Fastetid
Förra året var jag inte in på facebook under fastetiden. Tänkte försöka med samma bedrift i år, eftersom min karaktär är alldeles för dålig för att jag ska klara av att avstå från något annat. Däremot tänker jag inte försöka avstå från blogg eller internet. Därtill är jag för beroende.
Det var en omtumlande dag i dag. Vi har sedan hösten väntat på besked om uppsägningar. Beskedet skulle komma denna vecka och det var med spänning jag gick till rektors informationsmöte. Jag kom någon minut försenad och märkte att det väsentligaste var sagt: det blir inga uppsägningar. Min reaktion är väldigt konstig. Jag borde vara glad och lättad och arbetsmotiverad, I stället har hela dagen gått åt till att tankarna gått runt, runt. Det var en sådan antiklimax, att jag inte riktigt kan känna mig glad. Man väntar sig att man själv och några till ska kallas in för att få besked om avsked. När beskedet sedan är det rakt motsatta kan inte hjärnan riktigt fatta det. Vi ska fortsätta spara och det blir fortsatt tufft och personalstyrkan SKA minska och man måste kanske acceptera ett sämre arbete med sämre lön. Men visst är det bättre än att bli arbetslös. Så tack till min arbetsgivare, Åbo Akademi! Och tack alla ni, som gick med på att gå i pension under de närmaste åren! Resultatet blev helt annorlunda än det vi trott. Vi har mått dåligt och vi har oroat oss. Men arbetsgivaren har verkligen försökt sitt bästa för att vi ska slippa uppsägningar. Nu hoppas jag att vi ska orka arbeta konstruktivt i framtiden. Det blir utmanande och tufft. Och kanske inte så som jag skulle önska min framtid. Men jag har i alla fall jobb och så länge som jag behandlas med respekt så försöker jag mitt bästa.
Det var en omtumlande dag i dag. Vi har sedan hösten väntat på besked om uppsägningar. Beskedet skulle komma denna vecka och det var med spänning jag gick till rektors informationsmöte. Jag kom någon minut försenad och märkte att det väsentligaste var sagt: det blir inga uppsägningar. Min reaktion är väldigt konstig. Jag borde vara glad och lättad och arbetsmotiverad, I stället har hela dagen gått åt till att tankarna gått runt, runt. Det var en sådan antiklimax, att jag inte riktigt kan känna mig glad. Man väntar sig att man själv och några till ska kallas in för att få besked om avsked. När beskedet sedan är det rakt motsatta kan inte hjärnan riktigt fatta det. Vi ska fortsätta spara och det blir fortsatt tufft och personalstyrkan SKA minska och man måste kanske acceptera ett sämre arbete med sämre lön. Men visst är det bättre än att bli arbetslös. Så tack till min arbetsgivare, Åbo Akademi! Och tack alla ni, som gick med på att gå i pension under de närmaste åren! Resultatet blev helt annorlunda än det vi trott. Vi har mått dåligt och vi har oroat oss. Men arbetsgivaren har verkligen försökt sitt bästa för att vi ska slippa uppsägningar. Nu hoppas jag att vi ska orka arbeta konstruktivt i framtiden. Det blir utmanande och tufft. Och kanske inte så som jag skulle önska min framtid. Men jag har i alla fall jobb och så länge som jag behandlas med respekt så försöker jag mitt bästa.
Kommentarer
Skicka en kommentar