Gräsänka

Sitter ute i solen på terrassen och konstaterar att fibernätet når ända hit ut. Rätt skönt att vara gräsänka, faktiskt. Visst är det litet onödigt tyst, men samtidigt är det så lugnt att faktiskt bara få tänka på sig själv.Förra sommaren storstädade jag två dagar när make och barn var borta, i år blev det ganska halvdant. Känner inte för det när solen skiner och det är sådär 23 grader varmt kl. 10 på förmiddagen. Det kan ju inte vara så att kvinnors semestrar är vikta för storstädning varje år?

Just nu håller jag på och läser Margareta Sturessons bok "Om det så skulle kosta mig livet". Den är väldigt skakande. Givetvis subjektiv ur hennes synvinkel, men den är säkert inte påhittad. För många år sedan besökta jag några möten i motsvarande sammanhang och hade också en bekant som var aktiv. Ibland talade denna person om att det var trötthetsdemoner som gjorde att hon inte orkade vara frimodig,. Det var en person som jobbade heltid och dessutom engagerade sig väldigt i församlingen. Tydligen hade hon ändå en vettig pastor, eftersom vi i något skede började umgås och vara ute och cykla och spela minigolf på kvällarna när hon var som tröttast. -dessutom var hon en stark person, som tänkte själv också och kanske förstod att man inte kan arbeta ideellt hur mycket som helst utan att kroppen tar stryk. Men för att återgå till Sturessons bok. Det är svårt att förstå att någon kan bli så nedtryckt och slutligen tro på att det finns demoner i henne. Och att församlingen runt omkring faktiskt går med på att frysa ut en person för att hon är besatt av demoner. Det känns inte särskilt kristet. Jag har svårt att förstå att någon som av hela sitt hjärta vill tjäna Gud skulle kunna vara besatt. Att man sedan gör saker som inte är så kristliga, det ligger i mänskans natur - men där är nog både vanliga mänskor och pastorer i samma båt. Så: boken är skakande läsning, samtidigt lärorik.

Kommentarer

  1. Tack för din kommentar! Jag har många inlägg i din blogg, och ännu inte kunnat lista ut vem som döljer sig bakom Nizzan, men ska fortsätta följa dina skriverier. Kanske det klarnar småningom...:-)

    SvaraRadera
  2. Jag har LÄST många inlägg i din blogg, ska det vara...

    SvaraRadera
  3. Nej, faktiskt känner vi inte varandra, även om jag såg dig i korridorerna när du studerade. Däremot åt jag lunch tillsammans med din man och hans praktikant på After Eight i början av sommaren. Praktikanten kände jag från jobbet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider