Semesterresa 2011

Så kom vi slutligen iväg på en liten semestertripp. Tisdagen den 19 juli åkte vi iväg norrut mot Haparanda. Vi åt på IKEA - det var ju rent otroligt billigt. OM jag minns rätt, åt hela familjen för ca 25 euro. Nackdelen är ju att man måste vandra igenom halva varuhuset och på vägen fick vi med oss litet småsaker. Ett par skrivbordslampor som kostade ca 50 kronor styck, toalettborstar för 4 kronor styck osv.... Dessutom vet jag nu vilket skrivbord jag ska ha och vilka skrivbordsstolar barnen borde få.Markus heter stolen och kostar mellan 1500 kronor och 1900 kronor, beroende på om man vill ha tyg eller läder.

Av någon anledning lyckades vi inte få ut några kronor ur bankomaten i Haparanda. Den påstod att vår egen bank inte godkänner uttaget - trots att det var VISA-kort och trots att vi båda visste att vi har pengar på kontot och tillräcklig kreditgräns på VISA. Detta problem förföljde oss båda dagarna. Konstigt. I Frankrike fungerade VISA i automaterna redan på 1990-talet, vi har överhuvudtaget aldrig haft problem med att ta ut pengar i automat utomlands tidigare. Det roliga var, att med mitt DEBIT-kort, samma bankgrupp, kunde jag lyfta pengar....

Nå, färden gick vidare, ca 220 km från Haparanda till Storforsen. Vi gjorde några avstickare, för maken sökte loppis, men vi hade ingen tur denna gång. (Eller hur man ska se det, barnen och jag är inga loppisfantaster.)

På vägen till Storforsen passerade vi bl.a. försvarets skjutbana i Boden. Jag hade förstås tänkt sätta in bilder här, men någon (dvs. maken) har gett bort min laddningskabel till datorn, så nu måste jag använda hans dator. Det betyder att bildöverföringen inte lyckades....

Under vägen till Storforsen tänkte jag många gånger att man lika gärna kunde ha stannat hemma. Det var skog, skog...men SÅ när vi anlände till Storforsen så var det något helt annat. Norra Europas största fria fors, enligt reklamen. Hotellet var modernt och verkade välskött. Vi hade ett familjerum som bestod av två sängar och en ordentlig bäddsoffa. Vi bodde på markplanet och hade en liten balkong och utsikt över forsen. Priset var också helt överkomligt, 840 kronor. Maten på hotellet var också bra, priset på den rörde sig på samma nivå som restaurangpriserna i Finland. Vi åt varsin grillad oxfilé och betalade ca 1000 kronor för hela familjen.

Eftersom Storforsen är ett naturreservat, fanns det en fin promenadstig, ca 2 km lång. Man kunde gå så nära forsen att man kände vattenstänket. Dessutom såg vi jättegrytor. Många var också där och grillade och hade picknick. Det är kanske inte något för den som har svårt att gå, men vissa delar av stigen lämpar sig även för rullstolar.

Den som har sett filmen "Jägarna" har kanske också sett Raimos pub. Den finns just vid Storforsen och byggdes speciellt för filmen. Tyvärr var den inte öppen denna vecka. Den kan privatbeställas och vissa kvällar har de program där.

I går, onsdag åkte vi sedan hemåt igen. Vi skulle ta en runda till Piteå, tänkte vi. Det var inte så lång omväg, trodde vi. Det misstag vi gjorde var, att vi knappade in Piteå i GPS:en. Av någon anledningen tyckte Helga, som vi kallar GPS:en, att vi skulle vända av den större väg som JAG skulle ha använt mig av (utgående från vägkartan). Det hela slutade med att vi körde kanske 20-30 km längs en väg där det var vägbygge hela tiden. Tidvis körde vi där det var bara en fil och MYCKET gropar i vägen. Som om detta inte vore nog, tyckte Helga hela tiden att vi skulle vika av längs ännu mindre skogsvägar... vilket vi vägrade och det gjorde henne helt tokig. "Gör om rutt".....
När vi slutligen kom till en litet bättre grusväg och hittade en VÄGSKYLT var det 58 km till Piteå. Så jag rekommenderar nog Sveriges vägkarta, inte GPS... Dessutom var det mest skog där vi körde, nästan ingen bebyggelse och naturen skilde sig inte mycket från våra skogsvägar hemma. Så den delen av resan vill vi helst glömma.

Nå, i Piteå vandrade vi sedan runt i gallerian, jag köpte ett par Ecco-sandaler för 550 kronor, vi handlade en del på ICA och köpte glass på Waynes Coffee. Tänk, där fick man 3 bollar SIAs glass för 20 kronor. Visserligen var bollarna mindre än på Jakobstads torg, men man fick tre smaker för billigare pris än en boll i Jakobstad. Där betalade jag nämligen 2,70 för EN boll Ingmans glass i söndags. Sedan körde vi vidare mot Haparanda där vi sedan åt hamburgare på MAX. Vilket tråkigt ställe! Inredningen är rent anskrämlig. Förstås lätt att rengöra och svår att förstöra.



Så åkte vi då söderöver på finska sidan och pausade följande gång i Kalajoki vid 23-tiden. Flickan i kassan började prata engelska med mig, men jag svarade på finska. Hon sa att hon talade engelska för att hon hörde att vi talade svenska. Jag sa, att i så fall pratar jag hellre finska....men påpekade samtidigt att hon säkert pratar bättre svenska än jag talar finska. Det hela slutade med att hon sa både tack och varsågod på svenska.


Så är man då hemma igen i vardagen. När vi åkte regnade det, i Haparanda blev det vackert. Gårdagen var underbart varm och skön och nu är det mulet igen och vardagen knackar på. Jag borde packa upp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider