Calle och Anna-Maja

-
Jag är inte politiskt aktiv. Mitt engagemang sträcker sig till att vara medlem i en skoldirektion och att läsa tidningarna och att ha åsikter. Största delen av mitt liv har jag dock röstat på SFP. Som min gamle far brukar säga: Alla politiska partier är ungefär samma sak, men han förstår vad SFP säger.

Valet av ordförande för partiet har dock denna gång väckt mitt intresse. Varför, säger jag, varför väljer man en ung man med en 33-årings politiska erfarenhet, när det fanns en kvinna i 50-årsåldern med nästan 20 år längre erfarenhet? Varför, säger jag, varför stödde gubbarna från min hemort unge Calle från södra finland, när det fanns en mogen kvinna från grannkommunen som var minst lika kompetent. Med tanke på erfarenheten mycket mera kompetent? Att SU stödde Calle, det kan jag förstå. Och man ska inte rösta på en kvinna bara för att hon är kvinna. Men när det funnits och finns kvinnor i partiet som Astrid Thors och Anna-Maja Henriksson... varför i all världen väljer man då män? Visst, en kvinna på 50 år har kanske inte samma "go-anda" som en man i trettioårsåldern. Men jag tror, att om en ung kvinna i 30-årsåldern, t.ex. Sara Eklund, skulle ha stått mot en man i 50-årsåldern så är jag illa rädd att inte den unga kvinnan skulle ha blivit vald -trots sin kompetens. Då skulle hon ha ansetts för ung och oerfaren, medan den mogne mannen skulle ha stått för erfarenheten. Jag hoppas jag har fel. Jag hoppas att det inte är så delegaterna tänker. Jag känner varken Calle eller Anna-Maja, men jag tycker att delegaterna sidsteppade en bra kvinna. Så det så. Även om jag inte vill bli Jakobstadsbo. Men det har inget med SFP:s ordförandeval att göra. Så stor makt har inte en partiordförande.

Kommentarer

  1. Paula´z Diarie13 juni 2012 kl. 09:40

    Godmorgon!
    Hoppas att ni har det bra.

    HAr hört av J vem hon bor med, inget annat än...

    När har du semester?

    Kram,kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

-
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö
Läs mer

Bra ursäkter?

-
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."
Läs mer

Semester i covid-19-tider

-
Jag har haft 6 veckor semester. Det kändes förstås lite konstigt att börja semestern, när man suttit hemma och jobbat sedan mitten av mars. Men nog har det varit semester i alla fall, trots att arbetsrummet är vårt sovrum. Vi har hemestrat. På midsommaren hade vi i vanlig ordning knytkalas med våra vänner. Jag har varit med mamma till tandteknikern ett par gånger. Vi har varit och hälsat på min kusin i Larsmo. Jag har träffat väninnor från studietiden. Väninnor som bor på Åland, i Tammerfors, i Pargas och i Helsingfors. Pojkarna är hemma. Maken har pop up antikvariat. Jag har bakat bullar och semlor. Plockat lite hallon. Vinbären står i tur nu, när arbetsveckan ska inledas. Storstädat hos mamma. Här hemma blev det inte storstädat. Mycket bastubadande. Kall och regnig juli, men desto torrare och varmare i juni. Hemester är helt OK.
Läs mer