Pertti Kurikan nimipäivät

Jag har inte följt med UMK  i år, men roade mig med att se vem som ska representera oss i Eurovisionen i år. Jag hade ingen aning om vem dessa herrar var, så jag såg dem som ett protestfenomen. Nu, när jag läst in mig förstår jag att för dem är det här verkligen något stort för gruppen.  Jag gillade inte låten, och tycket först att "nu skämmer vi ut oss igen". Sedan, när jag förstod att alla medlemmarna har någon form av funktionsnedsättning började jag tycka att det var rätt låt som vann. Varför? För att jag tror att de inte alltid har det så lätt i livet och för att jag tror att detta är viktigare för dem än för många andra av oss.

Ta nu t.ex. Jennie Storbacka, Maria Höglund, Sarah Tiainen. De är vackra, de har fina sångröster, de är värda all framgång de kan få. Och de har säkert också haft motgångar i livet. Men jag menar att en seger i UMK kan betyda mera för någon som hela sitt liv haft någon funktionsnedsättning som gör att man inte betraktas som "normal" i andras ögon. Säg nu sen vem som är normal. Men det är en annan historia. Så nej. Jag tyckte inte att rätt låt vann, men jag är glad för gruppens skull.

Som jag skrivit, har det varit ett jobbigt sportlov. I går blev dock en sämre jobbdag. Jag kom mig upp från morgonen, och avslutade nästan första delen av hemuppsatsen innan jag fick äran att åka till stan och köpa skolböcker med sönerna. Sedan skulle maten lagas och så skulle de skjutsas till LAN. Eller vad de nu gör. Jag har försökt sluta oroa mig, eftersom den äldre fyller 18 i maj och jag kan inte hålla efter honom hela tiden efter det.  Nu är de i alla fall hemma, men herr Nizze är ute på vift - hos min svärmor. I dag har jag struntat i att läsa vetenskapliga artiklar och dylikt. I stället har jag försökt planera fem av nästa veckas sex lektioner. En lektionsplan är nu skriven. Återstår fyra lektionsplaner, vettiga powerpoint, verbförhör att rätta, fundera ut datorövningar... Hur jag ska orka det i morgon vet jag inte, men det känns mera meningsfullt just nu än att försöka läsa litteratur om aktionsforskning. Förstå mig rätt. Jag tycker det är intressant att läsa alla dessa artiklar. Men jag hinner inte reflektera och tillämpa det jag läser. Jag bara citerar och det stör mig. Jag skulle faktiskt vilja ha tid och ork att läsa och förstå och kanske själv hitta något intressant forskningsområde som jag skulle kunna börja med när jag blir pensionär... Och jag är faktiskt nervös inför lektionerna nästa vecka. Jag tycker att jag blivit sämre och sämre för varje lektion. Men nu tänker jag vara mig själv och göra som jag vill göra. Inte vara en kopia av handledaren. Vet inte om jag lyckas. Speciellt övningen på dator är jag nervös för. Jag är inte van att använda datorn i undervisningen. Jag försöker fundera ut en övning som sparar tid i stället för att ta tid. Så vi ska se om jag hinner formulera den och få den att fungera i morgon...... Det är inte alltid man haft så här långt mellan lektionerna, så saker har hunnit mogna. Fast det kan gå rakt åt pipan. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig. I värsta fall dyker det upp ungdomar här ännu, och de kanske inte vill se en halvgammal tant i morgonrock...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider