Vecka 3 har inletts
Vi välsignades med otroligt varmt och vackert sommarväder senaste helg. På fredagen ägnade jag mig dock åt litet städning, eftersom vi väntade gäster på lördagen. På kvällen tog vi en runda till Larsmo och hämtade en liten kattunge. Nizzarna hade tydligen bestämt att vi ska ha en katt till. Som om det inte skulle räcka med två hundar och en hankatt som flyttade ytterligare en liten hankatt in. Det är spännande. Hundarna försöker försiktigt bekanta sig, hankatten Valle demonstrerar och kommer inte in. Och om han kommer in, så ignorerar han nykomlingen totalt. Fast så gjorde han med hundvalparna också, så kanske det börjar gå så småningom. För tillfället kastar jag ut skinkbitar åt honom, för att han inte ska flytta till någon annan.
På lördagen var det hantverkarmarknad i byn. Jag besökte marknaden med min mamma och sedan blev det litet ändrade planer. I stället för att få gäster, så tog vi maten med oss och åkte till Larsmo och tillbringade en skön kväll i goda vänners lag.
På söndagen tog jag återigen en sväng till Larsmo på eftermiddagen. Jag besökte laestadianernas stormöte tillsammans med ett par goda vänner. Folk undrar hur det kommer sig att jag börjat besöka dessa sommarmöten (det är alltså andra gången...). Orsaken är min nya väninna, som är aktiv i rörelsen. Men givetvis är det också en nyfikenhet från mitt håll. Nizze 2:s faddrar är t.ex. aktiva inom rörelsen. Denna väckelserörelse är mycket synlig i våra trakter, vi lever sida vid sida men ändå är det mycket "vi" och "de". "De" är sådana och sådana och "de" uppför sig si och så. Utan att ha tagit del av deras samlingar, anser jag mig inte kunna tycka varken det ena eller det andra. Klart är förstås att mötena har en stor social funktion. Jag tror ingen normal människa orkar sitta på hårda träbänkar och lyssna på predikningar från 10 på morgonen till 20 på kvällen. Men man har möjlighet att träffa likasinnade, man har möjlighet att höra på en predikan då och då - jag förstår mycket väl att mötena är välbesökta. Och jag måste säga, att jag inte tycker att deras förkunnelse skiljer sig från den jag vuxit upp med. Att jag sedan är alldeles för världslig och alldeles för feministisk för att passa in i rörelsen i övrigt, är en annan sak. Om de anser att jag borde bekänna mig till just den väckelserörelsen för att duga, så må det vara så. Jag vet att jag inte passar in, även om jag trivs med att besöka dem tillsammans med bekanta. Sådan har jag varit i många år: jag är intresserad av att bekanta mig med olika församlingar, men också att bekanta mig med livet på krogen. Allt för att veta vad jag talar om och på det sättet inte ha ogrundade fördomar. Att jag sedan trivs bättre i församlingen än på krogen, är en annan historia. Och när det gäller denna omskrivna rörelse kan jag säga, att många av dem är mycket fina människor. Man ska noga akta sig för att dra alla över en kam, om man råkat på negativa exempel. Vi är alla människor och det finns säkert många som tycker att jag inte är särskilt trevlig. Jag hoppas dock att de i så fall inte dömer hela min familj utgående från det.
I dag har jag inte gjort något vettigt, egentligen. Handlade, var till gravgården, lagade mat, strök lite kläder, låg och läste boken om Ove medan det åskade och nu ska jag gå till sängs. Nizze 1 ska tydligen ut på promenad, just när jag låst alla dörrrar. Suck.
På lördagen var det hantverkarmarknad i byn. Jag besökte marknaden med min mamma och sedan blev det litet ändrade planer. I stället för att få gäster, så tog vi maten med oss och åkte till Larsmo och tillbringade en skön kväll i goda vänners lag.
På söndagen tog jag återigen en sväng till Larsmo på eftermiddagen. Jag besökte laestadianernas stormöte tillsammans med ett par goda vänner. Folk undrar hur det kommer sig att jag börjat besöka dessa sommarmöten (det är alltså andra gången...). Orsaken är min nya väninna, som är aktiv i rörelsen. Men givetvis är det också en nyfikenhet från mitt håll. Nizze 2:s faddrar är t.ex. aktiva inom rörelsen. Denna väckelserörelse är mycket synlig i våra trakter, vi lever sida vid sida men ändå är det mycket "vi" och "de". "De" är sådana och sådana och "de" uppför sig si och så. Utan att ha tagit del av deras samlingar, anser jag mig inte kunna tycka varken det ena eller det andra. Klart är förstås att mötena har en stor social funktion. Jag tror ingen normal människa orkar sitta på hårda träbänkar och lyssna på predikningar från 10 på morgonen till 20 på kvällen. Men man har möjlighet att träffa likasinnade, man har möjlighet att höra på en predikan då och då - jag förstår mycket väl att mötena är välbesökta. Och jag måste säga, att jag inte tycker att deras förkunnelse skiljer sig från den jag vuxit upp med. Att jag sedan är alldeles för världslig och alldeles för feministisk för att passa in i rörelsen i övrigt, är en annan sak. Om de anser att jag borde bekänna mig till just den väckelserörelsen för att duga, så må det vara så. Jag vet att jag inte passar in, även om jag trivs med att besöka dem tillsammans med bekanta. Sådan har jag varit i många år: jag är intresserad av att bekanta mig med olika församlingar, men också att bekanta mig med livet på krogen. Allt för att veta vad jag talar om och på det sättet inte ha ogrundade fördomar. Att jag sedan trivs bättre i församlingen än på krogen, är en annan historia. Och när det gäller denna omskrivna rörelse kan jag säga, att många av dem är mycket fina människor. Man ska noga akta sig för att dra alla över en kam, om man råkat på negativa exempel. Vi är alla människor och det finns säkert många som tycker att jag inte är särskilt trevlig. Jag hoppas dock att de i så fall inte dömer hela min familj utgående från det.
I dag har jag inte gjort något vettigt, egentligen. Handlade, var till gravgården, lagade mat, strök lite kläder, låg och läste boken om Ove medan det åskade och nu ska jag gå till sängs. Nizze 1 ska tydligen ut på promenad, just när jag låst alla dörrrar. Suck.
Kommentarer
Skicka en kommentar