Power Park

-
I går inföll årets obligatoriska Power Park-besök. Endast Nizze 2 (obs, herrarna har bett om att få byta namn till Nizze i stället för Nizzan) åkte. Det blev betydligt billigare för familjen på det sättet, men ack, vad trötta vi blev. Anlände kl. 13, ungefär, efter att vi fått liv i Nizze 1 med diverse skrik och ett antal kaffemuggar. Det var otroligt med bilar då redan. Som tur är, sköter de stället bra, så det fanns parkeringsvakter. Köerna till attraktionerna var i medeltal 20-30 minuter. Sist och slutligen åkte inte Nizze 2 så många olika saker, men tiden gick. Eftersom armbandet kostar 32 euro och en engångsbiljett kostar 7 euro, var han alltså tvungen att åka minst 5 gånger. Givetvis gjorde han det. Jag och de andra herrarna gick i affärer, väntade... Och köer var det också till maten. Först halv fem var det så pass kort kö i Skaala, att man kunde börja tänka sig att gå in. Då sa de ändå att matkön var 20 minuter, men det stämde inte riktigt. Det gick nog snabbare. Dessutom gjorde vi så att herrarna plockade mat åt mig och jag reserverade ett bord. Tidigare på dagen var det t.ex. en timmes väntetid på Steak House Canyon. Köerna till Sibylla var också långa och skulle man ha velat ha en värmd panini skulle det ha tagit 20 minuter. Vi nöjde oss med kall panini och kaffe... Den nya thai-restaurangen kunde man ha prövat, där var köerna kortare. De hade dock i stället så, att man betalade per gram man plockat på tallriken, och jag såg inget kilopris när jag kollade - så det fick vara. Priserna är hutlösa när man är 4. Men så är det ju ändå semester. Nog skulle maten ha kostat hemma också. Eller utomlands. Fast hemma skulle inte lunchen ha kostat 13 euro per person. Samtidigt tycker jag att Skaalas mat är perfekt för barn- och tonårsfamiljer. Något för alla, även om det inte är supergott.

I år tyckte jag att städarna inte riktigt hann med toaletterna, handdukarna var slut på ett ställe, men i övrigt såg man städare nästan överallt, hela tiden. I fjol hade vi brittiska gäster som jämförde Power Park med EuroDisney och ansåg Power Park vara bättre, eftersom det var kortare köer och rent och snyggt. Det ni. Den familjen hade sett en hel del och jag tror inte de var artiga bara för vår skull. Vi äger inte Power Park.

I dag är det vilodag. Och fortfarande strålande sol. Tack, käre Skapare!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

-
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö
Läs mer

Bra ursäkter?

-
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."
Läs mer

Semester i covid-19-tider

-
Jag har haft 6 veckor semester. Det kändes förstås lite konstigt att börja semestern, när man suttit hemma och jobbat sedan mitten av mars. Men nog har det varit semester i alla fall, trots att arbetsrummet är vårt sovrum. Vi har hemestrat. På midsommaren hade vi i vanlig ordning knytkalas med våra vänner. Jag har varit med mamma till tandteknikern ett par gånger. Vi har varit och hälsat på min kusin i Larsmo. Jag har träffat väninnor från studietiden. Väninnor som bor på Åland, i Tammerfors, i Pargas och i Helsingfors. Pojkarna är hemma. Maken har pop up antikvariat. Jag har bakat bullar och semlor. Plockat lite hallon. Vinbären står i tur nu, när arbetsveckan ska inledas. Storstädat hos mamma. Här hemma blev det inte storstädat. Mycket bastubadande. Kall och regnig juli, men desto torrare och varmare i juni. Hemester är helt OK.
Läs mer