Det du inte såg

Den senaste tiden har jag bläddrat i boken "Det du inte såg" av Patrik Sjöberg. Nizze 1 har den lånad från skolans bibliotek och tanken var inte att jag skulle börja läsa boken. När jag bläddrat i den ett tag, slutade det ändå med att jag började läsa och jag har svårt att sluta. Det hör till saken att jag aldrig gillat denne Patrik Sjöberg. Jag har väl uppfattat honom som "arrogant jäkel" som han själv skriver i slutet av boken. Att läsa den här boken ger dock ett annat perspektiv - hans perspektiv. Man ska dels inte tro på allt kvällspressen skriver, dels kan det finnas bakomliggande orsaker till att han uppför sig som han gör. Berättelsen om avlidne tränarens böjelser är förstås obehaglig. Jag tycker dessutom att det är obehagligt att anklaga en död. Samtidigt kan jag inte tro att flera (välkända) personer skulle vara så penninghungriga att de tillsammans hittar på en sådan historia. De har ju egentligen inget att vinna. NÅja, Sjöbergs bok säljer kanske bättre. Men skulle en normal människa hitta på en sådan historia? Jag har litet svårt att tro det.

Sjöbergs liv i sus och dus, supande och festande, det har jag otroligt svårt för. Likaså hans arrogans t.ex. mot ordningsmakten. Samtidigt tycker jag att han har rätt i att många idrottsledare tar åt sig äran när allt går bra, men att de sedan är ganska försvunna och snara att kritisera. I och för sig har jag inte minsta erfarenhet, men jag kan tänka mig att det är så.

En intressant sak är också det han skriver om dopning. Enligt Sjöberg fanns det så många dopningsfall i OS i Los Angeles att kassaskåpet där namnen på dem som lämnat dopningsprov plötsligt försvann. Om jag inte missminner mig, var det där Martti Vainio blev fast. Var det kanske han som måste offras den gången för kredibliteten?

Denna vinter har jag sett filmen "Sinivalkoinen valhe" - från norsk TV. Den var intressant, även om det inte kom fram något nytt. Filmer är sällan objektiva, så var och en kan bilda sig en åsikt efter att ha sett filmen. Det påstods dock, att en finsk tränare som också tränat t.ex. Manuela di Centa krävde att de skulle dopa sig för att tas på allvar. När dopningen kom på tal, fick dock parlamentarikern di Centa väldigt bråttom från intervjun. Så bråttom att hon glömde mikrofonen på. Denne tränare är fortfarande aktiv. Man kan bara undra vad som är sanning.

Detta var  en del tankar som kommit när jag läst Sjöbergs bok. Egentligen har jag inte tid att läsa böcker denna period. Inte har jag tid att blogga heller, borde byta julgardinerna till mera neutrala gardiner. Men nu råkar jag gilla rött.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider