Långfredag
Nizze 1 är ute på dåligheter. Dvs. han och några kompisar hade LAN i natt. Gamla fru Nizzan, som är uppfostrad med att mormor (född 1892) tyckte det var en stor synd att ens fara in till stan och sitta och dricka kaffe på en bensinstation på skärtorsdagskvällen, konstaterar att tiderna förändrats. Sedan kan man ju fråga sig, vad som gör att det skulle vara "mindre synd" att sitta hemma och se på TV. Eller surfa på datorn.
Nå, fru Nizzans gamla mor ville inte till kyrkan i dag. Eftersom fru Nizzan visste det redan i går kväll, var det inte särskilt högt på prioriteringslistan att stiga upp och ställa sig i ordning för kyrkan. Men, när man nu är rentvättad, vaknar kl. 9 och inte har något speciellt viktigt på gång så, varför inte? Och efteråt konstaterar jag att tillställningen tog 52 minuter. Dystert, givetvis, eftersom det är långfredag. MEN vad är det som gör oss så kritiska till gudstjänsten och dess innehåll? "Långt", "dystert", "tråkigt" är våra kommentarer. Men, hallå! I dag 52 minuter, en annan gång 70 minuter, en annan gång 90 minuter. Vad är det som gör att vi har så svårt att sitta stilla och "bara vara" denna lilla stund en gång i veckan? Jag går inte i kyrkan mera än några gånger i året själv, i normala fall. MEN, varje gång jag kommit mig iväg ställer jag samma fråga efteråt. Jag tror vi behöver stillheten, oberoende av om predikan eller texterna säger oss något eller inte. Men vi vill inte ha stillheten i kyrkan. Vi vill ligga och sova, ta en långpromenad, sitta framför TV:n eller datorn. Inte fara till kyrkan. Sådan är jag, sådana är många andra. Samtidigt tycker vi att vi behöver gå på avslappning, yoga, mindfulness, meditation. Skulle vara intressant att se om det gör någon skillnad i stressnivån om man går i kyrkan en gång i veckan.
Nå, fru Nizzans gamla mor ville inte till kyrkan i dag. Eftersom fru Nizzan visste det redan i går kväll, var det inte särskilt högt på prioriteringslistan att stiga upp och ställa sig i ordning för kyrkan. Men, när man nu är rentvättad, vaknar kl. 9 och inte har något speciellt viktigt på gång så, varför inte? Och efteråt konstaterar jag att tillställningen tog 52 minuter. Dystert, givetvis, eftersom det är långfredag. MEN vad är det som gör oss så kritiska till gudstjänsten och dess innehåll? "Långt", "dystert", "tråkigt" är våra kommentarer. Men, hallå! I dag 52 minuter, en annan gång 70 minuter, en annan gång 90 minuter. Vad är det som gör att vi har så svårt att sitta stilla och "bara vara" denna lilla stund en gång i veckan? Jag går inte i kyrkan mera än några gånger i året själv, i normala fall. MEN, varje gång jag kommit mig iväg ställer jag samma fråga efteråt. Jag tror vi behöver stillheten, oberoende av om predikan eller texterna säger oss något eller inte. Men vi vill inte ha stillheten i kyrkan. Vi vill ligga och sova, ta en långpromenad, sitta framför TV:n eller datorn. Inte fara till kyrkan. Sådan är jag, sådana är många andra. Samtidigt tycker vi att vi behöver gå på avslappning, yoga, mindfulness, meditation. Skulle vara intressant att se om det gör någon skillnad i stressnivån om man går i kyrkan en gång i veckan.
Glad Påsk till er med :)
SvaraRadera