Jakobs Dagar

Sådärja, nu är årets plättkalas avklarat och likaså öppningen av Jakobs Dagar. Plättkalaseet har blivit en liten semestertradition. Vanligtvis bjuder vi ett par familjer, konstellationen har varierat litet under åren av olika orsaker. Flera än tre familjer kan man inte riktigt vara, när plättarna steks på Muurikka. Ja, kanske om gästerna skulle steka sin egen plätt och så skulle man äta på stående fot. Är man 10 personer tar det ganska länge att steka plättarna om det är en som ska sköta det och om man vill sitta ner och äta tillsammans.

På lördagen var jag på Minifotbolls-VM. Jag är definitivt inte intresserad (utom eventuellt av ögonfägringen....), men för yngre sonens skull satt jag där ett par timmar. Storebror var nämligen på bio med sin kompis. Biobesöket fick en litet otrevlig följd. Gossarna hade tydligen ätit popcorn och druckit läsk i för stora mängder, så klockan tre på natten fick jag börja torka spyor. Nu vet hela familjen att den som i framtiden kommer hem och spyr av andra orsaker (säger inte vilka...) så får torka själv.

I går kväll var jag på öppningen av Jakobs dagar. Jakob Big Band spelade, och denna gång tyckte jag verkligen de gjorde det bra. Deras inhyrda sångerska Charlotta Kerbs är verkligen en stor talang. Trots min omusikalitet, så anser jag att hon skulle sopa golvet med de flesta som var med i Idol...förutom Linnea, då kanske. Charlotta har så många nyanser i sin röst när hon sjunger jazz. Sedan har jag hört henne i andra musikstilar som jag inte gillar, men det betyder ju inte att hennes röst är sämre för det.

På hemvägen fick jag punktering. Bilen började hoppa och smälla och ca 12 km hemifrån konstaterade jag att det inte gick att köra längre. Det rök från däcket... Försökte ringa hjälpstyrkan som varit och spelat och därför åkte i skild bil. Inget svar. Slutligen fick jag tag på honom. Han var nästan hemma, så han skulle utföra ett viktigt ärende (tippa Lotto) innan han kom. Jaha. Sitta och vänta i tjugo minuter eller försöka byta däck? Jag beslöt mig för det senare. Hittade allt jag behövde, fick loss däcket (fast svetten rann förstås i solskenet). Sedan skulle jag ta ut reservhjulet ur bilen. DET var det svåraste, det var som fastklistrat. När jag slutligen fått loss det och skruvat fast det, anlände hjälpstyrkan två man stark. De hade mycket bättre utrustning än jag haft - så de fick dra åt skruvarna ordentligt.

Vad lärde jag mig av denna kväll? Jo, åk aldrig bil iklädd enbart högklackade skor och kortkort kjol/klänning...Man ska ALLTID ha arbetskläder och arbetsskor i bakluckan. Jag har för övrigt nästan aldrig högklackade skor och kortkorta klänningar, inte i går heller. Men man ska aldrig ta för givet att man kommer lyckligt fram. Det var första gången i mitt liv som jag bytte däck bredvid vägen. Har haft ett par punkteringar, men den ena gången var jag nyopererad och gick in i första bästa hus och bad om hjälp (det var på 80-talet), den andra gången gick det att köra hem bilen. Men hädanefter ska jag slänga in en väska med arbetsjeans och ett par gamla skor i bilen.... Denna sommar har ju dels diskmaskinen gått sönder, dels har jag alltså haft punktering så jag misstänker att det är mer på kommande...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider