Spridda tankar

Jaha, då var det dags för summeringen av år 2018 och löften inför 2019. Jag kan genast gå till nyårslöftena, för det blir inga. Jag kopierar fjolårets facebookstatus. Jag lovar att fortsätta vara överviktig, äta godis och kakor, motionera lite, men kommer att ha högt blodtryck och för högt BMI och för högt kolesterol. Huset kommer inte att bli minimalistiskt. Inte heller snyggt, stilrent och städat. Jag kommer att fortsätta vara och jag och försöka låta bli att ha dåligt samvete. Fast den biten av nyårslöftet kan bli svårast att hålla. Vad har jag då sysslat med år 2018? 1 januari 2018 sände vi iväg Nizze 1 till Esbo för studier vid Aaltouniversitetet i Otnäs. Vi körde ner hans dator på veckoslutet kring trettondagen och konstaterade att DÅ förstod jag att han flyttat. På hemvägen körde vi via Petalax och firade svärmors 90-årsdag och höll aldrig på att komma hem. Den snöstorm som då drog över kustområdet mellan Petalax och Pedersöre (mm) var så bedrövlig att man inte kunde se väge...

Så är vi här igen. Dan före dopparedan. Fru Nizzan konstaterar att hon på något sätt blivit nästan immun mot julstressen. Nåja. Inte riktigt. Men nästan. Semestern började på torsdagen. Tyvärr ligger det en massa arbete kvar på skrivbordet och tyvärr finns det några tenter kvar att bedöma. Och det finns en del som jag borde göra här under semestern och julen. Men det får vänta. Torsdagen användes huvudsakligen till att handla. Först med Mor, sedan åkte Herr NIzze och jag till stan för att handla lite julklappar och annat nödvändigt. Fredagen använde jag delvis till att vara på en begravning med mor, dock inte minnesstund. Efter det blev det städning. Lördagen blev också lite städning, men huvudsakligen använde jag dagen till att laga skinka, soppa på blandad frukt och förbereda potatislådan, som jag lagade i dag. I går kväll hade NIzzarna sina kompisar på besök. Det hade jag inte räknat med när jag köpte glögg. 3 liter gick åt, så nu ska jag bege mig till en affär för att se om de...

 OBS! Uppdaterat efter att jag läst ÖT:s intervju med taxichauffören! Minnessjuk åldring lämnades utan ytterkläder. Ungefär så löd en rubrik i dagens Österbottens tidning. Mannen hade, enligt artikeln, varit på intervallvård medan enda dottern (som han vanligen bor hos)  skulle vara en vecka i Spanien. Han blev sjuk och fördes med ambulans till sjukhuset. När han skulle därifrån frågade man honom var han bor. "Hemma", var svaret enligt artikeln i ÖT. Och så beställs taxi och han körs till sin hemadress. Taxichauffören lämnar honom där. Utan ytterkläder, eftersom de var på intervallvårdstället. Hur kan detta hända? Det är definitivt inte intervallvårdens fel. De gjorde, enligt mig, helt rätt när mannen sändes till sjukhuset. Sjukhuset anser inte att de gjort fel, när de frågar en minnessjuk var han bor. Ett beklagligt misstag, när flera är inblandad, menar de. Jag tycker det begåtts flera fel. a) Att sända hem en minnessjuk utan att kontakta de anhöriga ska inte få förekom...

Slog mig en dag när jag körde hem...Hur skulle mitt liv ha sett ut om.... ...om jag inte som knappt 13-åring upplevt mig kallad av Jesus? Om jag inte skulle ha präglats av det hela mitt liv. Tänk om? Hur skulle mitt liv ha varit då? Miljön skulle ha varit densamma. Efter konfirmationen skulle det säkert ha blivit danser som för de flesta andra. För kanske min vantrivsel på danserna hade att göra med att det ansågs synd? Skulle jag ha träffat Någon tidigare? Nu var ju inte min ungdomskärlek kristen, så han kanske skulle ha varit med i bilden ändå. Skulle det ha blivit vi, om jag inte varit troende? Jag tror inte det. Vi var alldeles för olika, oberoende. Under studietiden skulle jag säkert ha gått på Kåren och festat en hel del. Den tid jag satte på Studentmissionen skulle ha gått åt till studentfester. Skulle jag ha använt mycket alkohol? Tror inte det. För oberoende av tro eller ej, så har jag respekt för mina föräldrar. Så någon festprisse skulle det aldrig ha blivit av mig ändå....

Så åkte minstingen i väg till Esbo. Där ska han bo under hösten, tills militärtjänstgöringen tar vid. Under hösten ska han bekanta sig med studierna i kemi vid Helsingfors universitet. Usch, vad vemodigt. Jag vet att det är så här det ska vara. Men ändå. Dagen till ära hittade  jag den musiklista som jag presenterade för Radio vegas lyssnare 2011. Jag har tappat bort CD:n jag fick efter programmet, så jag minns inte mina förklaringar till, varför dessa låtar var mitt val. Men så här sju år efteråt kan man ju fundera pånytt. ABBA One of us ABBA var min ungdoms favoriter. Första gången jag kom i kontakt med dem var Björn och Bennys kassett Hej Gamle man och, faktiskt, Hootenanny Singers Omkring tiggaren från Luossa. För där var ju Björn med. Efter ABBAs seger i eurovisionsschlagern i Brighton 1974 var de mina idoler. Jag samlade alla bilder och tidnignsurklipp om dem i flera år. Just den här sången är känslosam och tilltalar mig, när jag är på snyfthumör. AFTER DARK La Dol...

Som vanligt den här tiden på semestern (nästan årligen) får jag semesterdepression. Jag har nu haft fyra veckor semester. Dvs. skulle jag inte ha jobbat så länge, skulle semestern vara slut nu. Men jag har två veckor kvar. Ändå känner jag mig trött, ledsen och har tråkigt. En konstig oro i kroppen. Känslan av att  jag inte är redo att  börja jobba. Att jag har en massa saker ogjorda här hemma. Nu börjar Jakobs Dagar. Inte för att de är viktiga för mig, men de är ett tecken på att sommaren kulminerar. En sommar som varit otroligt varm och torr. Vi har haft temperaturer på över 30 grader. Denna vecka var jag och Nizze 2 på en kort semesterresa till Helsingforsregionen. Vi såg på 5 olika bostäder. Det slutade med att vi skulle ha fått en cellbostad - men till ett pris som är dubbelt dyrare än studentbostaden han tackade nej till.så nu står han fortsättningsvis utan bostad, men inleder på brorsans soffa, tänkte vi. Det gäller ju bara några månader tills militären tar vid. I övri...

Om vi huttrade för ett år sedan, så svettas vi i dag. 26 grader har termometern visat i skuggan i dag. Jag var på en länk på förmiddagen, mestadels i sol. Joggade 3 km på 24 minuter och gick sedan hem. Såg ut som en kokt kräfta i ansiktet när jag kom hem. I mitt Facebookflöde i dag fick jag ett meddelande om att bebisar som helammas eller får mjölkersättning inte behöver vatten. Det gav mig en flashback tillbaka till sommaren 1997 när Nizze 1 var 2 månader (juli månad, alltså). Det var så otroligt hett. Och vackert. Han tog inte napp och han tog inte flaska. Återstod mina bröst. Jag minns bara att han bodde vid mitt bröst den sommaren. Jag gjorde nästan ingenting annat än ammade. Dygnet runt. Far i huset (som hade semester) tog cykelturer för att det var så fint väder. Jag låg i sängen och ammade och drack vatten och ammade. Och kände mig väldigt övergiven. Så ja, de behöver inget vatten i värmen. De får nog allt de behöver ur maten. Men det kan bli väldigt påfrestande för mamman om ba...