Måndag igen

Bilen är fortfarande på service. Få se när man kan börja köra lagligt med den igen. Fast jag är ju i gott sällskap. Minister Tuomioja har tydligen gjort samma sak som jag. Försenat sig med besiktningen, alltså. Och polisen tycks göra samma sak. Så jag tar det med ro. Problemet är att vi är två som borde kunna använda bilen. I dag använde fru Nizzan buss. Åkte halv åtta, kom hem klockan halv fem. Av den tiden hade hon tillbringat dryga tre timmar i buss och en knapp timme i bil. Fast hon fick mycket skrivet under resan. Det kan man inte göra när man kör bil själv.

Fru Nizzan hade inga lektioner i slutet av veckan, åhörde endast. Det är väldigt givande det också. Vår handledare är verkligen skicklig på att väva samman saker och ting till en helhet, något fru Nizzan inte lärt sig på 25 år. NU är det litet för sent att lära en gammal hund sitta. Och fru Nizzan känner sig ganska uppgiven för tillfället. Lektionerna blir liksom inte till någonting. Hon hinner ingenting, hinner hon med mycket så har hon varit för otydlig. Det är dock klart, att det jag vill lära mig mera om är, hur jag ska kunna sammanväva allt till en helhet, att smyga in grammatiken så den har ett kommunikativt syfte och på så sätt motiverar ungdomarna.

Nu borde fru Nizzan börja författa ett slutarbete i kursen "Motivation och lärande". I sig skulle det väl inte vara något problem, men man borde också hänvisa till kurslitteratur. Det värsta är att man ska analysera sig själv utgående från video. Det är så hemskt så det är inte klokt. Och nej. Jag tänker inte publicera någon videofilm till läsarnas förnöjelse. Det är en pina att se sig själv. Jag sprider stress omkring mig om jag fortsätter så där. Tänk, att mina studerande i alla år klarat av mig och detta viftande och forcerade röst. Här finns mycket att jobba med. Tyvärr kommer jag inte att göra något bra inlämningsarbete. Jag vill fokusera på mina lektioner - jag har sex stycken veckan efter sportlovet. Samtidigt är det också deadline på a) Motivation och lärande (12 mars) b) Rösten som pedagogisk resurs - ännu en videoanalys.. (20 mars) och c) Aktionsforskning (15 mars). Lägg därtill att lilleman fyller 16 den 16 mars. Och att vi ska lämna in en reflektion 16 mars. Och att vi borde sända våra lektionsplaner till handledaren på Fakulteten för pedagogik och välfärd. OK. Lektionsplanerna finns. Men att hitta dem när man ska ladda upp dem i Moodle, se det är en annan historia.

Fem månader för att bli lärare är alldeles för kort tid. Tiden kommer att vara förbi innan jag överhuvudtaget har börjat reflektera över mig själv som lärare. Nu ska jag i alla fall försöka fokusera på att göra färre saker på lektionerna. Eller kanske inte färre saker, då blir det tråkigt, men försöka belysa samma sak ur olika synvinklar och på något sätt smyga in verbböjningar, adjektivens komparation och liknande. Nej, det är inte lätt. Och jag vet inte hur. Men jag ska försöka. Och Gud förbjude att jag får maginfluensa, influensa eller någon allvarlig sjukdom. Jag har dryga tre månader kvar av studierna och jag SKA ha mina ämnesstudier i pedagogik. Det är dessutom roligt att studera. Det jag avskyr är att jag nu måste lära mig både Didactor och Fronter. Jag tycker det räcker så väl med Moodle och Hot Potatoes. Samma funktion, samma jobb, men olika plattformer. Alla dessa tekniska rackerier har inte alltid ett pedagogiskt mervärde tycker jag. Jag har en känsla av att det digitala måste in, bara för att vi ska ha en digital studentexamen. OK. Det digitala finns runt omkring oss. Men jag ser inget pedagogiskt mervärde i att sitta och göra korsord på datorn på lektionen. Det kan de ju göra på egen hand när inte kompisarna och läraren är i närheten.

Kommentarer

Populära inlägg