Robinson

Jag är en Robinsonfantast. Det är få säsonger av Robinson, som jag helt missat. Under veckoslutet såg jag ett program "Robinson - vad hände sedan". Den mest färgstarka av alla deltagarna är nog Robinson-Robban. Dessutom är han ju, åtminstone i mina ögon, snygg att se på. Många gånger ogillade jag hans förehavanden i massmedia. Jag tror till och med han var till Jakobstad på turné - och målsättningen var visst att supa sig så full som möjligt. Eller något liknande.
Döm om min förvåning, när jag på youtube en gång hittade en video, där han berättade att allt detta med att vara en halvbrottsling, att enda meningen med livet var att  festa, att han var lite galning, helt enkelt var ett spel för gallerierna. I helgens program sa han att Robert Andersson aldrig skulle ha räckt till - han är för tråkig. Därför skapade han Robinson-Robban. Den bild Robinson-Robban gav av sig själv nu, är något helt annat. Han är sambo, tvåbarnsfar och talade om hur han vill uppfostra barnen till att bli snälla och visa respekt för andra. Något jag aldrig skulle ha väntat mig ur den mannens mun för 15 år sedan. Och han jobbar med något så oglamoröst som spårvagnsförare. Visst är detta kanske också en roll, men det fick mig att reflektera över att man aldrig ska döma någon utifrån den bild man får i media. Och inte heller ska man döma någon utifrån det andra säger. Man borde alltid själv skapa sig en egen bild, utgående från erfarenhet.

I dag såg jag i Sveriges text-TV, att Livets Ord-grundaren Ulf Ekman har hoppat av och konverterar till katolska kyrkan. Samtidigt bad han om förlåtelse av dem som mått dåligt av det som förekommit inom Livets Ord. Man kan alltså alltid ändra sig. Också om man heter Ulf Ekman och har utgett sig för att vara ett språkrör från Gud - ett språkrör som inte ska få ifrågasättas. Intressant, tycker jag.


Kommentarer

Populära inlägg