Fredag igen

Veckorna går så fort, att fru Nizzan inte hänger med. Hon börjar känna sig väldigt stressad och förstår inte hur hon ska hinna med allt. Tyvärr kan hon inte fördjupa sig varken i undervisningen eller i inlämningsuppgifterna så mycket som hon skulle vilja. Orken räcker helt enkelt inte till. Inte tiden heller. Det är frustrerande, eftersom fru Nizzan så gärna skulle göra ett bra jobb, få bra vitsord och vara en strålande lärare. Men tyvärr. Fru Nizzan får nöja sig med att vara en medelmåtta. Denna vecka har varit litet lugnare. Bilen är besiktigad. Tack och lov. Bara två egna övningslektioner. Den ena en fullträff, den andra (i dag) platt fall. Den som lyckades bäst berodde förstås på gruppen. Det är en otroligt trevlig grupp. De gjorde det jag bad dem om, de såg samband och försökte och sade till när jag skrivit något konstigt - på ett snällt sätt. Visserligen hade jag också planerat i detalj. Funderat på att skala av så det skulle vara enkelt, personligt... Sedan i dag... Jag jobbade mycket med lektionen. Jag ville göra den bra för elevernas skull. Jag ska ju vara tillsammans med dem ännu två gånger och så en kompanjonlektion. Jag ville så mycket. Försökte med fransk musik i bakgrunden när vi började för att komma i stämning. Jag försökte vara personlig när jag kollade deras namn - se på dem. Och så hade jag blandat ihop dem med en annan grupp, visade det sig. Dvs. Jag tyckte att de varit så på alerten att jag var säker på att det var den gruppen som behövde repetera en viss struktur så där trevligt i samband med småpratet. Och det gick liksom inte upp för mig, fastän de såg på mig som om jag var dum i huvudet.  Det är så irriterande. Jag kunde ha gjort det så mycket bättre om det inte totalt slagit slint i huvudet. I sig spelar det ingen roll. Jag är långt ifrån att vara en dålig lärare. Men jag skulle ju vilja vara en bra lärare. Jag skulle vilja få bra feedback och bra vitsord. Men å andra sidan. Jag är ju trygg i min lärarroll oberoende vad handledarna säger. Jag vet ju att jag i 25 år fått bra feedback. Jag gör det här främst för att få något nytt, för att utvecklas. Men ändå. Det är så frustrerande. Jag tror att jag inte kommer att satsa så mycket på de återstående lektionerna i modul 1. Jag tror att jag kommer att ta det som finns i ryggmärgen och försöka med det. Då kanske jag skulle vara  säkrare och se eleverna. Jag har ju sett på min videofilm hur jag stirrar på dataskärmen och på pappren. Det får vara veckans reflektion. I helgen måste jag förbereda en presentation till måndagen. REsten av sportlovsveckan måste jag låsa in mig på vinden och sitta och skriva hela dagarna. Tyvärr. Jag borde få huset i ordning, men det blir nog inte nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider