YES!

Nu har jag grunden i min didaktuppsats klar. Jag kan understryka att det varit pest och pina. Inte så, att ämnet skulle vara tråkigt. Nej, jag hittade en alldeles otroligt intressant bok om  Allmändidaktik, som är utgiven av Studentlitteratur i Lund. Författarna är alla - hör och häpna - finländare och majoriteten dessutom finlandssvenskar. De som redigerat boken heter Sven-Erik Hansén och Liselott Forsman. Boken rekommenderas varmt. Jag har inte läst hela, men de valda delar jag läst är så otroligt lättlästa (för att vara en bok som har "vetenskap för lärare" i namnet) att jag blir nästan lyrisk. Man KAN skriva vetenskap så en vanlig dödlig, som Fru Nizzan, förstår. Det om något gör att jag tror på deras vetenskapliga och pedagogiska kompetens. Måste man linda in det så en vanlig människa inte förstår, blir jag alltid misstänksam.

Pest och pina av den anledningen att jag i går a) försov mig och vaknade 20 minuter innan jag skulle vara hos frissan och Nizze 2 i skriftskolan b) var och köpte köttsoppa med mamma c) var till gravgården och tände ett ljus inför farsdag, d) handlade med mamma och slutligen e) hämtade hem Nizze 2 från skriftskolan. När den inhandlade köttsoppan var uppäten och allt bortstädat och jag hade städat klart hemma, tog jag itu med didaktiken. 5 timmar slet jag i går kväll. Klockan var 22 när jag satte lapp på luckan. I dag har jag jobbat kanske 3-4 timmar och nu får det räcka. Annars orkar jag inte jobba i morgon. Om uppsatsen blir bra? Nej. Men jag hoppas att jag får en etta, i alla fall. Ok. Med tanke på all litteratur jag läst, tycker jag att jag borde få mer, men det ska ju vara analyserat också. Och det har jag inte gjort. Bara refererat. Och min sista uppgift handlar om utvärdering. Den ska sporra och ge en bild av mina kunskaper. Om jag får en etta nu då. Vart för det mig? Lite besvikelse för att jag som vuxenstuderande inte klarar av mera än nätt och jämnt godkänt. Samtidigt vet jag ju, att jag skriver endast några timmar i helgerna och inte fokuserar på studierna däremellan.

I går kväll hann jag varken med promenad eller gamla mamma. Nu måste jag gå ner och ta fram farsdagskakan och sedan gå hem till kära mor en stund. För man vet aldrig när det är för sent. Som Fredrik Furu skriver i sången Svartfågel: "Tunneln är mörk, vi famlar sakta fram. Ingen vet när, hur lång tid vi kan...

Kommentarer

  1. Korrigering: det var NORDISKA författare, MEN många finlandssvenskar!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider