Oslo

Jag hade tänkt skriva om hur bra Lotta Kerbs och the Napkins är. Jag hade tänkt skriva om mitt besök på Jakobs dagar i fredags. Jag hade tänkt skriva om den sköna sommaren. Men så kommer händelserna i Oslo in och gör att allt sådant känns ganska meningslöst. Besökte släkten i går, tre av dem bosatta i Norge. För dem var allt långt bort nu, eftersom de är i Finland, men våra barns kusin bor i Oslo och hon hade ringt i panik till sin mor, hade känt smällen och jag vet inte allt. Man blir ordlös och förstår inte varför. Och skottdramat vid ungdomslägret var ju så fruktansvärt utstuderat. Det sägs visst att gärningsmannen haft kontakter till kristna fundamentalister. I mina ögon är vi ganska långt från Jesu budskap om vi dödar våra medmänniskor. Det finns bara en domare och det är Gud - inte någon människa. Och då menar jag förstås inte att gärningsmannen ska gå ostraffad. Det jag menar är, att man ju inte kan gå omkring och mörda folk bara för att vi anser att de har en felaktig politisk eller religiös inställning. Det är nog så långt ifrån kristen etik som det kan vara. Om jag inte missminner mig, så var Jesu budskap att vi ska behandla andra som vi vill att de ska behandla oss.

En helt annan sak, som jag kom att tänka på i går kväll var en diskussion kring bikt och att kunna börja från noll och fortsätta synda. Jag orkade inte då gå in i diskussionen. För mig är bikt och synders förlåtelse något man kan få om man uppriktigt ångrar sig och vill ha Guds hjälp att försöka leva "rätt" i fortsättningen. Att be om förlåtelse och fortsätta som förr, tycker jag inte är rätt inställning. Då missbrukar man förlåtelsen, oberoende av om det är en människa man talar med eller om man är troende och ber om förlåtelse av Gud.