Spridda tankar

Förra inlägget var snabbt skrivet och svårt att förstå för den som inte kan läsa mina tankar. Det får ändå stå kvar. När jag var ute på dagens promenad i dag, började jag fundera på det svenska beslutet att det är förbjudet att separera flickor och pojkar i skolan, t.ex. i gymnastik. Vet inte om nya läroplanen medför samma sak i Finland - jag är inte gymnastiklärare. I andra ämnen skulle jag inte separera pojkar och flickor. Det är en svunnen tid. Men gymnastik. Jag minns gymnastiken i lågstadiet. Gymnastikdräkterna som vi flickor hade, såg ungefär ut som baddräkter. Väldigt avslöjande. Dagens tights är mycket bättre. Men ändå. Är det jämlikhet att ha gemensamma gymnastikgrupper för pojkar och flickor i den ålder, när man börjar utvecklas till kvinnor och män? Den ålder, när man är känslig och jämför sitt utseende med alla andra. Är det jämlikhet att då, dessutom, vara tvungen att klä sig i baddräkt (om man ska simma) eller andra gymnastikkläder tillsammans med det andra könet? Jag...

Har väl inte varit särskilt motiverad att skriva. Månaderna går så snabbt. Nizze 1 har redan hunnit vara 1,5 månader i armén. Och visst är det spännande att se, hur de växer genom att vara där. Sådant, som man försökt lära dem här hemma, det har de lärt sig på några dagar i armén. För se, annars blir det ingen fritid. Till exempel. Tomt utan honom är det, givetvis, men det är ju bara en bit på väg. Efter armén blir det studier långt hemifrån, och det är inget som säger att han kommer att flytta tillbaka hit norröver. Jag har tidvis läst Sebastian Holmgårds Pappamonologer. Den jag senast fastnade för hette "Bara för att jag har snopp". Den var rätt intressant, faktiskt. Jag anser mig vara feminist på många sätt. Jag trivdes inte med att vara mammaledig. Jag trivs bättre på jobbet än hemma. Gör det mig till en dålig mor? Enligt det som refereras i nämnda blogg, så är jag en dålig mor. Jag borde inte ha skaffat barn, eftersom jag inte var beredd att tillbringa tid med dem.  ...

I går kväll såg familjen Nizzan Kaj Korkea-ahos och Ted Forsströms pjäs på Wasa Teater.  En fullsatt salong, vi hade platser på raderna 6, 7, 10 och 12....Åldern på publiken varierade från tonåringar till vår ålder, dvs. 50-60 år.  I förväg hade Nizze 2 varnat, att det pratas mycket skit om kyrkan. En grupp pensionärer från byn hade inte tyckt om pjäsen. Det var för mycket svordomar och under bältet. Det var, vad jag visste innan jag kom till teatern. I det stora hela var det en trevlig upplevelse. Det var roligt och omväxlande. Ted och Kaj  är väldigt duktiga skådespelare, trots att ingen av dem har en sådan utbildning. Jag vet att Kaj är musikalisk, så att hans sångnummer inte alltid lät så rent, var helt klart meningen. Innehållsmässigt handlade pjäsen om att komma tillbaka till Pedersöre. Bilden att det är som att "prupp", fjärta, är inte smickrande. Men när det förklarades såg jag bilden. Och då var den inte alls så dum. Att i pjäsen få veta att man har assit i...

På lektionen övade fru Nizzans studerande klockslag. Efter den muntliga övningen fick de se modellsvar i skrift. Fru Nizzan skrev att hon åkte till jobbet klockan halv sju och att hon började undervisa kl. kvart över tre. Vilket stämmer ganska långt. Varpå en studerande kom med den befogade frågan: Vad gör du på dagarna om du börjar undervisa först klockan 15.15 ? Tar denna dag som exempel. 1) Anlände till jobbet ca 8.15. Jobbade i Jakobstad, så jag åkte iväg först efter halv åtta. Dagen inleddes med att jag öppnade datorn (en gammal apparat, som det tar tid att öppna). Hämtade kaffe, som en vänlig kollega bryggt. 2) Plockade fram min privata bärbara dator, som jag skulle använda för ett Adobe Connect-möte senare på förmiddagen. Satte den i laddning. Jobbdatorn i Jakobstad har nämligen ingen kamera och ingen mikrofon. Plockade fram alla de mappar jag inbillade mig att jag skulle hinna gå igenom idag. I detta skede var klockan ca halv nio. 3) Öppnade mejlen. Besvarade ett mejl gäl...

Fru NIzzan har haft en period på jobbet i höst, då hon alltså slutat klockan 18 fyra kvällar i veckan. Gick dock relativt bra, eftersom det är sådant jobb som är kontrollerbart. Dvs. undervisning. Sedan har vi en massa annat som gör att fru Nizzan alltså känner sig otillräcklig och inte behärskar situationen. Det är den delen av jobbet som gör, att fru Nizzan gärna skulle vara sjukskriven på obestämd tid. Men det är ju inte heller någon lösning. Och sådana perioder kommer alltid, oberoende var man är. Den senaste veckan har fru Nizzans mage visat tecken på stress. Utan att gå in på alla detaljer, så har det varit halsbränna och framför allt tidvis täta toalettbesök. Det har dock gått bra att jobba. Nåja, på onsdag kändes det som om blixten slagit ner i henne. Plötsligt väldigt svag. Torsdag morgon verkade det vara flunssa på gång. Men dagen gick helt bra. Övernattade i Vasa efter ett möte och var en liten stund i gymmet och piggnade till efter det. Men tog dock en lång natt.  Gic...

Fru Nizzan är trött. Fru Nizzan är omotiverad att jobba. Fru Nizzan känner sig otillräcklig på jobbet. Men, vem bryr sig. Fru Nizzan känner sig otillräcklig här hemma. Men, vem bryr sig. Orkar inte. Ids inte. Vill inte. Det mesta känns botten just nu. Fru Nizzan är missnöjd. Fru Nizzan är en gnällig, elak kärring. Fru Nizzan har för övrigt läst ut en bok. "Pastorn" av Kristian Nyman. Boken utgiven på eget förlag. Enligt min mening kan Kristian skriva. Boken var spännande. Blev dock något långrandig med apologetik och referat av predikningar. Men den delen  beskriver författarens tankar och övertygelse, och det mesta hade sin funktion. Författaren är en flitig bloggare, och är kanske inte så omtyckt i alla kretsar. Personligen tycker jag tolerans är viktig. Men det betyder en ömsesidig tolerans. Den som har liberalare syn än författaren till denna bok borde var tolerant och kärleksfull gentemot dem som tänker som KN. På samma sätt som de som anses konservativa ska vara toler...

Nu har jag presenterat mig för nya studerande och informerat om språkcentrets verksamhet. Det var programmet på torsdag och måndag. I fredags var jag på förtorendemannainformation i Böle. Det var rätt skönt att få sova på hotell, i stället för att ta morgonflyget. Allt detta för att eländiga VR har dragit in tidigaste morgontåget på fredagarna. Från Vasa skulle det ha gått. Men jag vägrar att köra 100 km för att få sätta mig i tåget 5.45. I Böle, där jag hade 1,5 timmars väntetid efter mötets slut, köpte jag en bok: Sara Larssons debutroman "Den första lögnen". Jag har nästan sträckläst den. Nätet vägrade fungera på hemvägen, så jag slapp jobba. Alltså läste jag. Boken handlar om en flicka som vid 16 års ålder blir grovt  våldtagen av tre pojkkompisar. Hon var förstås intresserad av en i gänget. Alla vara berusade, att det gjort det de gjort var det ingen som förnekade. Det som gjorde att de tre gick fria var att åklagaren inte kunde bevisa att hon skulle ha varit emot det ...