av dagen har jag använt till att höra på en föreläsningom digitala hjälpmedel (Fronter och Didactor var nya för mig, Wilma och Adobe Co...

Igår kväll började jag samla material till en inlämningsuppgift i kursen Motivation och lärande. En av frågorna var, vad jag vet om förutsättningarna för lärande i den grupp jag ska undervisa. Tja. Jag vet en massa om ungdomen av i dag. Lärarna tävlar med sociala medier och annan underhållning. Är vi inte underhållande som lärare, så bryr de sig inte. Det är alltså läraren som ska ändra på sig. Nå. Nu räcker det tyvärr inte med svammel och wikipedia. Så jag öppnade John Steinbergs bok "Världens bästa fröken" och konstaterade att det är precis detta Steinberg skriver om. Konstigt att man ska vara tvungen att referera till honom för att få belägg för det vi som undervisar redan vet. Fast å andra sidan känns det skönt att även andra mött samma verklighet. En viktig sak skriver Steinberg: Vi ska inte åsidosätta kraven. MEN vi ska vara medvetna om att dagens ungdomar vill veta varför de gör en viss uppgift, vilken nytta de har av det i framtiden och rent allmänt varför undervisnin...

Inspirerad av en facebookdiskussion har jag fortsatt att reflektera. En FB-vän läste uppsatser och undrade vad det är som är så svårt när allt finns på Moodle. Alla direktiv hur man ska göra finns där. Och ändå... Som lärare känner jag mycket väl igen detta. Allt jag sagt, allt som står på papper som delats ut, allt har dokumenteras i Moodle. Så hur svårt kan det vara att hålla deadlines, veta vad som krävs för godkänt osv. Nå, så kommer studerande Nizzan. Första dagarna får hon ett papper där allt som krävs inom kursen i ämnesdidaktik finns nerskrivet. Deadlinerna finns givna, de skrivs in i kalendern. Men ändå. Det känns som att famla i dunkel. Dels känns det så, eftersom uppgifterna ska relateras till vår undervisning, vår undervisningsplanering och liknande - sådant vi ännu inte börjat med. En annan orsak är att auskulteringstimmarna delats upp i auskultering och auskultering. Dvs. vi ska åhöra 10 timmar under modul 1. Sedan ska vi skugga en lärare en hel dag. Sedan ska vi åhöra ...

Detta var sista egentliga veckan på FPV (= Fakulteten för pedagogik och välfärd) för ett tag. Från och med nästa vecka blir det auskultering och från vecka 6 blir det egna övningslektioner. Nu har vi fått feedback på de tider vi valde för våra presentationer. Två tillfällen (när jag ska vara åhörare) är OK för min del. Tillfället jag valde för min egen presentation (måndag vecka 9) har ingen åhörare. En snabb titt i almanackan säger mig att det finns ett enda tillfälle som passar mig i övrigt - och det är säkert någon som går och nappar det tillfället. Säg nu sedan vad jag ska skippa då. Sådant här är oerhört frustrerande. Igen efterlyser jag mera samarbete med övningsskolan. Jag förstår att det är svårt att pussla för dem och att vi inte kan ha samma schemaläggningssystem... men när det ingår i en kurs att man ska åhöra två presentationer och hålla en egen och tiderna inte passar med annat man har i schemat. OK. Jag har den administrativa belastningen att jag känner till hur svårt det...