Vilken vecka...

På torsdagen åhörde vi lektioner hade handledning. Sedan jobbade vi med vår kompanjonlektion. Tror aldrig jag satt typ fem timmar på en enda lektion tidigare. Nizze 2 med damsällskap hämtades från närbelägna staden på hemvägen. Damerna hade shoppat på Code, Nizze 2 hade mest varit med. Det blev så sent innan jag hämtat pizzor till kävllsmaten, att jag inte kom mig ut på någon promenad. Min motion denna vecka (förutom måndag kväll) har varit promenader mellan Academill och Övningsskolan. Inte mycket alltså. Natten mellan torsdag och fredag sov jag dåligt. Jag tror jag somnade två-tretiden och hade väckning klockan fem. Väckningen var tidig av den anledningen,att vi hade vår övningslektion klockan 8.15 och att jag dessutom hade en egen övningslektion omedelbart efteråt. Hur gick då övningslektionerna? Jag blir aldrig nöjd med en lektion. Speciellt inte när det är en övningslektion. Jag tyckte dock att den fungerade bra.Trots att det var första tillfället i grupperna, så tyckte jag att de var aktiva. Vi hann inte med riktigt allt som vi planerat,  så det kommer att bli stressigt de återstående gångerna. Däremot tyckte jag att jag lyckades komma ifrån min föreläsarstil  ganska bra. Jag gav ungdomarna för litet instruktioner och för många alternativ, men i stort var det väl helt OK. De fick vara ganska mycket aktiva. Jag saknade tid att göra en kommunikativ övning, men jag har nya chanser på måndag och tisdag.

Det är en obekväm och konstig situation att komma in i en ny grupp, utan att ha en helhetsbild. För eleverna måste det också vara frustrerande att hela tiden få in nya studerande som alla försöker hitta på än det ena och än det andra. Denna gång var handledaren ganska nöjd med det vi gjorde. Vi följde samma struktur och lite liknande arbetssätt som hon. Alla gånger är det inte bekvämt, eftersom det inte är jag - men för elevernas skull tror jag att det är bäst att inte försöka hitta på för mycket eget.

Handledaren har jobbat 10 är mindre än jag med undervisning. Däremot har hon erfarenhet av högstadiet och gymnasiet, vilket jag inte har. Det är en konstig situation för oss tre i gruppen. Samtidigt tror jag att det kan ge väldigt mycket att föra professionella samtal om undervisning.

Just nu är digitalisering på tapeten. Eleverna i gymnasiets årskurs 1 har alla datorer, som borde användas varje gång i undervisningen. Nu är jag ju inte riktigt bekväm med detta. Jag förstår inte varför de ska sitta på timmarna och göra datorövningar, när man kan tala ansikte mot ansikte. Vi försökte faktiskt göra en övning med programmet Didactor. Problemet var bara att vi inte fick den att synas. Jag ska nog lära mig ännu. Jag tycker tekniken är en bra tjänare i undervisningen. Däremot tycker jag inte att den ska vara någon huvudsak i skolan. Skolan ska utnyttja teknik. Ja. Men tekniken ska inte få styra undervisningen.

Nej. Nu får jag slå mig ner och jobba med att göra en grov undervisningsplanering inför måndagens och tisdagens lektioner. Det är egentligen småpotatis för mig. Jag har 22 övningslektioner kvar. På hela våren.  12 kvar att hålla fram till 15 mars.. Det är ju liksom ingenting. Problemet är att man inte kan ha framförhållning, eftersom man inte exakt vet vilket stoff man ska arbeta med.

Kommentarer

Populära inlägg