Mopedknatter och liknande ljud

Tidigare i helgen beskrev jag tonårsmammans dilemma. Att våga lita på sina ungdomar men ändå vara tillräckligt sträng. Nizze 1 kom hem vid ettiden på lördag kväll. Nåja, söndag morgon. Vi vuxna gick och lade oss, men jag hade svårt att somna. Slutligen, där vid 2-tiden slumrade jag tydligen till. Bara för att  en stund senare väckas av motorcykelknatter. Jag blev så heligt förbaskad som man kan bli i den situationen. Vaknade till ordentligt och skulle gå och förklara för sonen och sonens kompisar att kommer man den tiden ska man vara mycket tyst. Det var bara det, att det varken var mopedknatter, motorcykelknatter eller sönernas kompisar. Det var Herr Nizze som snarkade så till den grad, att jag var tvungen att flytta ner till soffan i arbetsrummet. Så där fick jag. Egentligen ska man vara glad om kompisarna kommer HIT. Då vet man åtminstone var de är en stund. Men har man lite sömnproblem, blir reaktionen lätt som min blev.

Samma sak hände första hösten Nizze 1 hade moped. Han hade farit iväg utan lov och utan att ha läxorna gjorda. Själv skulle jag iväg på något. När jag kom hem vid 22-tiden, körde jag nästan jämsides med en (trimmad) moped, som vände (utan blinkers) i samma riktning som jag och körde så fort att jag inte hann med, fast jag körde bil. Jag var så arg på Nizze 1, att luften gick helt ur mig när mopeden vände in till ett annat hus i närheten. Jag berättade senare för gossen och hans föräldrar, att den gången räddade han Nizze 1 från en ordentlig utskällning....Samtidigt skämdes jag över att jag omedelbart trodde att det var min son, som hade trimmad moped. Man borde betrakta dem oskyldiga tills man har bevis.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider